Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Hurra hurra!

Stickcafé och släppfest på Din Bok. Foto: Anita Blomberg

Den här veckan ska det hända några viktiga saker:

Alla som är med i Värma en liten och Restvärme ska få tackbrev och paket med posten. Ja, utom de som var på släppfesten i torsdags och fick sina exemplar där, förstås. Det blir många påsar att sätta adressetiketter på. Ett kärt besvär!

Vinnarna i garnutlottningen ska få sina garnpaket med ullgarn från Stinas Ull & Skinn i Odensvi nära Viby. Min ytterst opartiske och tekniskt begåvade kollega David drog vinnarna: Madeleine Rösliden och Sussi Ulander. Grattis! Skicka era adresser till anna.braw[at]libris.se så fort ni bara kan. Och tack alla ni andra som deltog i utlottningen för er entusiasm och era glada tillrop!

(Gundla skickade förresten ett slags liten stickdevis som man nästan skulle vilja brodera i korsstygn:

”Tröst för garnsamlare: garn är billigare och roligare än psykoterapi. Garn tillfredställer din längtan efter skönhet och inspiration åtminstone fyra gånger: när du köper det, när du tittar på det, när du stickar eller virkar av det och när du använder den fantastiska sak det blev till sist!”)

Och så ska vi fortsätta med matlagningen och fotograferingen till Fester med rester. Förra veckans överraskningssuccé, de chokladdoppade apelsinskalen, har redan produktutvecklats av min kreativa kollega Marita som meddelar att chokladdoppade limeskal också är gott men att inget slår de chokladdoppade citronskalen. (Gå nu inte åstad och doppa skal bara sådär — vänta på receptet! Lite pyssel krävs.)

Yemenvästar åt andra håll

Det kom en fråga från Maria som arbetar med Stickhjälpen. Hon har skickat många Yemenvästar till Riga de senaste åren:

Hej Anna,
Nu har jag återigen fått mejl av någon som vill skicka yemen-västar till just Yemen. Jag har hittills skickat deras förfrågningar vidare till dig, men har du någon kontakt eller info som jag kan hänvisa dem till direkt?
 
Mvh Maria
Stickhjälpen / Föreningen Baltazar

***

Jo, såhär är det:

Den sjuksköterska som startade den stora insamlingen av babyvästar till sjukhuset i Jibla i Yemen, Tulla Danielsson, arbetade själv där och kunde garantera att varenda väst hamnade på en nyfödd som behövde den. När Tulla flyttade vidare tog en amerikansk (fast svenskättad!) sjuksköterska, Minna Hogstrom, över det arbetet och fortsatte att ta emot stora västlådor från Gundla som samlade ihop från hela Sverige och mindre från privatpersoner som skickade direkt.

Men situationen i Yemen har varit minst sagt svajig. Minnas man, som var läkare i Jibla, blev mördad tillsammans med ett par andra biståndsarbetare, och all den utländska sjukhuspersonalen blev tvungen att lämna Jibla. Minna skrev från USA till Gundla att det inte längre fanns några garantier för att västar som skickades till sjukhuset skulle komma fram till barnen och bad henne att sluta med sändningarna.

Att skicka just till Jiblasjukhuset är alltså ingen bra idé längre, trots att behoven egentligen är lika stora som förut — och någon annan insamling till Yemen har jag inte hört om. Någon som har det?

Däremot kan man ju skicka till andra ställen där nyfödda barn och deras föräldrar behöver all värme de kan få, till exempel till Lettland genom Stickhjälpen, till Sydafrika genom Knit One 2 Save One eller Baby Pack Project, eller till ett sjukhus i Addis i Etiopien där en finsk kvinna tar emot lådorna. Adresserna och lite information finns här!

(Jag är i full färd med att ta reda på mer om ett par andra insamlingar och hoppas kunna berätta om dem snart.)

Fredagsförebild XV: Cancerforskaren och stickaren Mandana

Mandana gick i min parallellklass på gymnasiet. Nu är hon cancerforskare i New York — och har startat en stickklubb där cancerforskare från hennes eget institut och andra träffas för att sticka åt en organisation som arbetar med utsatta familjer och hemlösa! Jag bad henne att berätta om det till Restvärme, och såhär dagen efter boksläppet är hon väl den bästa fredagsförebild vi kan få.

***

Cancerforskarnas stickkklubb

På Memorial Sloan-Kettering Cancer Center (MSKCC) I New York, där jag gör min ”postdoc” (forskningsprojekt efter doktorsavhandlingen), har vi en förening för alla postdoc-anställda. Vi har lite olika träffar under året.

När jag blev ordförande i föreningen föreslog jag att vi skulle starta en stickklubb och sticka åt någon av de organisationer som arbetar med hemlösa i New York. Vintrarna här är så kalla, och man ser många hemlösa på stan, så jag tänkte att det måste behövas mössor och halsdukar. Att sticka kunde vara ett bra sätt för oss att lära känna varandra och samtidigt göra något konkret för andra. Själv har jag alltid älskat att sticka – jag växte upp i Finland och Sverige och lärde mig att sticka i syslöjden där. Jag gillar också humanitärt arbete och har arbetat som volontär i många olika länder.

I november 2009 träffades vi för första gången i vår stickklubb. Jag hade letat efter hjälporganisationer på internet och haft e-postkontakt och telefonkontakt med flera, och vi bestämde oss för att arbeta för ett ställe i Bronx. En som arbetar där berättade för oss vad de behövde, vilka storlekar, hur många män och kvinnor och barn de hade kontakt med – så vi visste ungefär vad vi skulle sticka i olika storlekar och färger.

Först bjöd jag bara postdoc-anställda, och vi sågs en gång i månaden i kårlokalen. Alla stickade hemma också. När något var klart kom de till mitt laboratorium och lämnade det. De andra i mitt laboratorium blev intresserade och frågade om de fick vara med, och efter ett tag hade vi tekniker och sekreterare och andra också i klubben, så då bjöd jag in våra grannar från Rockefeller University och Cornell University. En av studenterna på Cornell hade redan en stickklubb där de stickade mössor till en prematuravdelning på ett sjukhus, och de utökade sin verksamhet och anslöt sig till vår insamling.

De flesta som kom var nybörjare, så för mig gick den mesta tiden på träffarna åt till att lära postdocs och personal att sticka – och de lärde sig snabbt! Det var också några som var riktiga proffs och gjorde mer avancerade modeller.

I början la jag de färdiga sakerna i mitt skåp på labbet, och ganska snart fick jag ta ut allt annat därifrån för att mössorna och halsdukarna skulle på plats. Jag la saker i kartonger som jag ställde under mitt skrivbord också. Men sedan var det fullt. En av min chefs sekreterare (ja, han har två!) var med och stickade, och hon visste var det fanns plats i chefens arkivskåp, så vi började lägga saker där. Han visste inget om stickklubben, så jag var lite orolig för vad som skulle hända om han drog ut en låda och fick syn på en massa mössor bland papperen, men det gjorde han aldrig …

Vi stickade mer än 150 mössor och halsdukar i olika storlekar och färger, och den 23 november 2010, precis före Thanksgiving-helgen, packade vi dem i kartonger som det hade kommit medicinsk utrustning till centret i. Det syntes verkligen att det var cancerforskare som hade stickat! Jag och en kollega från Rockefeller fick skjuts till Bronx i en av min arbetsgivares bilar.

Det vi hade stickat räckte till alla som organisationen hade kontakt med, inklusive flera barnfamiljer.

Alla som var med och stickade under det här året har sagt att de vill fortsätta. Så det gör vi!

Mandana Namdar, New York

I verkligheten

I Lindhska Bokhandelns skyltfönster.

Värma en liten och Restvärme är sannerligen utsläppta i världen nu!

Mellan tolv och halv fem igår satt jag i skyltfönstret på Lindhska Bokhandeln och stickade. Det var hur trevligt som helst, dels tack vare den vackra och sköna stolen som bokhandeln hade lånat från en möbelaffär (dyrare stol kommer jag nog aldrig att få sitta i!), dels tack vare omgivningen med både böcker och utsikt mot Nikolaikyrkan och Stortorget, men mest förstås tack vare alla trevliga människor som vinkade från torget eller kom in och pratade (några köpte böcker också!).

En kofta av modell modifierad Femtimmarskofta blev klar och flitigt granskad. Fotomodellen Ester, som hade namnsdag, kom på besök med sin mamma Eva men sov sig igenom det hela. En av Röda Korsets stickare kom och tittade efter nya idéer. En stickare som hade vunnit Värma varandra i Stickhjälpens utlottning i höstas kom för att komplettera med en ny bok. Karin, som hjälpte till med att provsticka Yemenklänningen i höstas, fick se resultatet. Några gymnasieelever på väg förbi skrattade, tog upp sina telefoner och fotograferade (liksom Daniel och Marita, som har tagit varsin av de här bilderna). En dam skickade en slängkyss genom rutan och slog sig på knäna. Underbara Ingrid kom med choklad OCH en ros!

Mot slutet fick jag sällskap av Jennifer som hade kommit åkande från Västerås och satte sig på en pall med sin stickkasse.

Bokhandlaren Titti på Lindhska inspekterar nästan färdig kofta.

Klockan sex kom vi till Din Bok — och där var det trångt, trots att bokhyllorna var undanrullade! Ett sådant här boksläpp måste ju firas med stickcafé, och det var strumpor och sjalar och koftor som hade burits dit av sina ägare, eller kanske borde man säga skapare. Anita som arbetar med Hjälpstickan hade kommit ända från Falun för att vara med, och Karin som har stickcaféer på olika ställen i Örebro och driver Fröjd Hantverk var där med garner i naturmaterial (till och med banangarn!) och berättade om vad som händer i Örebro de närmaste månaderna. Solveig hade bakat långpannekakor så att det räckte till alla. Vi tittade på randiga sockor stickade med Magic Loop, en förtjusande babytröja som Slättmissionen ber sina vänner att sticka och skicka (mönster kommer snart här!), en kofta stickad i tweedgarn, Rigamössan, spiralsockor och mycket mycket annat.

Tusen tack, kära alla ni som var med!

Stickning i skyltfönster

Foto: Magnus Aronson

Igår kokades det apelsinskal och doppades arraksbollar i choklad och lindades in dammsugare i grön marsipan och bakades tekakor på havregrynsgröt.

Vid ett tillfälle såg jag Magnus sitta ute på altanen med en mörkblå skål kokta potatisar och en gaffel och något mycket koncentrerat i blicken. Mycket riktigt: han kom in med en lång rad varianter på gaffel-och-kokt-potatis-i-skål-i-vårljus-stilleben.

Idag ska det stickas i ett skyltfönster vid Stortorget och på Din Bok och firas att två små stick-och-virk-böcker har kommit från tryckeriet. Hoppas att vi ses!