Klänningen Ulla blir mikrolån

Nu fick jag en anledning att visa Magnus Aronsons underbara bilder av Klänningen Ulla igen!

Här är det Salome som visar det allra första exemplaret hemma hos sin mormor Ulla i Gamla Uppsala. Här sitter kjolen utanpå okets nederkant.

Det är alltså en klänning med stickat ok och sydd kjol — och en av anledningarna till att jag hittade på den modellen var att jag tänkte att det kunde bli en fin och rolig festklänning som man skulle kunna samarbeta om med någon vän och sedan sälja med lite bättre marginal än helt stickade plagg.

Exemplar nummer två och tre stickade jag i Järbos bomullsgarn Reko, och Ulla sydde bomullskjolar på dem — och, minst lika viktigt av reaktionerna att dömma, sydde i glittriga hjärtknappar i sprundet. Lydia och Leiah visar dem.

Nu har Lena gjort en hel rad klänningar som hon säljer till förmån för Föreningen Soluppgången, som finansierar mikrolån. Precis som jag hoppades! Hurra! Och lycka till med försäljningen, Lena!

Lena skriver på föreningens blogg:

Lyckan är fullkomlig när ett nytt användningsområde för Tant Koftas jättelika garndonation dykt upp tack vare Anna Braws fina mönster, som passar perfekt när en är bra på att sticka och inte lika duktig på finliret när det gäller sömnad.

Klänningarna har också gjort att både tyglaget och knapplagret åtminstone har naggats lite i kanten vilket självfallet ökar lyckan. Det känns så bra att få omsättning på saker som samlats på hög under många, många års tid.

Den här varma sommaren lär inte mössor och vantar bli några storsäljare på Urkultfestivalen. Därför känns det bra att kunna komma dit med några saker som är lite mindre vintriga. Förhoppningsvis ska ingen av klänningarna behöva följa med hem efter festivalen.