Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Tävling

Tävling: bok + garn!

Nu har Kerstin och jag setts igen — i Erikshjälpens butik på Cypressvägen i Malmö! Ett fint ställe må jag säga.

Först beundrade vi flera virkade filtar som hängde som blickfång nära kassorna. Där fanns det också vaser med stickor och virknålar och korgar med lite garn. Kerstin letar alltid efter nummer fyra som är det som används mest på hennes stick-och-språk-café, men om det hade funnits så hade någon annan redan hittat det … Garn hittade vi båda två.

Sedan gick vi till textilavdelningen, för jag skulle köpa knappar åt Elisabeth. Hon behöver fem till varje liten kofta hon stickar. Jag valde 50 stycken, men det fanns så många fina, så det hade lika gärna kunnat bli 150 …

Och så hittade vi mer garn. Två påsar Nordiskas Emilio (två femtedelar mohair, lika mycket akryl, en femtedel ull) med stickor nummer fem som rekommendation.

”Vet du om ni har några handarbetsböcker inne?” frågade jag.

”Ja”, sa Kerstin, ”jag har sett två exemplar av Stora boken om handarbete.”

Båda två fanns kvar.

”Du tänker göra en tävling, eller hur?” sa Kerstin. ”Då gör vi såhär!”

Och så la hon den ena boken och hälften av mitt garn i sin korg.

Så här är en tävling med vinster som Kerstin och jag har betalat tillsammans, och det extra fina är såklart att det vi betalade går till hjälpinsatser på olika platser i världen.

Stora boken om handarbete är full av tekniker och beskrivningar. Förra gången jag hittade ett exemplar visade jag några favoriter — den vackra hättan och den klassiska spädbarnskoftan är det fortfarande många som stickar.

Två vinnare får varsitt paket med en bok och ett och ett halvt hekto av Nordiskas Emilio — två nystan lilamelerat och ett nystan gammelrosa.

Tävlingsfrågan? Ja, det får bli den här:

Om du kunde bjuda in vem du ville på hjälpstickning och fika (hemma eller på café, duostickning eller i en större grupp), vem skulle du bjuda och varför?

Skriv ditt svar (eller vilken annan hälsning som helst — om du redan har boken kanske du vill berätta vem du skulle vilja ge ett vinstexemplar till?) i kommentarfältet här. Om du inte har Facebook eller om du inte vill synas här kan du skicka det till annabraw[snabel-a]gmail.com istället.

Tävlingen är igång till fredag kväll. Sedan drar en slumpmaskin två vinnare. Det blir bra eller hur?

Tre som vinner stickor och knappar

Av Posted on Inga taggar 0

Vad fint det var att få läsa om era sätt att sprida värme under det kommande året! Hoppas att ni läser varandras svar och att andra också läser och blir inspirerade!

Slumpmaskinen drog tre vinnare, och den första är Eva som berättar såhär:

Stickning är min meditation, och jag stickar flera timmar varje dag för att varva ner. Då känns det extra skönt att sticka små bebis- och barnkläder och skicka till dem som behöver det. Jag har nytta av själva stickandet, men de har ännu större nytta av det jag producerar.

Den andra är Gun-Britt som skriver:

Gillar att ställa upp med en hjälpande hand där det behövs.

Jag brukar göra mina egna 3D-kort och skriva tänkvärda ord.  Skickar alltid kort till dem som fyller år, och namnsdagskort.

Sticka och virka är bra avkoppling för mig — då glömmer jag all smärta jag har. Delar med mig av garn till dem som inte har så mycket slantar. Det bästa av allt är att jag lärt en vän att sticka och virka. Nu är hon duktig på att göra mormorsrutor.

Alla babykläder jag stickar skickar jag ner till Slättmissionens Hjälpande Hand.

Den tredje är Christina:

Älskar att sticka. Det ger mig avkoppling, och garn önskar jag mig i present och i julklapp. Skänker mina alster till Hjälpstickan i Halmstad och till barn i Lettland genom Hjärta till hjärta. Tänk vad många som ger och får glädje!

Grattis till er alla tre, och tack alla ni som berättade!

Vill du också sticka mössa och knapphalsduk?

I december, när det verkade som åtminstone hälften av alla stickare i Sverige stickade enormt stora mössor och knäppta halsdukar inspirerade av det som Selma i SVT:s adventskalender hade på sig, då var jag i Brasilien och sedan i England och till sist i Lettland.

Men nu är jag hemma igen, och Kerstin och jag har hittat på en liten tävling, för jag har tre ouppackade rundstickor nummer 10 som blev kvar när vi hade haft hjälpstickningsdag i Höör i höstas (möjligen var det Ingrid som skänkte dem till restgarnsbordet …?), och Kerstin hade ganska gott om stora knappar.

(Alla knapparna är inte med på bilden.)

Skulle du vilja sticka tjocka mössor och knäppta halsdukar till värme åt några som du känner eller några som du inte känner?

Då kan du vara med i tävlingen!

Tre vinnare vinner varsitt paket med rundsticka, tre knappar av en sort och tre knappar av en annan sort!

Själv hade jag inget garn som passade till så grova stickor, så jag gjorde en variant på stickor nummer 7, raka, istället. Först tänkte jag skriva en enkel beskrivning, men så insåg jag att jag inte visste namnet på garnet som jag använde …

Hursomhelst, det är vanlig resårstickning med en avig och en rät. Jag la upp så mycket att det räcker runt ett vuxenhuvud om man töjer ut det lite grann och såg till att ha en lång ände som jag skulle kunna sy med sedan. Så stickade jag i ungefär 30 centimeter, och sedan stickade jag två maskor, tog ihop två, stickade två, tog ihop två … Efter ett par hoptagningsvarv till var det dags att trä garnänden igenom maskorna och dra ihop. Med uppläggningsänden sydde jag ihop mössan. Stickar man runt behövs det förstås ingen söm.

Man viker upp en ganska bred kant så att det blir varmt om öronen. Eller också använder man mössan utan att vika och får det där som kallas — häng?

Halsduken är också resårstickning och så lång att den räcker runt nacken. Jag gjorde en ände-mot-ände-knäppning, men vill man ha det på något annat vis är det bara att flytta knapparna. Knapphålen är två maskor breda.

Tack kära Sara som ställde upp på bilderna! Vi skulle ha tagit några utomhus också, men så blev det plötsligt för bråttom.

Nu till tävlingen: på vilket sätt vill du värma andra under år 2017? Berätta i kommentarfältet om vad du vill — några exempel kan vara mat, kramar, uppmuntrande ord, vykort, besök, stickad mössa och halsduk, strumpor, insändare, födelsedagshälsningar, hembakat … vad är ditt eget bästa sätt?

Tävlingen är öppen till torsdag kväll. Sedan drar en slumpmaskin tre vinnare, och vi ber om adresser och postar stickor och knappar! Och kallt nog för mössa och halsduk är det nog ett tag till, eller vad tror ni?

Tre som vinner bok full av rutor

dsc_0367

Nu har en slumpmaskin fått hjälpa mig att dra tre vinnare som får varsitt exemplar av 100 färgglada mormorsrutor att virka. Men först måste jag tacka för alla tävlingssvar — det var så roligt att läsa dem!

Den allra sista som svarade blev en av vinnarna. Camilla Johansson heter hon, och såhär skrev hon:

Jag som är nybörjare på virkning har fått upp ögonen för alla fina mormorsrutor som finns och som jag älskar. De går ju att variera så att man kan få hur roliga och fräcka rutor som helst! 
Mitt drömprojekt är att kunna få alla fina rutor till klädesplagg som koftor och klänningar. Jag håller faktiskt på att virka rutor som ska bli en babyfilt till mitt kusinbarn, och ytterligare en babyfilt som vårt kommande barn ska få gosa in sig i.
Jag skulle vilja göra en ”familjefilt”, tillsammans med familjen. Make, pappa, mamma, syskon, svärmor, ja hela familjen. Och så gör alla minst en ruta och så sätter man ihop dem till en stor filt. Det hade varit en perfekt present för mig. Tänk att kunna gosa in sig i så mycket kärlek!

Renée Jonan vann den andra boken, och såhär berättade hon:

Mitt bästa minne var när mamma virkade mormorsrutor som hon satte ihop till laddor (till fötterna), en filt till hunden, en filt till mig att ha i min fåtölj. Hon virkade många rutor och satte också ihop till skydd för nacken i fåtöljen. Jag har inte så många kvar längre, men  hu har funderat på drömprojektet. Jag tror att jag skulle virka ett sängöverkast i färgerna cremevitt, rosa och lindblomsgrönt. Jag får väl göra lite då och då …

Och den tredje boken får Kerstin Tensén Berggren som skriver:

Jag ska bli moster i maj och tänkte virka en vacker filt i rutor till mitt kommande syskonbarn.

Grattis alla tre! Skicka era adresser, så kommer det varsitt paket inom kort!

Tävling: 100 färgglada mormorsrutor att virka

Ja: en tävling igen!

dsc_0367

Det var någon som skrev om Leonie Morgans bok 100 färgglada mormorsrutor att virka i en handarbetsgrupp på Facebook, och jag letade upp det svenska förlaget och frågade om de ville göra en tävling här på Ett varv till-bloggen. Jessica som arbetar där sa ja direkt — roligt!

Virkade rutor som kan bli filtar (och annat, såklart, men visst blir de oftast filtar?) är ju något av det mest hjälpstickningsaktiga man kan sysselsätta sig med. Mormorsrutor är något som de flesta känner till, och något som får de flesta av oss att tänka på omtänksamhet, på ett tillfälle att förbruka restgarner — och på mängder av trådar att fästa.

dsc_0370

Det hade varit mer sanningsenligt att kalla boken bara ”Rutor att virka”, för i stort sett alla rutor i boken är något annat än mormorsrutor, men jag förstår att Leonie Morgan och förlaget ville ta vara på alla associationer som hör ihop med just mormorsrutorna.

Boken innehåller alltså hundra olika rutor, alla virkade, men virkade på en massa olika sätt. Ganska många virkas runt från en liten figur i mitten, ungefär som mormorsmodellen (just på det här uppslaget är det en ”tät” ruta, och sådana finns det ganska många), men det finns de som virkas fram och tillbaka och på diagonalen också.

dsc_0372

Till varje ruta finns både skriven beskrivning och diagram, och så har Leonie Morgan räknat ut garnåtgången för en hel filt. Jag skulle tro att det går att kombinera ganska många av rutorna i samma filt också, om man känner sig extra kreativ eller vill prova många olika eller är lite otålig och inte vill upprepa samma ruta så många gånger som behövs. Eftersom jag aldrig har virkat någon hel rutfilt själv kan jag inte säga något om hur roligt eller långtråkigt det kan vara, men jag har hört och sett att det finns många övergivna påsar med rutor i garderober och i second hand-affärer, så om variation ökar chanserna att en filt blir klar är det väl bra!

dsc_0375

Några av rutorna kan man, har jag listat ut, lika gärna använda som idé till en filt som virkas i ett enda stycke. Visst ser ni det också?

Leonie Morgan har gjort boken för ett stort engelskspråkigt förlag, och Känguru (som hör ihop med Lind & co) har gett ut den på svenska. Jag tror att översättaren Catharina Andersson har fått kämpa en del med sin del av arbetet, så här kommer en stor applåd för henne!

Jessica har ordnat tre böcker till tävlingen, och här är några frågor — svara på en av dem (en räcker — vill du så får du förstås svara på fler!) i kommentarfältet här nedanför, eller skicka ditt svar till annabraw[snabel-a]gmail.com, så är du med och tävlar!

  • Vilket är ditt bästa/värsta/roligaste minne av virkade rutor?
  • Vilket är ditt drömprojekt med virkade rutor?
  • Till vem skulle du vilja ge en virkad filt?
  • Tillsammans med vem eller vilka skulle du vilja virka en filt? (Dröm fritt och stort om du vill!)

På onsdag kväll får en slumpmaskin dra tre vinnare. Det blir bra eller hur?

Tre som vinner Stickarens stora mönsterbok

dsc_2164

Så underbart roligt med alla tävlingssvar! Och vilken lättnad att det är en tävling som avgörs av en slumpmaskin och inte en där de tre bästa svaren ska väljas ut, för det hade varit nästan omöjligt …

Första vinnaren blev Lise-Lott i Finspång. Såhär berättade hon:

Jag lärde mig sticka (och virka) när jag i ungefär 7-årsåldern behövde kläder till bland annat Barbie och Monchichi. Vi var två systrar, och mamma hann inte med att sticka till oss bägge, så hon lärde oss att göra själva. Det var väldigt bra sysselsättning den sommarens regniga dagar i en trång båt!
Konstigt blev det sedan i högstadiet när raggsockor stod på syslöjdens schema: jag mätte och stickade till mig själv (stl 36), men … de blev lagom till pappas 45:or!

Och andra vinnaren är Maria som lärde sig sticka som vuxen:

En kort historia om hur jag lärde mig att sticka: jag hade en tråkig jul med mina svärföräldrar. Så tråkigt var det så jag tog en runda till de enstaka butiker vi hade i byn, bland annat en garnbutik. Jag blev såld totalt — det var som en karamellbutik, och jag ville ha alla garner med mig hem. Det blev en sjal den julen. Sedan fortsatte det bara i rasande fart, och jag har blivit en stickoman.

Den tredje är Ingrid som berättade om hela sitt stickliv:

Jag är inte så bra på att sticka, men jag försöker. Jag fick lära mig grunderna av min mamma och mormor. Sedan var det i skolan, slöjden, vi stickade vantar och virkade grytlappar. När jag fick barn lärde jag mig på något sätt för att det var kul och för att jag ville. Det värsta stickminnet har jag förträngt — och det bästa är när jag numera kan göra något åt barnbarnsbarnen. Det är så roligt! Och som jag kämpade för ett par år sedan med att lära mig sticka sockor! Det bästa stickminnet är nog när jag lärde mig det!
Jag måste alltid ha något handarbete eftersom jag älskar det! Jag har sytt hardanger i massor, korsstygn, blekingesöm med mera med mera och virkat mycket, men just nu är stickning roligast!

Grattis till er alla tre — skicka era adresser så kommer varsitt exemplar av Stickarens stora mönsterbok med posten!

dsc_2160

Egentligen skulle jag vilja samla ihop alla svar, men här är i alla fall några extra, först Ann-Kristins:

Jag introducerades i stickandets konst i de tidiga tonåren av mamma, och jag stickar ALLTID. Det är ett sätt för mig att behålla sans och vett när min värk plågar mig. Jag minns att jag blev så imponerad att hon kunde hitta den invändiga tråden i nystat så lätt, det kan jag fortfarande ha problem med. Det största och finaste lärominnet är dock från min mormor som en sommar då hon tillbringade en vecka hos oss lärde mig att virka upp en tappad maska.

Ett annat roligt stickminne är från när min son Erik (nu 32 år) skulle lära sig sticka i syslöjden. Han skulle sticka en liten mus, och när fröken kom och tittade hur det gick för honom blev hon paff, för han hade inte kommit någon vart. Han flyttade bara maskorna fram och tillbaka och kunde inte förstå att stickningen inte blev större. Jag har den lilla blå musen kvar. Den blev till sist klar!

Och sedan Lena:

Jag är en 65-årig kvinna. Jag har lärt mig själv att sticka, har läst mönster och  stickat efter bilder. Jag har nog stickat det mesta: klänningar, byxor, tröjor, koftor, sängöverkast, vantar, sockor, grytlappar, mössor, norska tröjor och jag vet inte vad. Mitt värsta minne är när vi fick sticka strumpor i skolan och jag stickade hemma mycket för att det var så kul. När jag kom tillbaka till skolan blev fröken skitarg, för hon trodde att inte kunde sticka hälen. Hon stod som en hök över mig när jag stickade häl nummer två. Inte ett pip sa hon när jag var färdig.

Såhär berättar Sofia:

Jag lärde mig sticka på syslöjden i skolan i tredje klass, och det första jag stickade var en nästan två meter lång halsduk (som jag fottfarande använder — jag är 26 nu). Nu när kylan är här så har jag ju såklart redan påbörjat årets julklappar, mestadels raggsockar, och maken (30 år) tyckte det såg så mysigt ut att jag just nu lär honom att sticka raggsockar. Han har aldrig stickat något i hela sitt liv och är redan efter två veckor vid hälen! Känner mig stolt att jag lyckats få honom frälst i detta. Det roligaste är att han satt och studerade sin egna stickade tröja, och med en ”experts” kunskap kunde identifiera resårstickning och slätstickning, och var lite sugen på att lära sig flätstickning när han känner sig mer säker med stickorna. Nu vill han också följa med till garnbutiken och hjälpas åt med raggsockar till Syrien bland annat.

Och Åsa-Matilda:

Jag drabbades för tre år sedan av en ögonsjukdom som gör att jag ser bara tydligt på väldigt nära håll. Självklart blev livet väldigt annorlunda, på bara en natt! För att sysselsätta mig började jag sticka. Gav mig på att sticka mönstrade sockar direkt! Å så roligt det var. Nu är jag helt såld på stickningen, och det går inte en dag utan att jag stickar några varv.

Och så Ebba:

Jag håller på att lära min systerson att sticka. Vi har tillsammans stickat en halsduk. Detta visade han intresse för i fyraårsåldern. Nu är han sex år och har sagt att han vill sticka sig en regnbågströja. Jag försökte lite försiktigt påpeka att tröjor är lite svårare att sticka än halsdukar. Nu till jul har jag förberett en Pokemon-mössa i grovt garn. Har startat projektet och tänker paketera in det ofärdigt, för att sedan berätta att vi tillsammans ska avsluta det.

Men det här är bara några av alla 160 svar … Det har varit en stor upplevelse (och mycket inspirerande!) att få läsa dem allihop. Tack till var och en av er som har varit med och berättat!