I lördags bjöd min faster med mig på en utställning på Limhamns konsthall som ligger ett par hundra meter från gatan där jag bor.
Mina föräldrar bor i min farfars barndomshem i Kosta, och min faster hade fått veta att fjorton glaskonstnärer från Kostatrakten skulle ställa ut tillsammans.
Kosta glasbruk är ju det mest kända, det har funnits sedan 1742, men det finns många glaskonstnärer som arbetar som egenföretagare eller i mindre grupper också. Studioglas är ett begrepp som man ser ibland, hytta ett annat. Transjö är en av de byar där det har funnits en hytta i 25 år nu.
På den här utställningen är det Amy Krüger, Lars Skulberg, Dan Clausen, Jan-Erik Ritzman, Maria Bang Espersen, Marianne Degener, Micke Johansson, Michael Erlandsson, Niels Frandsen, Niklas Fröjd, Stefan Erlandsson, Sven-Åke Karlsson och Tillie Burden som visar något eller ett par verk vardera.
Sju i taget fick vara inne i byggnaden, och det var en liten kö utanför, så jag fotograferade inte så noggrant som jag skulle ha velat.
Men det var så vackert!
Det går ju inte att förstå hur ett och samma material kan ta sig så många olika uttryck — det vill säga, det går inte att förstå om man inte har lärt sig det genom att arbeta med det så som de här fjorton har gjort. Jag föreställer mig att de har haft full kontroll när de har gjort föremålen till utställningen men också att en av de saker som lockar dem är att mycket är oförutsägbart och att man kan upptäcka nya saker, nya tekniker, nya möjligheter.
Bara detta att så mycket utgår ifrån en bubbla som snurras och allt som kan hända i en cirkelrörelse.
Och så kan det se ut som om något har spruckit, men det har det naturligtvis inte gjort på riktigt.
Ni förstår att jag hade velat stanna längre och ha en bättre kamera med mig (jag hade bara telefonen). Men också att jag är så väldigt glad att jag alls tog mig dit och att kön inte var längre än den var!
Inte svårt att förstå att den här clownfiskpåsen redan var såld.
Det är svårt att låta bli att gå jättenära när färgerna och rörelserna är så spännande, men till exempel såhär kan föremålen se ut. Ett slags vasformer alltså, fast de behöver ju inte några blommor.
Konsthallen är öppen 11–18 på onsdagar, lördagar och söndagar fram till den 20 juni. Och utställningen är en stödutställning för Kosta Folkets Hus-förening som gör många bra saker i Kosta och som behöver stöd. Extra fint på det viset!