Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

You are viewing Återbruk

Tio dagar med hantverk, dag 8

Av Posted on Inga taggar 0

Jessica som gör allt möjligt vackert har ju bjudit in mig att under tio dagar visa bilder på slöjd och hantverk som jag har gjort, och att varje dag bjuda in en vän att göra detsamma.

Om någon vän vill anta utmaningen går det fint!

Här är dag 8 från mig, ett slags korgflätning som man kan göra med remsor av kasserade mjölk-, juice-, fil- och yoghurtförpackningar. Helena i Nybrolärde mig tekniken när jag arbetade med syföreningsboken Kärlek, nål och tråd, och sedan har jag lärt bland andra Jessica och Susanna.

Susanna skickade en gång ett sms till mig: ”Är i affären. Köper snygg juice.” Så kan det bli när ögonen har börjat se vad som blir finast i korgversion!

Tio dagar med hantverk 7

Av Posted on Inga taggar 0

Jessica som gör allt möjligt vackert har ju bjudit in mig att under tio dagar visa bilder på slöjd och hantverk som jag har gjort, och att varje dag bjuda in en vän att göra detsamma. Om någon vän vill anta utmaningen går det fint!

Här är dag 7 från mig, örhängen som min kusin Mi och min mamma och jag har gjort tillsammans.

Min mamma har ett ganska stort pärlförråd eftersom hon har pysslat mycket tillsammans med barn, och så har hon köpt fina, billiga halsband på second hand för att det ska bli lite mer variation.

Vi har haft så jättefina dagar vid hennes köksbord. Mi och hon komponerar, och jag trär upp på stavar och kapar och böjer. En varm rekommendation för den sortens tillsammansprojekt!

Tio dagar med hantverk 5

Av Posted on Inga taggar 0

Jessica som gör allt möjligt vackert har ju bjudit in mig att under tio dagar visa bilder på slöjd och hantverk som jag har gjort, och att varje dag bjuda in en vän att göra detsamma. Om någon vän vill anta utmaningen går det fint!

Här är dag 5 från mig, ett par vantar sydda av en före detta elegant ylletröja (tillhörande bror med mer stil än vad jag har) som hade råkat hamna i en tvättmaskin.

Modellen är en prototyp som jag borde ha utvecklat mer, och broderiet är en Tom Waits-sång som finns med i en underlig och vacker drömscen i den alldeles underbara filmen Roberto Benigni-filmen Tigern och snön som min dåvarande kollega Ingrid kom på att vi skulle se tillsammans.

Jag tror att min brorsdotter Amanda har vantarna nu, och såhär i april kan de nog vara lagom varma. Vissa dagar i alla fall.

Plötsligt högsta mode

Av Posted on Inga taggar 2

Gunbritt arbetar med Hjälpstickans insamlingar och utdelningar i Skåne och tar emot garngåvor. Ibland ligger det halvfärdiga stickningar i påsarna.

För ett år sedan såg hon en beskrivning till en enkel vante sydd med återbrukat stickat ”yttertyg” och fleecefoder, och hon provade och blev nöjd.

Ungefär 20 par sådana vantar har hon sytt sedan dess.

Och nu är de plötsligt högsta mode!

Här är ett tidigt projekt, en barntröja som precis räckte till ett par.

Såhär kan det se ut när Gunbritt har packat upp en påse. Någon kom en bra bit på ett bakstycke och kanske ett framstycke, eller kanske på en rundstickad nederdel till en tröja, som här … men så tog det stopp.

De vita mönsterdelarna är fleecefodret. Tack vare att stycket är rundstickat slipper Gunbritt en sidsöm.

”Alla dessa sydda vantar är fodrade med tunn fleece”, berättar Gunbritt. ”En tunn fleecefilt räcker till nio par vantar. Det blir varma och behagliga vantar till behövande.”

Och såhär blev de färdiga vantarna av just den stickningen.

”[Att sy så många vantar på det här viset] har varit möjligt för mig eftersom Hjälpstickans inlämningsställen i Simrishamn förutom stickade plagg till vuxna även tar emot restgarner och garn som bara ligger och tar plats”, skriver Gunbritt . ”Där dyker emellanåt upp påbörjade arbeten som vi tar hand om på bästa sätt. Detta är några av dem.”

Bernie Sanders skulle nog ha nickat bakom sin mask och kanske vinkat med sina stora vantar om detta hade nått fram till honom!

Vantarna som blev en efterlängtad fokustjuv

Av Posted on Inga taggar 0

Visst är det väldigt många som längtar väldigt mycket efter lagom stora distraktioner nu?

De stora, hemsydda återbruksvantar som Bernie Sanders hade på sig under presidentinstallationen i Washington, DC häromdagen är kanske ett av de bästa exemplen på det. Ojojoj vilken uppmärksamhet de har fått.

Det har redan publicerats flera mönster till stickade vantar som ska se ut som hans, till exempel de här — men de alltså är inte stickade som vantar utan sydda av lite olika material, bland annat en stickad tröja. Upphovspersonen är en lärare i Vermont, Jen Ellis, och hon hade gett dem till Bernie Sanders i present. Så fint!

Att ta vara på stickade tröjor genom att sy vantar och mössor av dem är ju ett klassiskt återbrukspyssel. Jag provade med en maskintvättad ylletröja för några år sedan och gjorde en enkel ofodrad modell i ett stycke:

Det finns ganska mycket förbättringspotential i det konceptet. Någon gång kanske jag kommer mig för att ta itu med det igen!

Fördelen med att sy av en valkad tröja är förstås att man inte riskerar att maskor börjar löpa när man klipper. Så är inte Bernie Sanders vantar sydda, men å andra sidan är de säkert lite mjukare och mer elastiska, och hon har fodrat dem med fleece, så de är ändå vindtäta. Hon har också använt flera olika material, och den som vill kan ju använda ett tätare material i handflatorna (om mottagaren ska ta i blöta eller snötäckta saker, till exempel) eller ett tätare material till ovansidan (om mottagaren cyklar i kallt väder).

Men den som vill härma Jen Ellis kan till exempel prova att följa den här instruktionen steg för steg:

Lavendel i extra vackra påsar (och från en särskild plats)

Av Posted on Inga taggar 0

Här kommer en intervju som jag har velat göra länge. Nu är det nog för sent att beställa Lenas och Alis vackra lavendelpåsar som julklappar i år, men man kan ju låta sig inspireras och göra egna — eller börja det nya året med några stycken!

Lena och jag bodde nära varandra när vi var tonåringar, och våra pappor var kolleger och mycket goda vänner. Nu bor Lena och hennes man Ali i Härnösand, men jag har sett massor av fantastiska bilder från Georgien när de bodde där. Och så från Marocko, Alis första hemland! För några år sedan skrev Lena en underbar krönika om sin svärmor för tidningen som jag är redaktör för — läs den gärna här!

(Alla bilderna kommer från Lenas album, men kanske är det Ali som har tagit en av dem?)

Hej Lena! Era fantastiska lavendelpåsar måste du berätta om, men först den här frågan: vad betyder doften av lavendel för dig?
Precis efter gymnasiet reste jag till Provence i södra Frankrike för att studera franska under en termin. När jag såg de vidsträckta lavendelfälten blev jag helt förälskad: Hav av blålila färgtoner, den friska blomdoften som väcktes till liv i solskenet och drog till sig svärmar av surrande bin… Det var där jag köpte mina första små lavendelpåsar, sydda i färgglada provensalska tyger. Lavendeldoften är rogivande, men för mig väcker den alltid en känsla av sol, värme och liv, ett minne av friheten efter studentexamen. Njut dagen!

Hur mycket lavendel har passerat genom ert hem de senaste åren?
Jag har faktiskt inte en aning om hur mycket det kan vara. Det enda jag kan säga är att framåt höstkanten doftar hela hemmet intensivt av lavendel, och jag älskar det!

Hur kommer det sig att lavendelpåsar har blivit ditt och din mans gemensamma projekt?
Min man, Ali, kommer från Atlasbergen i Marocko. Just i hans hemtrakter finns stora lavendelodlingar, nästan som i Provence. Ali har planterat lavendel på en del av familjens mark och varje höst får vi ett litet paket hem till oss i Ångermanland med en del av skörden därifrån.

Var hittar ni materialet till själva påsarna?
Materialet till lavendelpåsarna är återanvänt tyg. Ofta är det gamla dukar med fina broderier, men med någon liten skada – ett hål eller en ihärdig fläck som ändå klipps bort när påsarna sys. Jag är alltid på jakt efter vackra tygbitar på second hand och loppisar. Banden som vi just nu använder för att knyta ihop påsarna kommer förresten från nystan för trasmattor köpta på PMU i Kramfors!

Vad betyder det för er att ni återbrukar äldre kvinnors hantverk till ditt hantverk?
I ärlighetens namn ska jag säga att det är Ali som syr påsarna. Jag letar rätt på tygerna, och han gör hantverket! Men när jag ser dessa otroliga broderier, känner jag verkligen vördnad inför de okända kvinnornas skicklighet och konstnärlighet. Det talas ibland så nedsättande om ”förspilld kvinnokraft”, men hur kan det vara förspillt att skapa något som ger livet skönhet? Tvärtom, vi behöver alla mer av det som ger glädje i vardagen. Jag hoppas att lavendelpåsarna ska ge nytt liv åt deras hantverk, och på så sätt hedra dem.

Vart tar de färdiga påsarna vägen?
En del av lavendelpåsarna ger vi bort i julklapp eller som födelsedagspresenter. Ali har också under de senaste åren sålt lavendelpåsar på julmarknader i Härnösandstrakten och också digitalt.

Finns traditionen att lägga doft bland lakan och handdukar i din mans familj också?
Nej, det gör det inte. Lavendelodlingen i området som min man kommer ifrån tog inte fart förrän på 1980-talet, så det handlar inte om någon lång tradition. Däremot börjar man nu alltmer använda lavendelolja och lavendelvatten, till exempel i skönhetsvård eller som skydd mot mygg. Det finns också ett ört-te, baserat på lavendel, som ska vara bra mot magbesvär.

Hur använder du själv lavendelpåsar?
Vi använder dem i lådor och garderober, på klassiskt sätt. Istället för Wunderbaum hänger det också en liten lavendelpåse i bilen, och den doftar ljuvligt! Dessutom har jag gärna en liten lavendelkudde precis vid sängen. Den är rogivande och när jag ska slappna av lägger jag den över ögonen.

Gör ni något mer av blommorna?
Ja, vi använder dem i bakning. Favoriten är lavendelskorpor med vanilj och mandel – alldeles perfekta till kaffet!

Kontrasten mot ditt dagliga förvärvsarbete är påtaglig – vad ger det dig att arbeta med det här som är så praktiskt (och doftar)?
Svårt att svara på – det är Ali som gör det praktiska när det gäller att sy! Men jag älskar att gå på skattjakt, och det är ju precis vad jag gör när jag jagar tyger. Det är spännande! Vad gäller doft, är det ett av mina stora intressen. Bland annat har luktsinnet en särskild förmåga att väcka minnen till liv. Under en tid när jag bodde utomlands började jag längta så oerhört mycket efter doften av lindblommor från kyrkogården i Berg, min hemby. Sökandet blev början på min numera alldeles för stora parfymsamling (120 flaskor eller så, för att inte tala om alla små rör med dekanter). Och ja – jag hittade lindblomsdoften, men den perfekta lavendelparfymen återstår att finna. Ingenting har ännu varit bättre än de torkade lavendelblommorna vi har överallt i huset.

Vad får du för reaktioner på dina bilder och av mottagarna?
Mottagarna brukar berätta hur mycket de tycker om den intensiva doften av marockansk lavendel. Den är så mycket kraftigare än den lavendel vi odlar i Sverige. Själva bilderna brukar bli uppskattade just för att de visar hur vackra gamla tyger kan återbrukas.

Vad hoppas du inför nästa år?
Jag hoppas att fler får upp ögonen för nya sätt att återanvända gamla ting. Låt oss bruka istället för att förbruka!

Tusen tack för att du berättar och inspirerar, Lena!