Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Sticka & skicka

Diagonala restgarnsfilten

Någon som vill göra en filt och har massor av restgarner att sticka av men vet redan nu att det kommer att ta emot att sy ihop alla de små rutorna?

Ja, för visst är det fortfarande rutfiltarna som är allra vanligast. Mormorsrutor eller andra virkade rutor, eller stickade rutor. Att göra sådana är ett roligt och pyssligt arbete, nästan som att komponera, men det passar inte alla.

Snabbaste babyfilten gör man förstås genom att köpa en fleecefilt på något av de större varuhusen som ofta säljer fleecefiltar väldigt billigt. Den kan räcka till minst två och ofta fyra babyfiltar. Vill man göra något mer än att klippa snygga kanter kan man sy langettstygn runt, fästa virkade blommor noga eller sicksacka fast en tygfigur, eller kanske till och med sy på kanter av vävt tyg i en matchande färg.

Men då går det ju inte åt några restgarner!

Så här kommer en av de mest restgarnsslukande stickbeskrivningar man kan tänka sig och ett jättetack till Mirjam i Lidköping som bjuder på den:

Påbörjad restgarnsfilt, stickad på rundsticka med vitt ullgarn och ullbrodergarn.

Diagonala restgarnsfilten

Vad gör man med alla möjliga och omöjliga smånystan som blir över eller kommer in till second hand-butiken och som inte går att sälja?

Man stickar en restgarnsfilt!

Mönstret har jag fått av en kvinna som jobbar i vår second hand-butik, och det visade sig att det kom från min syfröken. Min kollega utmanade mig att också börja sticka filtar. Det visade sig att det var kul – jag har tappat räkningen på hur många filtar jag gjort, och restgarner får man hela tiden. Nu byter vi garn med varandra. Min kollega gillar släta garner, och jag gillar lurviga, blurpiga.

Ofta använder jag 4-trådigt svenskullgarn tillsammans med yllebrodergarn. I en docka är det oftast 8–10 meter, och det kommer man långt på.

Färdig restgarnsfilt, stickad med fluffiga garner.

Man kan använda alla färger, och man behöver inte bry sig om att fästa alla ändar, man lägger ändarna omlott istället. Man stickar med dubbelt garn, och ibland kan man behöva lägga ihop tre trådar om grovleken inte räcker till. Eftersom trådarna kommer från olika nystan hamnar skarvarna på olika ställen.

Jag brukar använda mig av en rundsticka nummer 7, 80 centimeter lång, men välj själv utifrån handlag och garnet du har. Tänk på att inte ha för tunna stickor – filten ska bli fluffig. 

Lägg upp 3 maskor och sticka rätstickning. Öka 1 maska i början av varje varv genom att sticka första maskan först genom främre maskbågen och sedan genom bakre maskbågen. Fortsätt tills sidan mäter 80 centimeter. Minska nu i ena sidan genom att sticka 1 maska, sticka ihop 2 maskor, fortsätt med vanliga maskor varvet ut. Nästa sida ökas som tidigare. Fortsätt med dessa två varv i 32 varv. Minska nu i början på alla varv tills det återstår 3 maskor. Maska av.

 Hälsningar,

Mirjam Nordström (som alltid har flera stickningar på G)

Mer i Dagen

Igår publicerade Dagen sin andra Värma liten-text — en intervju med mig och beskrivningen på en liten vacker filtruta som passar bra till babyfiltar. Som läsaren May snabbt påpekade är ju det som behövs på Panzisjukhuset inte barnvagnsfiltar utan filtar som räcker till att svepa om hela barnet, så ta gärna i när ni räknar ut hur mycket garn som behövs, och gör fler eller större rutor. Här är originalversionen av intervjun. Nota bene att den gjordes innan insamlingen satte igång — hade det varit nu hade jag förstås bubblat över av glädje över allt som har hänt på bara en vecka!

***

Sveriges syföreningar har på sina håll svårt att locka nya medlemmar, men stickcaféer och blogginsamlingar bär traditionen med gemenskap och arbete för nästan vidare.

– Att ha fått lära känna den här rörelsen blev en rolig bieffekt av arbetet med vår syföreningsbok för några år sedan, säger Librisredaktören Anna Braw. 

 

Stickkramare (foto: Magnus Aronson)

Anna Braw, redaktör på Libris och för böckerna Värma varandra, Värma en liten och Restvärme, kan man tala om en sticktrend?

– Ja, de som äger garnaffärer gör det åtminstone. Efter mohairmolnet på 1980-talet hade de tydligen några svåra år, men nu är det folk i alla åldrar som köper garn. Man får anta att de förbrukar det också! Det jag har sett mest av är massor av annonser om stickcafé och massor av handarbetsbloggar. Jag arbetade med en syföreningsbok för några år sedan, Kärlek, nål och tråd, och det var då jag började läsa bloggar och förstod hur stort det hade blivit. Det var en rolig bieffekt! Kanske kan det vara så att möjligheten att blogga och visa vad man gör och dela med sig har gjort handarbetarna mer synliga fastän de har funnits hela tiden – men jag tror att det är många nya som blir inspirerade också. Det är en generös värld där många uppmuntrar varandra och bjuder på sina uppfinningar och idéer.

Stickcafé istället för syförening – varför det?

– Föreningslivet i Sverige har nog försvagats på fler håll. En gissning kan vara att många drar sig för att gå med i en förening och vara ”tvungna” att dyka upp på möten, vara valberedning och ta ekonomiskt ansvar. Men gemenskapen är nog fortfarande lika viktig. Så en öppen inbjudan till ett café där alla betalar för eget fika kan vara mer lockande, även om det är samma stickning som får följa med, och många går regelbundet. Det är ett okomplicerat sätt att träffas, och det verkar som om de flesta lyckas med att hålla det öppet för nykomlingar. Till ett stickcafé där jag har hälsat på, på en gård i Granhammar utanför Örebro, är man välkommen en gång utan handarbete, men kommer man tillbaka måste man ha med sig något att arbeta med. Sedan är det många som är beredda att hjälpa till om man skulle köra fast …

Men när man har lagt timmavis på att förvandla nystan till kläder, vill man verkligen lämna resultatet ifrån sig då?

– Många berättar att handarbetandet är lite beroendeframkallande och lätt resulterar i överproduktion. Blogginsamlingar som Hjälpstickan i Stockholm. Stickhjälpen i Trelleborg och nu i vår Hjärtekatten har fått en enorm respons. Så jag tror att insamlingen till Kongo kan bli stor! Saker till nyfödda är ju små, så man kan hinna med mycket på en sommar. Och göra av med en del av sitt dåliga garnsamvete, om man har sparat överblivna nystan eller köpt för mycket! 

 
 
 

Tittifilten (foto: Magnus Aronson)

Tittifilten

När Titti Ångman i Örebro var nyfödd fick hon en grönvitrutig filt. Förra året fick hennes dotter Ines sova under den. Den är tätare än en vanlig mormorsfilt och lätt att virka för den som har tålamod nog att göra samma sak många gånger …

Soili Andersson i Stockholm har hjälpt till med beskrivningen.

Tittis filt väger nästan 200 gram – det går alltså åt ett hekto vardera av två olika färger – och verkar vara virkad i akrylgarn. Rutorna är ganska små – man kan naturligtvis också virka fler varv på varje ruta och istället göra färre rutor.

Virka 6 lm och slut dem till en ring med 1 sm.

Varje v börjar med 3 lm, som räknas som 1 st.

Varv 1: 3 lm (=1:a st), 2 st, *3 lm, 3 st*, upprepa från * till * 2 ggr, 3 lm, sm i 1: a st.

Varv 2: 3 lm (=1:a st), 2 st, *2 st om lmbågen, 2 lm, 2 st om samma lmbåge, 3 st*, upprepa från * till * 2 ggr, 2 st om sista lmbågen, 3 lm, 2 st om samma lmbåge, sm i 1:a st. Nu ska det vara 7 st mellan alla lmbågar.

Tittifiltruta (foto: Magnus Aronson)

Varv 3: som v 2, men nu med 7 istället för 3 st på kvadratens sidor, alltså 11 st mellan alla lmbågar.

Gör 54 rutor i vardera färgen. Var noga med att alla får räta hörn.

Sy ihop dem först till rader och sedan rad mot rad till en filt.

***

Du som hellre vill sticka en filt: det kommer snart en beskrivning på enkla och smarta rutor som gör det möjligt att använda upp restgarner av olika slag!

Fina nya modeller

Det är inte något annat än fantastiskt med all denna påhittighet för de kongolesiska bebisarnas skull!

Kongo-hättan, komponerad och fotograferad av Maja på Husmorsskolan.

Maja på Husmorsskolan hade symöte igår och presenterade en helt nykomponerad liten hätta med knytband, virkad med en gammal filtruta som inspiration. Filtrutan rekonstruerade Maja för ett tag sedan, och nu blev den alltså tredimensionell, huvudformad och försedd med hålvarv och knytband. Enligt Maja ska det inte ta mer än en timme att virka den om man är någorlunda van — men det mest fantastiska är kanske att den inte kräver någon montering alls. Sådant sparar man verkligen minuter på, och tålamod också, och det i sin tur gör oftast att man snart är igång med nästa, eller hur? Här finns Majas beskrivning till Värma liten-hättan.

Vill man virka en matchande kofta kan en idé vara Hexagonkoftan som är mycket enkel att storleksanpassa och en annan kanske Pysselkiisens kofta.

Ett par av medlemmarna i Majas bloggsyförening har också bestämt sig för att bidra till Värma liten-insamlingen. Hundra procent husmor, till exempel, skriver om hur hon har stickat hjälmar till sina egna barn när de föddes, och till barnbarnen, och hur hon nu har börjat igen.

En som fick brevet om vår insamling var Tove, som genast skickade det vidare till sin mamma och rapporterar att mamma har köpt in flera nya garnnystan inför semesterresan och räknat ut hur många mössor och koftor de kommer att räcka till. Härligt! Det ska bli roligt att se dem.

Jennifers två första navelsträngsmössor.

Soilis danska modell Navelsträngsmössan inspirerade Jennifer, som provade att sticka på danska men modifierade beskrivningen en aning samtidigt som hon översatte den till svenska. Nu bjuder hon på den i PDF-form — Navelsträngsmössor. Tusen tack, flitiga Jennifer! Någon annan som vill prova?

Och en annan medlem i Majas bloggande grupp, Klockarbarn, provade en helt annan modell, en med knytband, också den genialisk på sitt sätt.

Visst är det inspirerande att se all denna påhittighet? Jag säger då det.

Rolig post

Av Posted on Inga taggar 0

Frida med mössor.

Igår var jag på Dagens redaktion på Kungsholmen i Stockholm. Det var ett möte om en helt annan sak först, men sedan gick jag och pratade med Frida Schöld som är redaktör för Värma liten-sidorna i sommar. Hon hade redan fått fem små klassiska hjälmmössor av en kollega, och två mössor från Jennifer i ett litet kuvert. Jennifers mössor ska fotograferas till en av artiklarna. Egentligen borde vi fotografera de andra mössorna också, för de var så fina med garnbollar och virkade blommor på! Frida kommer att ha julafton nästan varje dag fram till sin semester tror jag.

Gundlas frivolitetskort.

Det kommer rolig post till Libris också. Häromdagen fick jag det här kortet från Gundla. Hon skriver minsann inte en liten lapp som jag — hon börjar med att slå frivoliteter! Den lilla blomman på kortet tar nog sin tid att göra. Men så blev jag väldigt glad också!

Det har kommit fler frågor i kommentarfälten på de tidigare Värma liten-posterna. Jag har svarat på dem direkt där. Du som undrar något, fråga på bara, och läs gärna också den information som redan finns, så kanske du slipper vänta på svar.

Ni är fantastiska, alla stickare och virkare och sömmare!

Flitiga dagar

Det är inte klokt — jag har redan fått bilder på de sju första mössorna till Värma liten

Ankis fem första mössor.

Anki blev klar med sin femte mössa i helgen och började dessutom på en Yemenväst, ett plagg som passar väldigt bra till insamlingen eftersom det passar på en nyfödd och sedan kan användas ända tills bebisen är ungefär ett och ett halvt år. 

Det ser ut som om alla fem mössorna är stickade efter samma beskrivning — finns den någonstans på papper eller digitalt, Anki, eller kan du skriva ner den så som du gör den? 

Förresten, Anki frågade om man kan använda vilka färger som helst, och det kan man. Mikael på PMU hälsar att hans intryck efter några resor i området är att de flesta gillar starka färger och mycket färger, så den traditionella pastellskalan behöver man inte alls hålla sig till bara för att det är kläder till bebisar! 

Ska man vara riktigt noga bör man förstås komma ihåg att både Anita och Jennifer redan har skickat mössor till Värma liten — nämligen mössor som har fotograferats på levande modeller till artiklarna i Dagen. Det är Anitas hjälmmössa som syns på den lilla bloggknappen, och Jennifers kommer snart att dyka upp med beskrivning till. 

Soilis två första mössor. Navelsträngsmössan till vänster, Easy Peasy Beanie till höger.

Men Soili har också satt igång, snabb som hon är. En Easy Peasy Beanie ur Värma en liten och en dansk Navelsträngsmössa stickade hon under helgen. Navelsträngsmössan har många danska stickare stickat till mössinsamlingar som danska Rädda Barnen och ett sjukhus har haft. De passar bra till de nyfödda på Panzisjukhuset också!

Du som är igång och stickar eller virkar, gör gärna som Anki och Soili och fotografera det du gör så att vi kan sprida inspirationen! 

Catarina, Sticka! Sveriges stickförening och Garn.biz är några av dem som har hjälpt till att sprida information om insamlingen på sina bloggar. Det tackar vi så jättemycket för!

Många värmer många små

Fantastiskt roligt med all respons på Värma liten!

Maja på Husmorsskolan ägnar nästa tisdags symöte i Husmorsskolans nya syförening åt insamlingen och utlovar ett mönster på virkad babymössa då. Gunnel i Laxå ska prata med vännerna i Röda Korsets grupp om att de kan skicka babysaker hit (Röda Korset skickar nämligen inte kläder utomlands längre). Cessi och Carina skriver på sina bloggar om insamlingen. Maria i Falkenberg lovar att prata med sina vänner på stickcaféet.

Och en fråga kommer från Den lilla gröna:

Hej Anna! Vilken fin insamling! Jag undrar om det går bra med sydda kläder också eller om det är enbart stickat ni är ute efter? Jag syr en del och det går ju lite fortare att få ihop ett gäng plagg än om man stickar (i alla fall för mig)!

Vänliga hälsningar
Den lilla gröna
 
***
 
Hej Den lilla gröna! Du kommer att se stick- och virkbeskrivningar hela sommaren här och i Dagen, men Mikael Stjernberg på PMU hälsar att sydda babykläder också är mycket välkomna och blir till stor glädje bland mammorna på Panzisjukhuset. Så tack på förhand för det du syr!
***

Pysselkiisens babymönster. Allt virkat!

Dagens mönstertips får bli Pysselkiisens babyspecial med massor av virkade babysaker, bland annat en fin liten hatt som kan fylla samma funktion som en mössa. Det är beskrivningar som hon har samlat ihop från olika håll och fått tillstånd att översätta till svenska och som man kan skriva ut gratis från hennes blogg. Fint och generöst eller hur?