Två bokstäver, perfekt

”Ååååå, DEN”, sa min kusin som var på besök hos mig häromveckan och såg Emma-DVD:n i en hylla.

Hon lånade den och flera andra och meddelade efter några dagar att de var lika bra som hon hade kommit ihåg dem.

Det här är den Emma-filmatisering som jag tycker om (jag hittar ingen trailer på Youtube, så här nedanför kommer ett slags klipp, men här är en):

https://www.youtube.com/watch?v=Zy6xWOo9s98

Den kom hösten 1996, och konstigt nog minns jag det som att jag såg den på bio. Den var en ITV-film i Storbritannien. Andrew Davies, som hade gjort storsuccé med Stolthet och fördom året före, erbjöd BBC sitt manus, och när de tackade nej lät han ITV göra filmen istället. En film som sändes i TV, alltså. Är det någon som kommer ihåg om den ändå gick på bio här i Sverige?

Hursomhelst, det finns många skäl att tycka om den, och ett av de viktigaste är nog Emmas pappa. Vilken både tacksam och otacksam roll, och vilken fantastisk skådespelare.

Nu är det ett tag sedan senast jag såg den, så det måste bli en repris så snart jag har hittat min lilla DVD-spelare.

Men här är ett radiopanelsamtal att lyssna på så länge, och jag blir riktigt avundsjuk på deltagarna som inte verkar ha blivit tillsagda att hålla inne med någon entusiasm överhuvudtaget:

https://www.youtube.com/watch?v=Du8OJZMvrbE

Och min kusin och jag hittade en ljudboksversion av en lättläst svensk bearbetning av Emma åt henne på Biblio, en gratisapp som många bibliotek rekommenderar och som man använder med sitt lånekort. Perfekt!

(Du som har läst boken i originalversionen förstår rubriken på det här inlägget, eller hur?)