Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing mjölkfritt

Vegansk ramslökspesto

Av Posted on Inga taggar 0

”Nu börjar det ta slut”, sa Marianne när hon kom med en påse ramslök igår kväll.

Hon hade plockat blommorna också, för att det fanns så många och för att hon ville att jag skulle få se dem. Faktum är att jag har plockat ut blommorna ur de båda tidigare leveranserna också. De har stått i en pytteliten vas i mitt kök och gjort mig extra glad!

Nu vet jag ju inte hur långt ramslökssäsongen har kommit i andra delar av landet, men jag skyndar mig att dela med mig av något som nästan var som en uppenbarelse när jag hade kommit på det: vegansk ramslökspesto!

Min första ramslökspesto gjorde jag med färsk (och sköljd) ramslök, rostade solrosfrön, olja, Västerbottensost och salt.

Sedan i julas har jag experimenterat med det som på engelska kallas nutritional yeast och som på svenska ibland kallas Bjäst och ibland näringsjäst. Det är ett pulver som räknas som kosttillskott på grund av att det innehåller massor av vitaminerna B1 och B2 och niacin, så därför kan man köpa det genom apotek, men jag har köpt min i en hälsokostaffär. Såhär ser den ut:

I vegansk matlagning används den säkert för att den är nyttig men mest för smakens skull. På något underligt sätt ger den nämligen maten ostsmak!

Så i min veganska ramslökspesto är det ramslök, solrosfrön, olja (ekologisk svensk rapsolja, men inte kallpressad), örtsalt och Bjäst. Till den här ganska rejäla högen med ramslöksblad och minst en och en halv deciliter solrosfrön tog jag ungefär en matsked Bjäst tror jag.

Resultatet?

Ännu godare än den sort som jag gjorde med Västerbottensost, skulle jag säga. Absolut en av de godaste röror jag har smakat någon gång.

Och nästan värd den irritation som uppstod när jag insåg att jag hade köpt en ganska kass stavmixer och blev tvungen att ta paus gång på gång för att den inte skulle bli alldeles överhettad. Till slut gav jag upp och accepterade att alla frön och ramslöksbitar inte var finfördelade.

Detta får bli en av mina absolut varmaste rekommendationer. Prova, prova, om du hittar (eller odlar) ramslök och får chansen! Och bjud!

Massor av goda småkakor med citronsmak (och utan gluten)

Förra sommarens stora projekt var min pappas 70-årskalas. Mina föräldrar har bara en liten ugn (alltså inte en liten ugn utan en liten ugn) i sitt kök, och man kan inte använda spisplattor och ugn samtidigt, så allt som skulle bakas tog sin tid. Men vi hade bestämt oss för att det skulle finnas glutenfria småkakor, och vi bakade massor av den här sorten!

Det är en gammaldags småkaka som har fått en liten renässans nu eftersom den bakas helt och hållet på potatismjöl — antagligen det billigaste glutenfria mjöl som finns i Sverige. Och naturligtvis kan alla andra gäster också få!

De ser möjligen lite bleka ut, men de är så goda och så spröda, så spröda.

Vill man ha lite mer färg eller smak kan man naturligtvis strunta i citronen och smaksätta med kanel, kardemumma eller kakao istället. Eller med hackad mörk choklad!

Hur många det blir beror på om de ska bli nästan munsbitar eller lite större — och när man gör en såhär stor sats blir det liksom också större konsekvenser av storleken. Vill man kan man lägga en bit bakplåtspapper på hushållsvågen och dela upp degen i fyra eller åtta lika stora delar för att ha lite bättre överblick när man rullar och räknar.

Det är bara citronskalet som behövs i kakorna, så skiva själva citronerna och lägg dem i bordsvattnet, eller pressa dem och frys in som iskuber till senare.

Glutenfria citronkakor med potatismjöl

80–120 kakor

Ugn: 175 grader, 10-15 minuter

250 g smör (vi använde KRAV-märkt smör, men använd mjölkfritt margarin om någon inte tål mjölk)

3 dl strösocker (vi använde Fairtrade-märkt rörsocker den här gången)

drygt 1 msk vaniljsocker (vi använde det KRAV-märkta)

2 ägg (vi använde KRAV-ägg)

3 citroner (KRAV-märkta om det finns)

ca 9 dl potatismjöl

Rör ihop smör, strösocker och vaniljsocker. Rör sedan ner äggen ett i taget. Riv skalet på citronerna och tillsätta det. Rör sedan ner potatismjölet och rör noga tills degen är smidig.

Dela degen i fyra eller åtta delar och forma små bollar. Lägg dem på plåtar klädda med bakplåtspapper. Doppa en gaffel i potatismjöl och tryck till varje kaka lite grann. Grädda kakorna mitt i ugnen, 175 grader varm, i tio–femton minuter. Lossa dem försiktigt med osthyvel och låt dem svalna. Lägg dem i burkar tills de ska serveras.

Pi-dagen

Av Posted on Inga taggar 0

I tisdags, den 14:e mars, firade vi Pi-dagen på den folkhögskola där jag arbetar.

Eftersom jag är väldigt mycket för att fira det mesta som går att fira bestämde jag mig för att baka ett par runda kakor så att vi skulle kunna mäta diameter och räkna ut radie, omkrets, yta och volym.

Pi-kaka i bakgrunden, hallon och blåbär som tillbehör i förgrunden. Foto: Rosi Hageberg

Och när man har en så tydlig symbol som ett Pi-tecken kan man ju inte låta bli att pudra den med florsocker, eller hur?

Min kollega Helena bakade också två runda kakor, och så skaffade vi en som var gluten- och mjölkfri, och våra veganer fick Oatly-glass och bär, för jag insåg för sent att den gluten- och mjölkfria kakan innehöll ägg …

Det var det vanliga receptet vi använde. Det är alltså väldigt svårt att göra just den här kakan äggfri eller vegansk, men titta på veganska recept i kategorilistan här till höger så kan du hitta minst ett recept om du behöver ett!

Pi-tecknet gör man med en pappersmall, lite florsocker och en tesil eller teklämma. Foto: Rosi Hageberg

Kladdkaka den 14:e mars

en springform full (16 bitar)

Ugn: 175 grader, ca 20 minuter

150 g smör (mjölkfritt margarin om kakan ska bli mjölkfri, laktosfritt smör om den ska bli laktosfri)
2½ dl socker
1 dl havregryn (”rent havre” om kakan ska bli glutenfri)
2 ägg
1½ dl vetemjöl (glutenfri mjölmix, fin eller grov, om kakan ska bli glutenfri)
3/4 dl kakao
1½ tsk vaniljsocker

ovanpå:

florsocker

Smält smöret i en gryta och rör ner socker, havregryn och ägg. Sikta till sist ner mjöl, kakao och vaniljsocker.

Häll smeten i en smord och bröad 1½-liters springform (bröa med glutenfritt ströbröd, kokosflingor eller kakao om kakan ska bli glutenfri) och grädda kakan i 175 grader i ungefär 20 minuter — den får gärna vara lite ”kladdkakeseg” när den kommer ut.

Skär den i 16 jämna bitar om den ska serveras utan redskap. Se i så fall också till att den har lossnat från springformens botten.

Klipp ut ett Pi-tecken (eller en symbol som passar den dag när du bakar) ur ett papper, lägg mallen på kakan och pudra över florsocker med teklämma eller tesil.

Om du bakar till Pi-dagen: ta med linjal, måttband och miniräknare för att kunna mäta och räkna ut alla möjliga saker innan gästerna får smaka!

Här kan man läsa Wikipedia-författarnas spridda skurar av information (och propaganda) om firandet av Pi-dagen på olika håll i världen.

Ett alldeles rekordgott pålägg

Min mamma har presenterat ett nytt pålägg för mig.

Det är ungefär som med hallon-och-kardemumma-brytningen: det måste vara en smakkombination som var uttänkt redan när världen skapades.

Hon har lärt sig konceptet — det är så enkelt att man inte ens kan kalla det ett recept — av min bror som har bott och rest mycket i Mellanöstern.

Och alla som vill undvika vitt socker eller tillsatser kommer genast att förstå hur fantastiskt det är.

Det som behövs är två förpackningar som numera finns i många ICA- och Coop-butiker men som man kan leta efter i valfri butik med Mellanöstern-sortiment om man inte hittar dem i sin vanliga: dadelsirap och tahini.

Tahini är malda (mycket malda!) sesamfrön. Inget annat.

Och dadelsirap är puréade (mycket puréade) dadlar. Inget annat.

Inga tillsatser alls, alltså.

Man rör helt enkelt ihop ungefär lika delar av tahini och dadelsirap — det är kladdigt att mäta dem, så om man inte vill ställa skålen på en hushållsvåg kan man använda ögonmått. Resultatet blir gott även om måtten inte är alldeles exakta.

Enklast är att röra ihop dadel-tahini-krämen i en skål och att sedan flytta över den till en glasburk med lock. Då får man också en ursäkt för att skrapa skålen med slickepott och smaka på det sista!

Krämen använder man ungefär som man annars skulle använda marmelad eller nötkräm: bred den på rostat bröd, på scones, på alla sorters bröd — jag tror att den skulle vara jättegod som fyllning i till exempel gifflar eller bullar också.

Kardemummakaka med hallonsås

Kardemumma och hallon hör ju till de smakkombinationer som verkar ha tänkts ut redan när världen skapades — så perfekt! Och en mjuk kardemummakaka är något av det vänligaste man kan bjuda på, tycker jag. Här är kakan vegansk, och hallonsåsen också såklart.

en långpanna full, eller två springformar
Ugn: 175º, ca 30 minuter

6 dl vetemjöl

3 dl socker (jag använde Dansukkers ekologiska)

1 msk bakpulver

ev ½ tsk salt

1 msk mald kardemumma

300 g mjölkfritt margarin (jag använde Milda)

3 dl havreyoghurt (jag använde Oatly)

hallonsås:

250 g frysta hallon

lite florsocker

Blanda de torra ingredienserna i en bunke.

Skär margarinet i bitar, lägg dem i bunken och mosa dem med en vanlig gaffel mot bunkens kant tillsammans med mjölblandningen. Det ska bli som en smuldeg.

Tillsätt sedan havreyoghurten och rör tills allt blandat sig. Smeten blir som en lös och kladdig deg, alltså inte rinnig som en sockerkakssmet.

Häll smeten i en långpanna klädd med bakplåtspapper och platta ut den — eller fördela den i två smorda springformar.

Grädda kakan (eller kakorna) på ugnens nedersta fals i 200 graders värme i ungefär en halvtimme.

När den är färdig, låt den vila ett par minuter och lyft sedan över den till en träskärbräda eller plåt. Låt den svalna lite utan duk och skär den i rutor (om du har gräddat runda kakor kan gästerna få tårtbitar eller förse sig själva). Tårtspade behövs, för kakan är tung och smular lite.

Värm under tiden hallonen med lite florsocker och rör om så att de flesta bären går sönder. Servera kakan varm, ljummen eller avsvalnad med hallonsås.

Fredagsfikats kaka

Eftersom jag har en kollega som är vegan har min recepthjärna börjat arbeta i en halvny riktning. I fredags morse testade jag en idé som jag tyckte borde fungera — och det gjorde den! Det är en kaka som blir som ett mellanting mellan vetebröd och sockerkaka och som har ett lite krispigt lager med kanel i ovanpå. Servera den med vegansk glass!

Jag var inte med när kakan åts upp, så jag får tacka min kollega Helena för bilderna. (Det är inte hon som är veganen — alla åt.)

Ugn: 200° C, ca 30 minuter

4 dl vetemjöl
2 dl strösocker
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
150 g margarin

1–2 tsk malen kanel
1½ dl Oatly Havregurt

melonfrön (eller solrosfrön)

Blanda vetemjöl, strösocker och bakpulver i en bunke. Skär margarinet i bitar och arbeta ner det i mjölblandningen — det ska bli en grynig massa.

Lägg en och en halv deciliter av massan i en mindre bunke och blanda den med kanel.

Rör ner havreyoghurten i den större bunken — blandningen blir som en lös vetedeg. Häll den i en smord och eventuellt bröad springform (kontrollera så att ströbrödet också är veganskt).

Strö kanelsmulorna ovanpå och sedan lite frön ovanpå kanelsmulorna.

Grädda kakan i 200 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme.

Servera den varm, ljummen eller avsvalnad (gör det som passar bäst) med glass.