Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Fredagsförebild VII: Lotta Sandström, Afghan Face

Mösstickning pågår. Bild lånad från www.afghanface.se

Kyrkans Tidnings reporter Signe Hassler berättade nyligen i ett stort reportage (som jag tyvärr inte kan hitta i webupplagan) om Lotta Sandström, som startat företaget Afghan Face för att stötta barnfamiljer i Afghanistan och hjälpa dem att hitta försörjning. Det var så inspirerande läsning att jag genast skrev till Lotta och frågade om jag fick berätta om hennes arbete på Kyrkkaffebloggen. Jag fick svar direkt. Och det är klart att hon och alla hennes stickare blir en fredagsförebild för oss andra! 

Här kan man läsa om hur de stickade mössor som numera säljs i Sverige tillverkas ända från fårklippningen — Lotta fick idén när hon arbetade för den svenska försvarsmakten i Afghanistan och såg alla får som strövade omkring. Innan dess hade hon samlat in en halv miljon kronor till skor — inhemskt tillverkade! — åt barn som gick barfota i snön i det område där hon arbetade.

Jag har frågat Lotta om mönster, för utbyten hör till de företeelser som får avstånden i världen att minska, tycker jag. Nu är det så att stickarna stickar efter Lottas uppstickade modeller snarare än efter mönster, så det gick inte riktigt (men jag kanske kan skaffa en mössa och räkna lite). De flesta som arbetar i Afghan Face är kvinnor som varken kan läsa eller skriva, och ett av Lottas mål är att alla snart ska kunna skriva sitt namn för att kunna underteckna papper på riktigt istället för att bara sätta ett kryss eller ett fingeravtryck. En bra början till utveckling och mer självständighet för familjeförsörjarna!

Och jag associerar förstås genast till Mormor på Herrestad och hennes arbete i Kärda socken i Småland på 1800-talet. Såhär startar man en rörelse, och man vet aldrig hur mycket bra den kan resultera i! Heja Lotta!

Trendigt

Foto: Magnus Aronson

Det verkar ha blivit trendigt att sticka nu igen. Svenska Dagbladet har ett stort reportage från garnvärlden idag. Kyrkkaffebloggen gläds särskilt över att Hjälpstickan finns med där! Och Monica på Stickebloggen, som bidrog med sin beskrivning på en riktigt varm mössa till Värma varandra. Och Restgarnsblues, som genom sin grundare Paulina också var med i den boken med en babyscarf.

Uppdatering: Reportaget i Svenska Dagbladet har förstås resulterat i många läsarreaktioner. Några finns samlade här. Och Ulrica på Hjälpstickan har just haft besök av reporter och fotograf från Året Runt!

Nillans kaka

Nillans kaka (foto: Magnus Aronson)

”Det här receptet har blivit min favorit i repris genom åren!” skrev Elinne när hon skickade det här receptet till mig för länge sedan. ”Med enkla medel och utan konstiga ingredienser åstadkommer man en kaka som alltid blir succé med sin fluffighet och sin smått krispiga yta. För mig personligen blir den dessutom alltid en påminnelse om gamla vänner från Uppsalaåren … Det var i soffhörnan hos Nillan och Micke i Enstalund jag smakade denna härliga kaka första gången och bad om receptet. Jag fick det på en lapp som sedan dess sitter inklistrad i min receptbok!” 

Receptet finns med i Långpannans lov, och när den hade kommit ut hörde en läsare av sig och frågade om det verkligen skulle vara sju teskedar bakpulver i kakan. Det visade sig att det står så i Elinnes originalrecept men att det nog kan gå bra med en mindre mängd också. Om du tycker att det låter mycket, så prova med drygt en matsked.

en långpanna att skära i rutor

7½ dl vetemjöl
4½ dl strösocker                   
2½ msk vaniljsocker
7 tsk bakpulver
250 g smör
3-4 ägg
3 dl mjölk

Blanda de torra ingredienserna. Arbeta ihop dem med smöret.

Tag undan tre deciliter av denna blandning och spara till senare.

Tillsätt ägg och mjölk och vispa till en jämn smet. Häll smeten i en smord och bröad långpanna.

Strö över det sparade ”smulet”.

Grädda i 225 graders ugnsvärme i ungefär en kvart.

Skär kakan i rutor och sikta florsocker (eller vaniljsocker) över den när den svalnat.

Stickcafé i Zinkgruvan 9 februari

Affisch.

Välkomna på stickcafé i Fridhemskyrkan, Zinkgruvans baptistförsamling, onsdagskvällen den 9 februari klockan 18! Studieförbundet Bilda är med och arrangerar och har bett mig att komma och berätta om Kärlek, nål och tråd och Värma varandra. Jag tar nog med mig lite material ur Värma en liten och Restvärme också. Och så blir det tid för både stickning och fika, gissar jag.

Eftersom jag aldrig har varit i Zinkgruvan förut läste jag på lite — med hjälp av Wikipedia. Man kan tänka sig att medlemmarna i Zinkgruvans syföreningar hör till de få i Sverige som har haft anledning att använda alla bokstäver från sina märkdukar. Zinkgruvan är enligt Wikipedia ett av bara två ortsnamn i Sverige som innehåller bostaven z — det andra är Bruzaholm.

Treochenhalvtimmesvästen

Ja, detta är en mycket enkel innovation. En MYCKET enkel innovation. Jag tänkte att det måste gå att göra en fin väst av Femtimmarskoftan-mönstret, och det var hur lätt som helst. Men eftersom koftan heter som den gör och tidsåtgången minskar när man inte stickar ärmar måste ju västen få ett eget namn.

Den är stickad i lite mindre än ett hekto Järbo Raggi-garn (om jag hade haft Marks & Kattens ekologiska ullgarn hemma så skulle jag absolut ha använt det) på stickor nummer 6 och borde passa bebisar upp till kanske tre månader. Husmorsskolan-Maja har stickat koftan med Marks & Kattens Quick och stickor nummer 9 och fått en som är lagom till en treåring, så det borde fungera för västen också, och om man går ner från stickor nummer 6 till kanske nummer 4 kan man göra den till en nyfödd.