Oj, det blev tyst här ett tag.
Egentligen hade jag sett fram emot att bjuda på massor här i sommar — recept och boktips och några nya stickbeskrivningar och flera intervjuer.
Sedan drunknade en sexåring som jag känner, och allt annat än att han borde ha fått leva hela sitt liv kändes så konstigt och oviktigt.
Så är det fortfarande, men dagarna har gått, och jag åkte till Taizé i Frankrike för att volontärarbeta i ett par veckor som jag brukar.
Där träffade jag Garnomera-Maria, som också brukar komma dit på somrarna — hon arbetar i en av Svenska kyrkans församlingar och åker till Taizé med tonåringar därifrån. Och Ita, som jag lärde känna för snart tio år sedan tack vare att hon kom fram till mig en dag och frågade vad jag stickade.
De båda lärde känna varandra när Ita hade kört fast med en koftstickning för några år sedan och fick syn på Maria som hade en sådan kofta på sig. I Taizé. Ita frågade, och de stämde träff för att reda ut problemet. Då kom de på att jag var deras gemensamma vän. Fantastiskt eller hur?
Nu hade de hittat på att vi skulle ses och sticka. Eftersom det regnade satte vi oss i ett av sidorummen i den jättelika kyrkan.
Maria hade åkt iväg utan mätredskap, så hon gick till ett hus som heter Casa och som fungerar som ett slags reception i Taizé. Där lånade hon en linjal och förvandlade sin Taizésångbok till en kopia av den. Sedan kunde hon mäta sin stickning igen! Hon höll på med en kortärmad restgarnströja i bomullsgarn.
Ita stickade på en strumpa (i garn från Garnlycka!) och en sparkdräkt.
Och jag hann nästan klart med överdelen till en liten klänning som liknar Klänningen Ulla. Den har en annorlunda raglanrand och ska få en kjoldel sydd av en eller ett par kasserade herrskjortor.
Det är så otäckt med drunkningsolyckor — det går ofta så snabbt och tyst. Läs Barnakutens råd, råd från en barnläkare som SVT intervjuade förra sommaren och 1177.se:s råd!