”Ska vi åka till Tobbe och hämta garn?” frågade Eva.
Nu i januari har jag varit i Malmö i några veckor, arbetat på distans (på min arbetsplats är vi tillsagda att arbeta hemifrån så mycket som möjligt) och försökt ordna med min lägenhet som har varit utlånad i över ett år och behöver ganska mycket omvårdnad.
Tobbes fru Kerstin dog häromåret, och Eva och jag beundrade henne mycket båda två.
Hon startade en hjälpstickningsgrupp och var med och förvandlade den till ett språk-och-stick-café på en sfi-skola här i Malmö, och i sitt volontärarbete på Erikshjälpen Second Hand hann hon spana efter material som kunde tas vara på och fördelas bland dem som inte hade möjlighet att skaffa eget.
Här är en kort film från 2015, när hon var finalist i tidningen Dagens satsning Årets förebild:
Vi fick med oss flera kassar garn från Tobbe, men när jag kom hem med det och började dela upp det i högar och fundera på vad jag skulle kunna sticka kom jag på att det borde bli något mer.
Och eftersom det inte går att ses eller bjuda in till några träffar nu ställde jag en fråga i Facebook-gruppen Handarbeta för välgörenhet: fanns det några som ville ta emot ett litet garnpaket var och sticka något till valfri insamling som en liten hyllning till Kerstin?
Nu har fjorton små paket åkt iväg åt flera olika håll (lustigt nog flera Västerås-adresser), och fler är på gång, och jag har redan fått meddelanden om att några har kommit fram.
Om man kunde skulle jag gärna prata med PostNord om att portohöjningarna är nästan skrattretande — 48 kronor styck kostar sådana härt 250-gramspaket numera — och om det totalt miljöovänliga i deras system med förfrankerade påsar. Men den här gången vill jag också hylla PostNord lite grann, för flera av leveranserna har alltså gått riktigt snabbt!
Kanske blir det några bilder av mössor och annat som är stickat av Kerstins garn här framöver. Det vore roligt!
Men kära kära Kerstin, vad vi saknar dig!