Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avAnna

Fredagsförebild XVI: Pannkakskyrkan

Av Posted on Inga taggar 0

Foto: Vineyard Umeå

Det blev ingen fredagsförebild igår — köket i Viby prästgård var så fullt av mat som skulle lagas och fotograferas. Men idag, jodå!

När jag arbetade med Påtår fick jag kontakt med Vineyard i Umeå, en församling som hade tagit Jesu uppmaning att gå ut på allvar och stod på ett torg med pannkakskök så ofta det gick att få ihop folk. Nu ser jag inget om den verksamheten på församlingshemsidan, men desto mer om ”pannkakskyrka” finns på www.pannkakskyrkan.se, en samlingssida för tretton städer i Sverige där kristna församlingar serverar pannkakor utomhus för att lära känna människor.

Veckans fredagsförebild-en-dag-för-sent blir alla som gör kyrkkaffets ”alla är välkomna” till verklighet. Heja er!

Och eftersom Elsa i Umeå förklarade så bra hur man gör och varför, så bjuder vi på intervjun med henne här.

(Läs också om Bullkyrkan i Örebro, som var Fredagsförebild II!)

***

 
 

Foto: Vineyard Umeå

För att du ska bli glad

Vad behöver man?

En gasolplatta. En stor stekpanna (och då menar vi stor). Färdiga pannkakor, frysta (många). Flytande margarin. God sylt. Grädde på tub. Två–tre uppfällbara bord. Termosar. Kaffe, choklad, lite kakor. Papperstallrikar, muggar, bestick. Marschaller eller värmeljus. Polistillstånd.

Och en församling som verkligen, verkligen vill göra något för sin stad även om det innebär att jobba till midnatt ute i kylan.

– Jag tror att det började med att vi var på pastorskonferens i Trondheim, berättar Elsa Rydin. Man fick skriva upp sig på olika saker som man ville prova, och jag var med i en grupp som gräddade våfflor på stan. Vi hade smeten i PET-flaskor och lånade el från en affär. Det var otroligt kul! Enkelt, och folk blev så glada. Sedan var det en vän till oss, Arne Engström, som brukar bjuda på pannkakor på Plattan i Stockholm. När han kom och hälsade på hade han köpt en panna till oss.

Foto: Vineyard Umeå

”Vi”, det är Vineyard-församlingen i Umeå, där Elsas och hennes man är pastorer. Dess hem är Frälsningsarméns lokaler, som ligger nära torget.

– Vi hade en längtan att gå ut och göra något, säger hon. Nu söker vi polistillstånd för flera lördagskvällar på en gång, ibland fredagskvällar också – det är en engångskostnad för ansökan.

Vad går det hela ut på? Jo, församlingsmedlemmarna (7–8 personer är ett minimum för att det hela ska fungera) värmer färdiglagade pannkakor över gaslågan, lägger upp 2–3 med sylt och grädde på papperstallrikar och ger dem helt enkelt till folk som rör sig på torget. Något varmt att dricka och en småkaka finns också. Allt är gratis.

– Det är ett jättehärligt sätt att uppmuntra människor! säger Elsa. När någon frågar: ”Varför gör ni det här?” svarar jag: ”För att du ska bli glad!” Många dröjer sig kvar en liten stund. Samtalen kommer på ett väldigt naturligt sätt.

Att grädda våfflor eller pannkakor av smet hade blivit för krångligt, och det är viktigt att det är så enkelt som möjligt. Gruppen går igenom hälsoreglerna: tvätta händerna ofta i rinnande vatten, gästerna tar inte i maten och termosarna – de blir serverade, våtservetter finns till hands.

– Någon åker och handlar pannkakorna, någon köper mjölk och O’boy, och så samlas vi i kyrkan och ber vid åtta. Det är folk mellan 20 och 55, och vi har barnen och tonåringarna med. Alla kan hjälpa till. Man behöver bara kunna le och säga ”varsågod”.

Vad beror stämningen runt pannkakorna på? Elsa tror att det är effekten av att utdelningen är så oväntad – den annonseras aldrig. Församlingsmedlemmarna vill bara finnas till för sin omvärld och göra något roligt tillsammans.

Foto: Vineyard Umeå

– Det sker någonting inom mig själv och med atmosfären i stan de här kvällarna. Det är alltid ett motstånd inom en i förväg, huvudvärk, men kommer man ut så är det jättekul. Feststämning! Det försöker jag komma ihåg.

Tre pannkakslådor senare – det betyder 100–150 serverade portioner – packas allt ihop och bärs tillbaka till kyrkan. Då har klockan ofta hunnit bli halv tolv, och några av barnen brukar ha somnat i bilen. I kyrkan ber pannkaksgängets medlemmar sedan för alla som de har mött under kvällen.

– Det är viktigt att folk känner sig glada, uppmuntrade, respekterade, säger Elsa. För mig är det här med pannkakorna att vara en levande bön.

Smycken från Turkana-verkstaden

En av min mammas studiekamrater från musikhögskolan i Malmö blev inte ”bara” musiklärare. Hon gifte sig med en pilot och hamnade som missionär i Afrika!

Efter några år hemma i Sverige (det var då vi lärde känna varandra lite grann) flyttade de tillbaka till Kenya för ett tag sedan, och nu arbetar Birgitta med kvinnorna i samhället där de bor, Loki. Som på så många håll i Afrika gäller det att arbeta för att det ska finnas försörjningsmöjligheter på mindre platser, så att inte städernas slumområden ska växa sig ännu större — bara det finns arbete, mat och sjukvård så vill ju de flesta stanna i sin hembygd.

Birgitta berättar på sin blogg Back to Africa om kvinnornas och barnens liv i samhället där hon bor, och något som verkar fungera bra är smycketillverkningen där en grupp kvinnor deltar med stor energi. Här är ett par av de smycken som har designats hittills — och den presentpåse som de tillverkar av återvunnet tidningspapper!

Birgitta hälsar att det går bra att kontakta henne på adressen birgitta.arnlund[at]gmail.com och beställa av smyckena — hon skickar gärna bilder på fler av dem om någon är intresserad. Skriv gärna en hälsning till henne och Kea i kommentarfältet!

Sticka för Japan

Maja på Husmorsskolan fick höra om en fin idé igår och skickade den vidare (tack så mycket!): någon har designat ett mönster till stickade inneskor och säljer det på stickplatsen Ravelry för $2,50 — som går till Röda Korsets hjälparbete i Japan efter jordbävningen och tsunamin. Nu har några svenska stickare startat en kollektivblogg för ett så kallat KAL, knit-along, där alla som stickar efter samma mönster skriver och fotograferar. Att sticka för att hjälpa Japan är en bra och rolig idé också eftersom ett par av de senaste årens stora handarbetsflugor, amigurumi och tawashi, kommer från pyssliga japanskor!

Min faster Monica som i många år var Svenska Dagbladets Japan-korrespondent har blivit ombedd att kommentera nyheterna från Japan på flera håll. Länkar till några av hennes artiklar, radioinslag och TV-inslag finns på hennes hemsida, och hos Atlantis förlag kan man läsa om hennes stora bok om Japans historia, Trollsländans land, som kom ut förra året.

(För att kunna använda Ravelry och köpa mönstret till Japan-tofflorna ordnar man sig ett konto där. Att försöka få tag i mönstret på något annat vis eliminerar ju liksom hela poängen …)

Ett pressmeddelande

Det här pressmeddelandet flyger ut i världen från Libris förlag idag!

***

Pressmeddelande från Libris förlag 5 april 2011

Värme till världen

Värma en liten och Restvärme – två nya böcker med generösa handarbetares berättelser och bästa beskrivningar

Finns det något man kan göra? Finns det hjälp som kommer fram till dem som behöver den?
Handarbetare runtom i världen svarar ja på båda frågorna och delar med sig av sina berättelser och enkla beskrivningar på handgjord omtanke i två nya böcker, Värma en liten – stickat och virkat för världens bebisar och Restvärme – stickat och virkat av det som blev över.

– Egentligen hade vi bara tänkt att vi skulle göra en enda liten handarbetsbok, Värma varandra – stickat och virkat för en vackrare värld som kom i höstas, berättar Anna Braw som är redaktör på Libris förlag. Men det var så mycket värme som strömmade in i form av berättelser om konkret hjälp på alla möjliga håll i världen, och så många roliga beskrivningar, så nu har det blivit två böcker till.

Precis som böckerna i Kyrkkaffe-serien bygger ”värmeböckerna” på material som människor från hela Sverige och också från andra länder har delat med sig av. Många stora och mindre biståndsorganisationer tar hjälp av flitiga handarbetare i sitt arbete för att minska spädbarnsdödlighet (en mössa hjälper långt), ge nya barnfamiljer en bra start (babypaket delas ut på många håll) och stötta hemlösa (vantar och sockor går åt i mängd).

– Många klassiska och väldigt smarta mönster skickas runt på kopior av kopior eller publiceras på bloggar, berättar Anna Braw. Det är ett otroligt engagemang som läggs ner i att hjälpa andra, både nära och långt bort, på ett personligt sätt – och de som är med berättar ändå mest om vilken glädje det ger dem att veta att det de gör kommer till nytta.

Bland de medverkande i de båda nya böckerna finns Stickhjälpen som skickar handstickat från Trelleborg till Riga, Mandana som har fått cancerforskare i New York att sticka för hemlösa, brittiska Save the Childrens kampanj Knit One Save One som har skickat ut mer än en halv miljon babymössor i världen, Ingvill som har stickat 800 par sockor till fängelser i Moldavien, Mirjam som arbetar i en second hand-butik och gör filtar av överblivet brodergarn och biståndsorganisationen ABC som hjälper kvinnor i Indien till självständighet genom handarbetsprojekt.

– Det är fantastiskt roligt att få berätta om alla de här insatserna i bokform, och med beskrivningar som gör att steget från att inspireras till att själv vara med blir lätt att ta, säger Anna Braw. De som har varit med och gjort böckerna är verkligen människor som sprider värme!

Värma en liten – stickat och virkat för världens bebisar
och
Restvärme – stickat och virkat av det som blev över
Anna Braw (red), Magnus Aronson (foto), Maria Mannberg (form)
88 sidor
160 x 170 mm
Utkom 31 mars

Sedan tidigare finns
Värma varandra – stickat och virkat för en vackrare värld
Anna Braw (red), Magnus Aronson (foto), Maria Mannberg (form)
88 sidor
160 x 170 mm

För beställning av recensionsexemplar, för bokning av intervju med redaktören och/eller medverkande, för högupplöst omslagsbild och för tillstånd att använda material ur boken, skriv till press@libris.se

Kronans kaka

Foto: Magnus Aronson

Man behöver inte steka potatisplättar eller pyttipanna av all kokt potatis som råkar bli över. Man behöver inte ens blanda den i bröddeg eller pajdeg. Man kan baka en kaka! Glutenfri lyx för alla — utom för dem som inte tål mandel, förstås.

en mjuk kaka
Ugn: 175º, ca en timme

2 dl sötmandel
3 bittermandlar
75 g smör
1½ dl socker
2 ägg
2 kokta kalla potatisar

mörk choklad

Mal mandeln. Rör smör och socker pösigt och tillsätt äggen. Mosa potatisarna, blanda moset med den malda mandeln och rör ner alltsammans. Blanda och häll upp i smord och bröad form, gärna med löstagbar botten.

Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i ungefär en timme.

Bryt eller hacka chokladen och lägg den på den varma kakan. När chokladen har smält, bred ut den över kakan.