Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Här ska fotograferas

Persilja. Fast just den här bilden är från S:t Davidsgårdens kök i Rättvik.

Imorgon börjar det stora matlagandet hos Ingrid, Benjamin, Axel, Sunniva och Maria i Viby prästgård utanför Örebro, och på onsdag fortsätter det samtidigt som fotograferingen börjar. Magnus Aronson kommer körande uppför backen och börjar kliva omkring i trädgården (vårlig nu) och det gamla annexet (som inte ser ut riktigt som sist eftersom det var byggnadsvårdsläger där i somras) för att hitta rätt plats och rätt ljus för varje tallrik.

I torsdags bestämdes det att boken byter titel — från Förresten till Fester med rester. Undertiteln är Gott och nytt av det som blev över. Blir det bra så?

Det är i alla fall många som arbetar med ämnet på olika sätt:

Sydsvenskan är en av de tidningar som uppmärksammar det svenska matsvinnet: 56 kilo fullt ätbar mat är vad genomsnittssvensken slänger varje år, enligt en rapport från Livsmedelsverket. Väger man alla matrester blir det hundra kilo.

Nordiska ministerrådet håller sedan förra sommaren på med en undersökning som har till uppgift både att undersöka matsvinnet i nordiska matbutiker och att föreslå sätt att komma till rätta med det. Här är en kort presentation.

Brittiske Tristram Stuart, som väckte enorm uppmärksamhet med sin bok Waste för ett par år sedan, fortsätter med påhittiga projekt för att få sina medmänniskor att reagera på hur västvärlden slösar med maten. För några månader sedan genomförde han tillsammans med flera organisationer jättekollektivmiddagen ”Feeding 5K”, där 5000 människor i centrala London bjöds på curry lagad på överblivna råvaror. Läs och inspireras!

Tristram Stuart har haft en del kontakt med Konsumentföreningen Stockholm, som har mycket information om matsvinn i svenska hem. Här till exempel — en undersökning som visar att satsningar på att sprida kunskap och vettiga lösningar kan ge goda resultat!

Dubbelt dubbelboksläpp i Örebro

Vi firar de två nya.

På torsdag, den 31 mars, släpper vi de två nya ”värmeböckerna” i Örebro — dubbelt!

Först är det boksignering hos Lindhska Bokhandeln vid Stortorget mellan 12 och 16.30. De har hittat på att jag ska sitta i skyltfönstret och sticka, och jag funderar som bäst på vad som kan passa för skyltfönsterstickning. Några tips? Det är kanske dags att börja sticka lite filtrutor, så att eventuella avbrott (som ju egentligen är mycket välkomna) inte resulterar i total förvirring?

På kvällen, mellan 18 och 20, deltar Din Bok en bra bit bort på samma gata i den ”tjejkväll på stan” som affärsinnehavarna i Örebro har ordnat. Då är det släppfest med garnförsäljning och stickcafé — öppet hus kan man säga. Karin Andersson  från Fröjd hantverk på Väster står för garnet. Det är också hon som har stickcaféerna på Vasakonditoriet och Fröken Brogrens veranda, och jag hoppas att många stickcafédeltagare ska hitta till Din Bok så att vi får ses!

Det är alltså Värma en liten — stickat och virkat för världens bebisar och Restvärme — stickat och virkat av det som blev över vi firar. För den händelse någon undrade. Värma varandra — stickat och virkat för en vackrare värld, den brandgula boken som kom i höstas, finns såklart också med. Varmt välkomna, allihop!

Fredagsförebild XIV: Made 4 Aid

Made 4 Aid-Pat gör "vänskapsböcker" av återvunnet material.

Om man är en flitig och påhittig handarbetare och gärna vill hjälpa andra, vad gör man då?

De första syföreningarna gjorde två saker:

1. Tillverkade saker som behövdes i hjälparbete, till exempel barnkläder

2. Tillverkade saker som kunde säljas och dra in pengar till hjälparbete

Här på Kyrkkaffebloggen har man kunnat bekanta sig med en hel del exempel på den första (och tips om hur man själv kan delta, senast häromdagen) — Stickhjälpen, Hjälpstickan, Nuttu, Knit One 2 Save One, Baby Pack Project … Så visst kan det vara dags för något av den andra sorten?

När jag berättar om syföreningar brukar jag ta Stickhjälpen och Hjälpstickan som exempel på virtuella syföreningar där handarbeterskor arbetar tillsammans för något bra, precis som förr fast i bloggform. På det viset liknar veckans Fredagsförebild dem, men här skickas saker inte iväg till hjälpbehövande utan säljs för att samla in pengar istället.

Made 4 Aid startades i juni 2009 av några bloggare som hade tillverkat massor av vackra saker och visste att folk ville köpa dem, men som samtidigt ville göra något för andra. En kvinna, Joyce, hade redan provat att auktionera ut handsydda väskor för att samla in pengar till hjälpinsatser i Darfur, många av dem av skänkt material. Några av hennes beundrare bestämde sig för att låta fler få möjligheten att bidra och registrerade en blogg och en insamlingsorganisation.

En annan "syföreningsmedlem" skänker handspunnet alpackagarn.

En syföreningsauktion på internet — visst måste man beskriva det så? De första nio månaderna drog auktionerna in ungefär 3000 dollar till World Food Program-arbetet i Darfuroch Haiti! Här kan man se sakerna som såldes då. Nu går alla intäkter till Läkare utan gränser, och man kan titta på utbudet och bjuda här.

På sätt och vis är Made 4 Aid ett klassiskt exempel på syföreningsarbete: man ger av sin tid och sina kunskaper och sin påhittighet, och lite men inte SÅ mycket av sina pengar (eftersom man står för materialet), och vips blir det en riktigt stor gåva till människor som verkligen behöver den. Ett extra leve för de bloggare som har lagt ner mycket tid på att göra fina webplatser och se till så att allt praktiskt runt auktionerna fungerar: hurra, hurra, hurra, hurra! Vilka förebilder ni är! Hoppas att ni fortsätter att inspirera varandra och att många hittar till er så att det känns lätt och roligt att arbeta vidare.

(Någon som vet om något liknande i norra Europa?)