Lästips till en som vill komma igång

En av mina gamla deltagare (folkhögskolesvenska för elever) på folkhögskolan där jag arbetade förra läsåret skrev och frågade mig om lästips häromveckan. Han har lärt sig svenska som vuxen och studerat de senaste åren. I Svenska som andraspråk-kursen har han hunnit läsa bland annat Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, Jonas Helgessons Grabben i kuvösen bredvid och Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad. Vad kan vara bra att fortsätta med då?

Att rekommendera böcker till en som helt klart är vuxen men som inte har hunnit läsa så mycket tidigare är en speciell uppgift. När jag undervisade i Svenska som andraspråk funderade jag mycket på vad som kunde passa i undervisningen. Det mesta av den svenska nutidslitteratur som jag har läst kändes helt eller halvt omöjlig — jag vet att En man som heter Ove har varit populär bland en del lärare, till exempel, men vad ger den för intryck av det svenska samhället?

Gång på gång blev det så att det som kändes mest relevant var antingen äldre romaner eller historiska romaner (och ibland äldre historiska romaner). Vibeke Olssons Sågverksungen, till exempel, engagerade min klass något alldeles otroligt, och vi kunde tala om arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, rösträttsrörelsen och väckelserörelsen, industrialiseringen, sågverksepoken, barnarbete, arbetsförhållanden och levnadsförhållanden på 1870-talet. Många drog spontant paralleller till politiska situationer och arbetsrätt i de länder de hade flytt eller flyttat från, och många skrev i sina reflektioner om hur de hade förstått att det svenska samhället som de upplever och lever i nu inte alltid har varit som det är utan bygger på människors engagemang under många, många år. Det blev ett enormt spännande tema!

Så vad kan man mer rekommendera?

Vilhelm Mobergs Utvandrarna-serie, förstås. Många som läser Svenska som andraspråk har läst första och kanske andra delen på lätt svenska någon gång under sina första studieår. Att läsa hela alla fyra böckerna i original är en stor upplevelse.

En av mina bröder har just läst Raskens och skulle nog rekommendera den minst lika gärna. Den brukar räknas som Vilhelm Mobergs genombrottsroman och bygger delvis på hans egen familjs historia — hans pappa var också indelt soldat (vad det innebär får man alltså veta i boken) i Småland på 1800-talet.

Och jag misstänker att Soldat med brutet gevär kan vara lika viktig även om få svenskar i den här elevens generation har läst den. Delvis bygger den på självbiografiskt material — den handlar om att växa upp under mycket fattiga förhållanden vid förra sekelskiftet (här är backstuga ett begrepp man får lära sig) och börja engagera sig politiskt. Huvudpersonen, Vilhelm Mobergs alter ego, blir journalist.

Annika Thors En ö i havet-serie används också mycket i undervisning. Jag skulle säga till min mycket vuxne elev att helt och hållet strunta i att den är klassad som ungdomsbokserie och bara kasta sig över den. Så mycket av Europas och Sveriges andra världskriget-år och fredsår finns i de fyra böckerna, och så levande. Min mamma läser den första nu och säger att hon blir lika förvånad varje gång hon tittar upp och inser att hon är hemma i sitt eget hus. ”Jag var ju där på ön med dem!” säger hon.

Vill man ha ännu mer när man har läst ut dem kan man lyssna på den ”förberättelse” som Annika Thor har skrivit för Forum för levande historia.

Annika Thor har också skrivit en ungdomsroman om några dygn och några unga människor 1968. Den är kanske svårare att komma in i och förstå, men jag skulle rekommendera den ändå.

Gillar man En ö i havet så vill jag gärna tipsa om en bok som liknar den lite men som skrevs före den och som har en annan vinkel: Kerstin Arthur-Nilsons Snitslad bana. Huvudpersonen och berättaren i den är en tonåring som bor i en liten stad vid kusten i Skåne. Det är höst, och plötsligt kommer en massa båtar med flyktingar från Danmark. Pappa reagerar snabbt och lovar en av familjerna husrum. Plötsligt ska två tonårsflickor med helt olika bakgrund dela ett litet rum och gå i skolan tillsammans. (Här finns också en fantastiskt vacker skildring av ett chanukka-firande och en lika fin av ett luciafirande!)

Vibeke Olssons Sågverksungen läste vi alltså i en av mina klasser, och jag är så glad att vi gjorde det. Det kan hända att det är svårt att läsa den på egen hand — den innehåller många ord som var självklara i sågverksmiljön men som inte alls används längre. Jag skulle nog rekommendera alla som tycker om att läsa att prova men att vara förberedda på att det är många ord som inte går att hitta i en ordbok. Och så skulle jag rekommendera Molnfri bombnatt också, Vibeke Olssons absolut mest lästa roman. Den utspelar sig under samma period som Annika Thors och Kerstin Arthur-Nilsons, men i Tyskland, och har en parallellberättelse i Sverige på 1990-talet.

Nu ska jag inte fortsätta längre idag, för frågan är om någon orkar läsa ens den här listan — men hjälp mig gärna att tipsa den här eleven och andra läsare om fler bra böcker, och vill du själv ha boktips, hör av dig och berätta något om vad du har tyckt om att läsa tidigare!