Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Återbruk

Alldeles unikt återbrukat

En av mina kusiner arbetar i en daglig verksamhet som säljer sina alster i en butik som heter Butik Torsten i Malmö. Därför ser jag ofta förvandlade möbler på Facebook. När det dök upp lite liknande bilder från en butik i Täby frågade jag verksamhetsledaren där, Thintin, om jag kunde få göra en intervju. Hon sa ja!

Re:Unik-butiken i Täby.

Hej Thintin! Du arbetar med Re:Unik, en butik i Täby. Vad är det som är unikt med butiken?

Vi ser det som att vi ger möbler och saker en ny chans att bli unika. En möbel ska slängas i sin ursprungliga form, men vi försöker se på den med nya ögon: Vad kan du bli nu? Vad kan vi göra för att du ska bli säljbar igen?

Vi skapar nya saker av gamla saker som egentligen ska slängas: sladdar blir kontaktblommor, möbler lagas och målas om, målarburkar blir blomkrukor. Vi virkar trasmattor, disktrasor, sminkpads och fruktpåsar av garn och tyg som människor skänkt till oss.

Vi har en butik fylld av remake, hantverk och second hand. Våra produkter finns där, men också våra samarbetspartners produkter. Vi samarbetar med andra företag som fokuserar på hållbarhet, socialt företagande och arbetsintegrering. Idag har vi produkter från Ting by Ling, Origo, Buyandsee, Sigtuna Hantverkshus och KOS.

När jag fick den här frågan frågade jag en av mina kolleger vad som är unikt, och såhär svarade hon:

”Det är kombon! Att vi har arbetsträning, second hand, remake, olika samarbetspartners produkter, kreativ verkstad/snickeri, textilateljé. En unik och kreativ arbetsplats/arbetsträningsplats/butik!”

Ting by Ling:s väskor på väggen tillsammans med en Re:Unik-kasse — och saker förvandlade i Sverige på bänken framför.

Vilka är ni som tillverkar det som säljs i butiken?

Vi är ett arbetsintegrerande socialt företag som har arbetsträning som huvudfokus. Anställda och deltagare skapar tillsammans våra produkter. Vi har snickeri, målarateljé och textilateljé vägg i vägg med butiken, och där skapar vi våra produkter och lagar möbler och kläder åt våra kunder.

Vem står bakom butiken, och vart går intäkterna?

Vi är en ekonomisk förening, tillika arbetsintegrerande socialt företag, som använder vår vinst till att anställda deltagare som har arbetstränat hos oss. Idag har fyra av sex anställda arbetstränat hos oss innan de blev anställda.

TingbyLing importerar återbruk från Filippinerna, där väskor och kassar tillverkas av kasserade förpackningar.

Varifrån kommer de material ni arbetar med?

Vi får dem av privatpersoner och ibland av företag. Till exempel finns det en second hand-butik som kommer till oss med möbler som av olika orsaker inte säljs.

Hur bestämmer ni vad de ska förvandlas till?

Anställda och deltagare brukar tillsammans komma fram till vilka huvudprodukter vi ska ha, men sedan får alla också konstnärlig frihet att skapa egna produkter.

Vilka är de mest unika varor ni har till försäljning just nu?

Våra kontaktblommor!

Vad av det ni säljer är mest populärt bland era kunder?

Våra trasmattor, våra disktrasor och vår second hand.

Buyandsee importerar väskor och smycken av återbrukade material från Östafrika.

Byter ni idéer med andra liknande butiker och verkstäder på något vis, eller var hittar ni mest inspiration för ert arbete?

Hittills har det aldrig varit idétorka här, utan vi får snarare parkera idéer varje dag för att vi inte hinner.  Ibland använder vi sociala medier, till exempel Pinterest, för att söka upp inspiration och tips. Vi har ett stort nätverk med andra företag där vi stöttar varandra när det gäller andra frågor som hör till att driva ett arbetsintegrerande socialt företag/socialt företag.

Den som letar efter något att läsa kan hämta gratisböcker på Re:Unik — vad som finns beror på vad som har blivit inlämnat till butiken.

Har du någon återbruksidé som du inte har förverkligat än?

Jag funderar mycket på vad vi kan skapa av böcker. Vi har, som många andra, en hel del böcker på lager. Eftersom det finns fler böcker än läsare så behöver vi tänka: vad kan böckerna bli istället?

Händer det något särskilt i samband med att höstterminen börjar?

För oss förändrades allt den 1 augusti. Jag gjorde ett inlägg på min privata Facebook, och nu är det delat 2000 gånger. Jag är så tacksam över allas hjälp! Nu säljer vi och har fått ett nytt hopp om framtiden.

Vad har ni för planer för resten av året?

Vi tänker marknadsföra oss mer så fler hittar till oss, utveckla nya produkter och ha roligt.  

Om man bor långt från Täby, hur kan man ta del av Re:Unik-inspirationen och stötta er i ert arbete då?

Då kan man hitta oss på Instagram, Facebook och Blocket.

***

Tack Thintin! Lycka till med försäljningen och skapandet i höst, och hoppas att ni får inspirera många!

Tallrikar igen

Ja, jag propagerade ju nyligen för att tallrikar som är tänkta att hänga på väggen kan passa bra att äta på om man annars inte har plats för dem.

Men titta här!

På den lilla antikmarknaden i den lilla franska staden Cormatin hittade jag motiv som jag aldrig har sett förut.

Här är Jesus och den samariska kvinnan, en av Nya testamentets mest kända berättelser. Den har visserligen en koppling till måltid eftersom Jesus är törstig och ber kvinnan om vatten — men jag skulle nog ha svårt att lägga upp mat på den.

Det här motivet är ju inte lika självklart identifierbart men också lite … obekvämt att äta från.

Och här kommer inget mindre än jultallriken! Kanske det mest självklara motivet (jultallrikar har många porslinsfabriker hållit på med), men att äta middag från? Eller lägga kakor på? Absolut en väggtallrik.

”Religiös assiett” verkar vara en kategori på franska antikmarknader. Vilka var alla människor som köpte de här tallrikarna, och varför ville de ha dem? Vad har fenomenet för motsvarighet idag?

Vilka var konstnärerna som hittade på och tecknade motiven? Vad tyckte de om sitt arbete? Drömde de om att få rita slagskepp istället, eller slott, eller blommor? Eller var det här den stora prestigeuppgiften?

Man kan undra. Jag köpte inga tallrikar den här gången.

Marknadsknappar

Min fina dansk-skotska väninna Helen har skaffat bil, och de senaste veckorna har hon använt den till att ta med mig på några utflykter i Bourgogne i Frankrike när vi har varit lediga från våra volontärarbeten.

En söndagseftermiddag var vi på ett slags antikmarknad eller loppmarknad i Cormatin, en liten stad som kanske är mest känd för sitt slott.

En annan dag ska jag visa vad man kan hitta på en sådan marknad, men idag får ni se knapparna. Alldeles nya knappar från lite olika tider — det var så vackert!

En säljare verkade ha köpt ett butikslager. Det fanns både hela knappkartor och sådant som såg ut mer som kataloger.

Att köpa knappar från Lyons Buotonnerie (bara ordet!) hade ju varit något! Att bläddra och diskutera och jämföra färgtoner och mäta storlekar …

Många, många olika skärpspännen fanns det också. Vi lyckades inte lista ut om 15:- skrivet med blyerts var gamla Francs-priser eller nutida Euro-priser (och säljaren var upptagen med annat just då). Visst är det spännande att tänka på en tid när en vanlig sybehörsaffär kunde ha avsättning för kanske 45 olika spännen till skärp som i princip bara kunde användas till klänningar och kappor?

En av säljarna berättade för mig om ett material som var en föregångare till plast (eller såklart till olika plastmaterial) — jag tror att det heter galelite eller gallelite. Är det någon som har hört om det?

Den fantastiska doften

Nu har jag öppnat paketet som kom från Lena i Härnösand precis innan jag åkte bort för två veckor sedan. Jag hade en aning om att det skulle vara något med lavendel eftersom Lena hade frågat om jag tycker om den doften … men såhär mycket! Och ett så vackert sätt att ta vara på gamla broderade dukar!

Den plattare påsen tror jag är en värmepåse med lavendel i. Den har i alla fall en innerpåse, och den doftar lika gott som de broderade påsarna.

Vad jag inte visste var att all lavendel som Lena tar vara på kommer från Marocko. Lenas man Ali kommer därifrån, och delar av hans familj arbetar med jordbruk där. Lena har skrivit så otroligt fint om hur hon har lärt känna alla och om att leva tillsammans med Ali (se sidorna 4–5 här), så lavendel från familjens odlingar känns som en mycket personlig present — och som en påminnelse om att familjer och kulturer kan mötas i glädje och kärlek och respekt.

Den som inte har såhär fina dukar i skåpen kan hitta många (oftast billigt, sorgligt nog) i second hand-butiker. En duk räcker till många lavendelpåsar, och det blir bara extra fint att placera broderierna asymmetriskt.

Ett tips till den som är på väg till sin vanliga matbutik idag är såklart Urtekrams lavendelserie som jag tror är ganska ny.

Hård tvål med lavendeldoft. Bild lånad från Urtekrams webbplats

Jag upptäckte den hemma hos en familj som jag hälsade på i början av sommaren — de hade den flytande tvålen på gästtoaletten, och jag tvättade nog händerna någon extra gång bara för doftens skull …

Engångspumpflaskor är det ju många som undviker för materialblandningens skull, men det finns en hård tvål också. Schampoflaskan och några av de andra förpackningarna är lite enklare, och deodorantflaskan är bara av plast, inte av plast och glas som Urtekrams tidigare.

Lavendelolja från staden Roman i Rumänien. Bild lånad från Sackeus webbplats

Och ett tips till den som har en Fairtrade-butik i närheten är såklart Flower of Hope-oljan från Rumänien!

Tallrikar som tallrikar

Av Posted on Inga taggar 0

Något som gör mig glad varje gång:

Min mormor och morfar var prästpar i Härlunda (Häradsbäck) i Växjö stift i Småland de sista åren av sina yrkesliv, och de abonnerade troget på bygdetallrikarna och hade dem på väggen i sitt pensionärsradhus och sedan i sin lägenhet.

(Sanningen om dem är också att de inte var pensionärer särskilt mycket. Båda fortsatte att arbeta och arbeta. Min morfar spelade in andakter för kristen närradio, skrev böcker på flera språk och hade många föredrag, bland annat, och min mormor gjorde otroliga insatser som korrekturläsare och reste runt och tog hand om sina barnbarn för att underlätta vardagen för deras föräldrar.)

Vad gör man med alla prydnadstallrikar?

Min mamma tog hand om dem när vi tömde min mormors lägenhet, och nu använder hon dem som … assietter, såklart!

Det kanske känns lite vanvördigt först, men sedan är det hur fint som helst, och då och då pratar vi om motiven. Nu undrar jag vad som har hänt med husförhörstallriken där min morfar sitter i mitten, lite bredare i ansiktet än vad jag minns men fullt möjlig att känna igen. Jag fick inte med den i den här lilla högen som jag fotograferade. Har den spruckit, eller stod den bara någon annanstans i skåpet?

Second hand som affärsidé

Busfrö-entré alldeles intill rulltrappan som i sig är en attraktion för vissa små i min bekantskapskrets.

Det senaste året har stadsturer med mina syskonbarn i Kalmar fått ett nytt obligatoriskt inslag: Busfrö.

Det är en butik som ligger mitt inne i stadens centrum och som har en ovanlig och vad jag hittills har förstått sympatisk affärsidé: begagnat för barnfamiljer på småföretagarvis!

Grundaren är en trebarnsmamma i Västervik, Stina Qubti, och hon presenterar Busfrö såhär:

Som småbarnsförälder vet jag hur otroligt mycket kläder en barnfamilj går igenom under barnens uppväxttid. Dyrt blir det, och mycket växer de ur innan det knappt hunnit användas! Andra gånger köper man kläder som barnet sen helt plötsligt vägrar sätta på sig. Känns det igen? (…)

Så under 2003 när jag funderade på vad jag skulle göra med mitt eget växande ”ångestberg” av urvuxna barnkläder råkade jag kliva in i en charmig liten secondhandbutik för barnkläder i New York.

Jag blev störtförälskad i butiksidén, och drömmen om att öppna en butik där föräldrar kan lämna in det deras barn inte längre behöver, tjäna lite pengar på detsamma och samtidigt ha möjligheten att kunna köpa ”nytt” var född. Nu, många år senare, kan du besöka min dröm här i Västervik.

Busfrö öppnade vintern 2010 och har sedan dess vuxit snabbt, både i butiksyta och sortiment. 2011 flyttade vi butiken ifrån utkanten av Västervik in till centrum där vi fick större ytor. 2012 utökade vi sortimentet med damkläder som snabbt blev populärt och bidrog till att inlämnarantalet dubblades på mindre än ett år!

Busfrö finns på en hel rad lite mindre orter i södra Sverige nu och har sitt eget ekonomiska system med ett slags kundkonton och rabatter på inköp i butiken för den som också lämnar in saker till försäljning. Och vid kassan kan man köpa galltvål — ett hållbarhetstips för alla som vill göra ett försök till att ta bort fläckar hemma innan kläder slängs.

Inlämningsvillkoren är ungefär som på Erikshjälpen Second Hand eller Human Bridge fast med lite mer kontroll, om jag har förstått informationen rätt.

Är Busfrö bra eller dåligt för de second hand-kedjor och enstaka lokala butiker som bygger sin verksamhet på ideella insatser och stöttar biståndsarbete i Sverige och i andra länder? Innebär det konkurrens om kunderna och konkurrens om de saker som lämnas in?

En hylla som man kan handla i utan pengar: bokbytarhyllan.

De senaste två åren har jag suttit i styrelsen för två second hand-butiker, så jag har fått höra en hel del om allt som krävs för att en sådan verksamhet ska fungera och resultera i överskott (de här två butikerna ska ge överskott både till en stor biståndsorganisation och till lokala initiativ). Och jag tror att Stina Qubtis satsning är bra för alla — samhället och världen måste återanvända mycket mer, och allt som kan höja det begagnades status kan samverka och leda till mycket gott för miljön, second hand-kedjorna och kunderna. Dessutom ger Stina och hennes franchise-tagare egenföretagandet och småföretagandet (med anställda — det skulle vara intressant att veta hur många som har fått arbete) en ny och mer hållbar inriktning.

Mittemot Kalmars Busfrö ligger Flying Tiger of Copenhagen, en butikskedja som har som affärsidé att sälja mängder av superbilliga saker från bland annat Asien. Det är verkligen en kontrast! Att ta vara på det som redan finns och göra affärer med det känns mycket mer framtidsfullt, eller hur?

***

Fotnot: Busfrö-butiker finns i Västervik, Kalmar, Oskarshamn, Motala, Norrköping, Halmstad och Jönköping.