Hur många inlägg har jag börjat med ”Nu måste ni få se något fint!”?
Här är en annan start:
Nu måste jag visa något otroligt underligt.
För några veckor sedan skulle jag bara plocka fram en länk till en av de modeller som jag har gjort, och detta dök upp. Det ser ut att vara en tysk eller tyskspråkig webbutik som säljer kläder. Men någon har snott den bild som Magnus Aronson tog av Klänningen Ulla och påstår att den har kostat nästan 900 kronor men att det går att köpa den för 361,03 kronor just nu.
Jag blev nyfiken och gjorde en bildgoogling, alltså en där man laddar upp en bildfil i Google-sökfältet för att se var bilden finns publicerad på internet … och då dök den upp hos något som heter Velo-Hamburg också. De säljer kläder och hade tagit en lång rad av mina bilder av hemsydda klänningar (publicerade här på bloggen), men det är mer oklart om de faktiskt har tänkt försöka sälja dem, för det står inga priser intill bilderna.
Här pågår tydligen ett litet priskrig — spara tio kronor genom att strunta i den första webbutiken och köpa klänningen här istället! Från början kostade den dessutom över tusen kronor. Kan det borga för bättre kvalitet möjligen?
Hos ett annat ”företag”, Ivbimmmobilien, påstås den ha kostat ytterligare lite mer någon gång tidigare.
Och Sternhalter har kopierat Anna Sigrids bild av färdiga Klänningen Ulla (som huvudbild) härifrån bloggen eller från Facebook och lagt Magnus bild som ett slags komplettering en bit ner.
Borde jag ta det här som en komplimang? Att de kläder som jag tänker ut och stickar och skriver beskrivningar till är så fina att de är värda att plagiera? Att någon någonstans tänker ”åh, den HÄR” och att någon någon annanstans tänker ”DEN måste jag beställa”?
Det är ganska svårt att ta det så, inte minst eftersom också en okvalificerad gissning är att inga människor är inblandade i detaljerna här utan att internetmonster släpps fria och genererar de här butikernas ”produkter”. Tänk att sådana monster har hittat ända hit, till min hjälpsticknings-och-mat-och-boktipsblogg här i Sverige. Undrar hur de trivs här. Undrar vad de får för behållning av det de ser. Borde det inte vara ganska förvirrande för dem?
Tänker man bara så långt kan man skratta åt det. Men tänker man lite till inser man förstås att det finns människor som utsätts för SÅ mycket lidande i vårt helgalna klädkonsumtionssamhälle. Den nordamerikanska klädhistorikern och Youtube-stjärnan Bernadette Banner, som råkade ut för samma sak som jag, beskriver det så bra en bit in i den här videon — se hela!