Det här är Augusta Tonning, en kvinna som fler av oss borde känna till och beundra. Varför är det så ofta så att historieskrivningen portionerar ut massor av ära till några få, när verkligheten nästan alltid är att det är mångas arbete som har gjort framsteg möjliga?
I Augustas fall var det bland annat kvinnors rösträtt, kvinnors utbildning och hårt arbetande kvinnors rätt till vila som blev livsuppgifter.
Hon föddes i Lund och växte upp i Västra Tomarp nära Trelleborg — hennes pappa blev kyrkoherde där när hon var fem år.
I den grupp med ungdomar där hon och hennes syskon rörde sig fanns Pär Tonning, som utbildade sig till lärare och ville arbeta med folkbildning. Han arbetade på Hvilan i Skåne och fick snart rektorstjänsten på Fornby folkhögskola i Dalarna. Där ville han och Augusta satsa på att utbilda unga kvinnor i både teoretiska och praktiska ämnen, men ledningen ville bara satsa på män som tidigare, så Pär och Augusta skaffade sig en egen gård och öppnade en egen kvinnofolkhögskola. Pär blev sjuk och sängliggande, och allt ansvar hamnade på Augusta. Hon höll ut och höll ut, men eftersom elevtillströmningen också uteblev var hon till slut tvungen att ge upp. Pär dog när han var 44 år.
Hon flyttade till Ronneby, där hennes bror bodde, och började engagera sig i rösträttsrörelsen i Blekinge. Det innebar att hon tog sig runt till häst för att nå alla samhällen och byar (hästen kallade hon Rösträttskampen). Det skulle bildas rösträttsföreningar på så många platser som möjligt, men vid den här tiden var det ganska nytt för kvinnor att delta i föreningsliv, och föreningarna blev små, ofta bara fem–tio medlemmar. Om ingen annan kunde tänka sig ordföranderollen gjorde Augusta det för att de skulle komma igång. Sedan var hon förstås tvungen att fortsätta rida ut och besöka sina föreningar.
Under sina mest intensiva perioder reste hon långt utanför Blekinge — ett år besökte hon nästan 200 platser och gjorde mer än 100 framträdanden som rösträttstalare. Resultatet av den kampanj som hon och många andra arbetade med blev över 300 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt.
Men hon förstod också att det var viktigt att vila, åtminstone att det kunde vara det för andra, och när hon hade skaffat sig en egen fastighet på en vacker plats i Blekinge, Villa Solvik i Bökevik, gjorde hon den till ett vilohem för utarbetade rösträttskvinnor. När det var stora möten inne i Ronneby bjöd hon gärna med sig hela sällskapet ut i skärgården.
I september 1921 var det dags för det första riksdagsvalet där kvinnor fick vara med och rösta på samma villkor som män. Det innebar inte att Augusta Tonnings arbete var slutfört — hon fortsatte att engagera sig, bland annat för att människor skulle förstå farorna med alkohol och för att utmattade kvinnor skulle få vila, och hon arrangerade kurser på Villa Solvik.
När hon dog hade hon bestämt att brudklänningen skulle läggas i kistan och att hon skulle gravsättas bredvid Pär i Falun.
Läs mer om Augusta Tonning på bloggen Kulturlandskapet Blekinge och i Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon!
Och lyssna på den här ungefär halvtimmeslånga radiodokumentären på UR!