De här tre föddes ju på sjukhuset i Bunda för några veckor sedan. Fem närmare bestämt!
Nu har Marita varit på hembesök hos dem — och de mår bra! Just när den här bilden togs hade de inte sina mössor på …
Såhär skriver Marita:
Både i Bunda där jag är nu och i Nkinga där jag varit volontär för Skandinavien Läkarbanken vårdas mammorna och de för tidigt födda barnen tillsammans.
Det är ofta svårt att veta säkert vilken vecka barnen är födda i. Ofta stämmer inte beräknat födelsedatum efter sista mensen med barnets storlek. Ett exempel är att ett par tvillingar som enligt sista mens skulle vara födda i vecka 29 vägde 1,5 kilo var och att det gick bra att amma dem.
Barn som föds efter vecka 30–32 och väger mer än 1,5 kilo har stor chans att överleva med värme (känguruvård) och näring (bröstmjölk via kopp, sond eller amning).
Det finns antibiotika och kanyler för de barn som behöver medicin, men vi har inga droppräknare eller droppaggregat som är anpassade till små barn.
Så om de inte kan äta alls är det en stor utmaning, särskilt som det inte finns bemanning och övervakning på salen hela tiden.
Syrgas går att ge med en syrgaskoncentrator (en apparat som väl har blivit mer omtalad i och med corona). Cpap och respirator finns inte.
Personalen här uppmuntrar alla blivande mammor att gå på mödravården före förlossningen, och att föda på sjukhus, inte hemma. Många mammor tar sig hit på motorcykel eller cykel eller med bajaji (tuktuk), och en del barn föds på vägen!
Igår på sjukhusets morgonmöte kunde jag berätta om denna rapport [Karolinska Institutets rapport om vård av för tidigt födda — läs pressmeddelandet här] som bland annat studerat känguruvård på ett sjukhus i Dar es Salaam.
Tre mammor och barn vårdas på prematursalen nu. Alla låg med barnen på bröstet.
Och jag tog med mig vågen och åkte på hembesök till trillingarna som fortsätter att må bra. Nästa vecka kan de gå till den vanliga barnavårdscentralen och påbörja sina vaccinationer — de första vaccinationerna ges när barnen är sex veckor gamla.
***
Tack Marita!