Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Yemen

Alla är särskilda — såklart

Suzanne Melville, som mest arbetar i Sverige men som så fort hon kan åker och arbetar i Aten, berättade förra veckan om en dag på Hope Café. Det är ett projekt som finansieras bland annat genom gåvor från de människor som har gillat sidan Hopp för flyktingarna i Aten på Facebook. Jag bad genast om lov att publicera berättelsen här. Förlåt att ni har fått vänta!

Dagens volontärskara — Suzanne näst längst till höger. Foto: Hope Café

Ännu en lång arbetsdag på Hope Café har kommit till sitt slut. Ännu en lång dag med utdelning av blöjor och mjölkersättning. Ännu en dag av tragiska livsöden.

Vi börjar utdelningen klockan tre, men redan klockan ett är det människor som är på plats och börjar vänta på att få sin lilla påse med vad det nu är de ska få. 

För tillfället har vi väldigt ont om både blöjor och mjölkersättning, och vi gör vårt bästa för att verkligen kunna hjälpa alla, men det är svårt när inte pengarna finns att köpa vad som behövs.

Vi försöker alltid att prioritera dem som är utan all annan hjälp: de familjer som bor i squats och inte får någon ekonomisk hjälp över huvud taget. Och de är många. 

På torsdagar delar vi ut till de familjer som räknas som ”extra vulnerable”. Det kan vara ensamstående föräldrar, familjer med sjuka barn eller familjer som står helt utan hjälp.

Just nu är vi den enda organisationen som delar ut blöjor och välling. UNHCR, Rädda barnen och Röda Korset har slutat sin utdelning, och inte heller någon av de mindre gräsrotsorganisationerna delar ut längre.

Det gör att trycket ökar på Hope Café. Väldigt många familjer kommer för att registrera sig.

En kvinna som kom redan klockan ett frågade om hon kunde få både blöjor och mjölkersättning. Hennes dotter är väldigt sjuk. Hon har en njuråkomma och måste in till sjukhuset och genomgå dialys två gånger i veckan. Flickan är bara två år. Självklart behöver familjen all hjälp de kan få. Hur kan man säga nej? 

En man som kom in idag och som är registrerad för både mjölk och blöjor kunde idag bara få blöjor. Mjölkersättningen var nästintill slut, och vi hade familjer vi visste skulle komma som verkligen behövde den mjölk vi hade kvar.

Vi försökte förklara för honom att vi var tvungna att spara vad vi hade till två familjer som hade väldigt speciella behov.

Han sa: ”But I am very special.”

Ja, det är klart att han är. Alla är vi speciella. Hur ska vi kunna säga vem som är viktigast? Vem som har de största behoven? Vem som har det svårast?

Strax efter att den här mannen hade gått plingade det till i min telefon och en av er skickade ett mess med en donation till caféet.

Jag blev så lycklig att jag bara skrek, och tårarna började rinna. Kerrie satt mitt emot mig och jag förklarade för henne vad som hade hänt. Även hennes ögon började tåras. Nu kan ännu fler få de blöjor och den mjölkersättning deras barn så väl behöver.

Nya inköp tack vare en gåva. Foto: Hope Café


Tack alla ni som hjälper oss på Hope Café. Ni gör så stor skillnad. Ni gör det möjligt för oss att fortsätta och ni ger oss hopp och kärlek och ork att fortsätta när det känns tungt och svårt.
Tack för att ni finns!
 

Amal Hussein lever inte längre

Bilden av Amal Hussein, sju år, har blivit bilden av svälten i Jemen.

Nu lever hon inte längre.

Hon dog av undernäring — undernäring som beror på svälten i Jemen, och den i sin tur beror till stor del på kriget i landet.

SVT rapporterade om det idag, och jag hoppas att många tar del av den nyheten, men varför hör vi inte om Jemen varje dag?

Bland de organisationer som försöker hjälpa civilbefolkningen i Jemen finns UNHCR, Unicef, Röda korset, Rädda barnen och Läkare utan gränser.

Lika viktigt som att ge en gåva själv är det att berätta för vänner om vad som händer och be dem också att sätta in pengar till någon hjälporganisation och berätta vidare! Gör det!

Engelskspråkiga vänner kan få New York Times-artikeln ”Yemen — how to help” med länkar till motsvarande insamlingar eller The Guardians artikel ”Yemen on brink of world’s ’worst famine in 100 years’ if war continues”.

Hjälp till Yemen

Yemenvästen stickad av Yvonne Otterborn. Foto: privat

Varenda dag ser jag att någon har stickat en Yemenväst till ett barn i Sverige eller någon annanstans i världen — just nu dyker de ofta upp i de paket som Skånegruppen sätter ihop åt International Volunteers Organization och som visas på Facebook innan de skickas till flyktingläger i irakiska Kurdistan.

Häromdagen blev det också tal om Yementröjan. Den såg jag första gången på ett bibliotek i Nora där det finns en grupp som arbetar med startpaket åt Brödet och fiskarna, och sedan gjorde Ylva snabbt en beskrivning. Hon skrev också ner hur man kan sticka Yemenvästen eller Yementröjan i lite grövre garn.

Och när jag var i Arboga fick jag beskrivningen till en Yemenväst med pingvinärmar.

Till Yemen går det inte att skicka några västar nu, trots att de verkligen skulle behövas där. Krigande grupper har gjort livet svårt för lokalbefolkningen länge, och ovanpå det har det alltså kommit svält och en koleraepidemi. Samtidigt används både jord och arbetskraft till odling av drogen kat, som många människor använder och som gör att de blir undernärda och konstant trötta.

En av de organisationer som arbetar i Yemen är Oxfam, och under de senaste åren har de gjort många korta informationsfilmer om läget där. Här är en som skickades ut i världen för två månader sedan, när koleramedicin och vattenreningsutrustning för ungefär 100 000 personer just hade kommit fram:

Filmerna är för korta för att man ska kunna få något grepp om sammanhangen och om hur stora behoven är, tycker jag, men de fungerar väl ungefär som nyhetsklippen i olika TV-kanalers nyheter. Här är en med Shane Stevenson som är landschef för Oxfam i Yemen. Han berättar om vattenförsörjning och om hur människor i flyktingläger får pengar så att de kan handla den mat som faktiskt finns:

Den senaste Yemen-rapporten jag har hittat på svenska Oxfams webbplats är från mitten av september. Tyvärr är det osannolikt att allt skulle ha löst sig under de nästan två månader som har gått sedan dess.

Du som stickar en Yemenväst: berätta om läget i Yemen för vänner och främlingar som kommenterar din stickning! Tipsa dem om Oxfam eller kanske om Röda korset. Det finns många som drar i oss och vill ha de pengar vi kan tänka oss att ge, och jag tror att just nu hör de svältdrabbade länderna till dem som absolut mest behöver dem. Har man inte möjlighet att ge så mycket själv så kan man i alla fall berätta för andra!

Om varför det inte går att skicka Yemenvästar till Yemen längre — och om vad man kan göra istället

Det här är ett av de absolut vanligaste hjälpstickningsplaggen i Sverige. Yemenvästen brukar den kallas (exemplaret här på bilden har Yvonne Otterborn stickat). Det är faktiskt jag som har hittat på det — när Gundla i Onsala skickade beskrivningen till mig, 2009 eller så, berättade hon att den kallades ”nuttu” i Finland. Jag tyckte att den behövde ett annat namn än ”lättstickad babyväst” på svenska, så jag gav den ett som passade. Lite osäker var jag: heter det Jemen eller Yemen? Fortfarande verkar det vara så att båda räknas som rätt.

Gundla hade läst om västen i Hemslöjden, där barnmorskan Tulla Danielsson bad alla stickare som ville att sticka enkla västar och se till att de kom till Jiblasjukhuset i Yemen, där hon arbetade. Beskrivningens ursprung verkade vara oklart, men att modellen var genialisk var det ingen tvekan om: den passar ganska bra på nyfödda, och sedan kan de flesta barn ha den tills de är tolv och kanske till och med arton månader, för så töjbar är den.

När ryktet spreds runt Jibla att nyfödda barn fick en handstickad väst var det lättare att få mammorna att komma till sjukhuset i tid, och det blev mycket färre komplikationer, mindre förlossningsskador på mammor och barn och färre dödliga skador.

Gundla tog på sig att se till att svenska stickares västar kom iväg till Yemen, och hon hann förmedla 12 000 (!!!) västar. En del stickare skickade också sina bidrag direkt till sjukhuset på egen hand.

Den sista tiden var det en amerikansk sköterska, Minna, som tog emot dem, eftersom Tulla hade avslutat sin tjänstgöring. Men så blev sjukhuset överfallet, och bland dem som mördades fanns Minnas man, som var läkare. Då fick all utländsk arbetskraft lämna Yemen, och Minna bad Gundla att avbryta sändningarna eftersom det inte fanns någon garanti för att västarna skulle nå fram till de nyfödda.

Sedan dess har det stickats Yemenvästar till svenska barn — och till rumänska, gambiska, kongolesiska, lettiska, ryska, nepalesiska …

Och inte har det blivit bättre i Yemen. ”Ett av världens fattigaste länder” brukar det kallas, eller ”det enda fattiga landet i Mellanöstern”.

Problemen med drogen kat har funnits där länge. På sätt och vis kan man säga att det är den som styr hela samhället. Många människor är beroende av den, den odlas på mark som borde användas till grödor som kan ätas, de som använder den blir orkeslösa och undernärda, och de som odlar den kan inte sluta.

Problem med korruption och med att mäktiga familjer gör precis som de vill har också funnits länge.

Krig är inte heller någon nyhet. Tyvärr har kriget gjort att det är mycket svårt för FN och hjälporganisationer att stötta befolkningen.

Men de två senaste inslagen är lite nyare.

Dels har det blivit svält (samma som har lagt sig över stora delar av Afrika), och dels har ungefär en halv miljon människor drabbats av en koleraepidemi.

Avaaz visar den här bilden av en undernärd pojke i Yemen på sin webbplats. Jag har funderat en stund på om det är rätt att använda den eller inte. Många protesterar ju när hjälporganisationer visar bilder av ”stackars små svältande barn”. Men det verkar vara exakt såhär det är för väldigt många barn i Yemen. Då borde vi åtminstone erkänna det och göra vad vi kan för att det ska bli annorlunda — inte klaga på att bilderna är obehagliga. Eller?

Jag läser inte alla svenska dagstidningar och ser inte så många nyhetssändningar, men med tanke på att situationen i Yemen klassas som ”en av världens värsta humanitära katastrofer” (Oxfam) och med tanke på att ett barn i Yemen dör av undernäring var tionde minut nu (Avaaz) är det väl ganska konstigt att vi i Sverige har fått veta så lite om den?

Två tips har jag: dels Oxfams insamling som hittills enligt deras webbplats har resulterat i olika former av hjälp till ungefär 1,2 miljoner människor, och dels Avaaz som arbetar med nödhjälp, lobbar för att vapenexporten till de krigande ska förbjudas och försöker arbeta för att journalister ska kunna ta sig in i landet och rapportera om vad som händer. Röda Korset arbetar också i Yemen och rapporterar tyvärr inte så mycket om det på sin webbplats, men här kan man läsa en artikel från i juni i år.

Är det någon av er som läser detta som vet mer? Berätta gärna!

 

Yementröjan med lite grövre garn

Inte nog med att Ylva tog sig an att göra en beskrivning till Yementröjan — när hon ändå var igång passade hon på att prova med lite grövre garn också. Så varsågoda, allihop, och ni som har väntat på en beskrivning av den vanliga västen för lite grövre garn hoppar ju bara över ärmarna!

***

Jag har använt stickor nummer 4½ och ett garn som enligt banderollen passar för stickor nummer 4. Stickfastheten är ungefär 20 m på 10 cm.

Lägg upp 54 m på stickor nr 4½. Sticka resår (2 rm, 2 am) i 20 cm.

Sticka sedan 18 m rätstickning, 18 m som tidigare i resårstickning och de sista 18 m i rätstickning. Gör detta i 10 varv eller ca 3 cm.

Sticka 18 m rätstickning, maska av 18 m, sticka 18 m rätstickning. Fortsätt sticka 20 varv eller ca 6 cm på vardera rätstickningsdelen detta blir axelpartiet.

Lägg sedan upp de 18 m i mitten igen. Sticka dem i resårstickning och fortsätt med rätstickning på de yttre delarna i 10 varv. Övergå sedan till resårstickning som i början och sticka tills resåren mäter 20 cm. Maska av löst.

Plocka på vartannat varv upp totalt 32 maskor för ärmen — det blir 20 maskor på det rätstickade axelpartiet och 6 maskor på var sida om det. Sticka ärmen i rätstickning. Efter 3, 6 och 9 cm minskas i maska i var sida, så att ärmen efter minskningarna är 26 maskor.

När ärmen är 12 cm stickas mudden i resår (2 rm, 2 am). Sticka 3 cm för en enkel mudd eller 6 cm för en mudd som viks dubbel från början (då passar tröjan upp till ca 4 mån) och sedan kan vikas ner när barnet vuxit (då passar tröjan ca 6–8 mån).

Eftersom resårstickningen i bålen är så elastisk kan tröjan passa stl 6–8 mån med uppvikt mudd och 12–18 mån med mudden nervikt om ärmarna stickas 14 cm och mudden 8 cm.
Maska av alla maskor och sy ihop under ärmen och i sidorna.

Eller gör som på Femtimmarskoftan: maska av alla maskor utom den sista. Trä den sista maskan på en ganska grov virknål. Vik ärmen dubbel med rätsidan inåt och virka ihop den med smygmaskor hela vägen upp till ärmhålet och vidare längs hela sidan.

***

Tack Ylva!

Yementröjan

När jag var i Nora för några veckor sedan fick jag se en tröjvariant av Yemenvästen på biblioteket — den var en del av en utställning om startpaket till nyfödda i Västsahara. Malena som visade mig runt i stan tog en bild av den, och jag visade den här på bloggen och frågade om någon ville ta sig an att göra en beskrivning. Det ville Ylva, och här kommer den! Lite senare kommer en variant som hon har gjort i grövre garn också. Och kanske ett par större storlekar. Generöst eller hur?

Tusen tack, Ylva!

(Tröjan på biblioteksväggen hade väldigt vida och lite klumpiga ärmar, så Ylva har gjort en annan variant här. Jag tycker att den blir mer proportionerlig.)

***

Yementröjan

Lägg upp 70 m på stickor nr 3. Sticka resår (2 rm, 2 am) i 20 cm.

Sticka sedan 24 m rätstickning, 22 m som tidigare i resårstickning och de sista 24 m i rätstickning. Gör detta i 12 varv eller ca 3 cm.

Sticka 24 m rätstickning, maska av 22 m, sticka 24 m rätstickning. Fortsätt sticka 24 varv eller ca 6 cm på vardera rätstickningsdelen detta blir axelpartiet.

Lägg sedan upp de 22 m i mitten igen. Sticka dem i resårstickning och fortsätt med rätstickning på de yttre delarna i 12 varv. Övergå sedan till resårstickning som i början och sticka tills resåren mäter 20 cm. Maska av löst.

Plocka på vartannat varv upp totalt 38 m för ärmen — det innebär 24 m på det rätstickade axelpartiet och 7 m på var sida om det. Sticka ärmen i rätstickning. Efter 2½ , 5 , 7½ och 10 cm minskas 1 m i var sida, så att ärmen efter minskningarna är 30 m.

När ärmen är 12 cm stickas mudden i resår (2 rm, 2 am). Sticka 3 cm för en enkel mudd eller 6 cm för en mudd som viks dubbel från början (då passar tröjan upp till ca 4 mån) och sedan kan vikas ner när barnet vuxit (då passar tröjan ca 6–8 mån).

Eftersom resårstickningen i bålen är så elastisk kan tröjan passa stl 6–8 mån med uppvikt mudd och 12–18 mån med mudden nervikt om ärmarna stickas 14 cm och mudden 8 cm.
Maska av alla maskor och sy ihop under ärmen och i sidorna.

Eller gör som på Femtimmarskoftan och maska av alla maskor utom den sista. Trä den sista maskan på en ganska grov virknål. Vik ärmen dubbel med rätsidan inåt och virka ihop den med smygmaskor hela vägen upp till ärmhålet och vidare längs hela sidan.