För några år sedan när AFFC började be om virkade, stickade och sydda bindor kom det många frågor till den blogg som jag hade då. Många av dem var mest om hur det egentligen fungerar med virkade och stickade bindor som används många gånger. En del var ifrågasättande. Jag träffade Maja när diskussionerna hade varit igång ett tag, och vi skrattade lite åt att min blogg hade blivit en bindblogg och åt att ämnet väckte en sådan kreativitet och så många detaljerade frågor.
Egentligen borde jag förstås inte ha skrattat. Att ha en chans att sköta sin hygien på ett sätt som fungerar på den plats där man bor och arbetar är ju en självklar mänsklig rättighet, och att inte kunna det gör vardagen otroligt krånglig och utsätter en dessutom för en massa hälsorisker.
Men precis som jag skrev häromdagen är det svårt för oss i Sverige att föreställa oss exakt vad som behövs och passar på olika platser i världen. Att vi vet vad som är bäst här (olika lösningar för olika människor, eller hur?) och att vi vill hjälpa till betyder inte att vi kan tala om hur det ska vara överallt.
Frågan om det som kallas menskopp dök upp nästan direkt när jag hade skrivit om de stickade och virkade bindorna. En läsare hade hört om ett projekt i Tanzania där skolflickor får sådana och lär sig att använda dem.
Och jag har hört att i andra länder vore det alldeles omöjligt för kvinnor att använda något som ska sättas in i kroppen.
Kristina och Nancy bestämde sig för att fråga en svensk läkare som arbetar på Panzisjukhuset i Bukavo-provinsen i DR Kongo.
Såhär skriver Kristina:
Virkade och stickade bindor, menskopp och annat.
Ja, nu har frågan manglats några gånger, och långbänken är inte slut ännu, kan jag tro.
Min erfarenhet sade mig att det inte är så enkelt som vi tror här i Sverige.
Menskopp var något jag inte hört om tidigare, men när jag fått förklarat hur den används så var min första tanke HYGIEN.
Har man inte vatten utom på en allmän gemensam plats i byn — hur gör man?
Efter kontakt med en läkare som har arbetat i Kongo fick jag följande svar på min fråga:
”Tack för mail och fråga. Jag blev faktiskt lite förvånad att man ens diskuterar detta … bara att få ett mjukt mensskydd överhuvudtaget är ett stort framsteg.
Jag håller helt med dig att detta inte är något alternativ för de allra flesta kvinnor som ni stöder.
I sammanhang där kvinnor blivit utsatta för våldtäkter och annat sexuellt våld är det inte heller något alternativ att ha något som ska föras in i vaginan.
Man måste ju rengöra menskoppen tre gånger per dygn, och då måste man ha tillgång till rent vatten och vara mycket noga med detta för att undvika infektioner.
Att torka av sig utanpå kroppen med lindrigt rent vatten kan kanske gå an, men att göra rent någonting som skall stoppas in i kroppen kräver annan hygien.
Gör man sina naturbehov i till exempel en latrin finns det inget vatten där, och då ska kvinnorna ha med sig vatten dit, och det kan väcka uppmärksamhet, och så vidare. Vart ska en kvinna annars gå när hon behöver en avskild plats?
Att sedan förklara allt detta för en kvinna som inte kan läsa och som inte vet så mycket om hur kroppen fungerar eller varför hon ens har mens är inte lätt.
Min erfarenhet från Kongo är att många inte vet varför de har mens, och för en del av dem kan det gå flera år mellan gångerna på grund av ständiga graviditeter.
Naturligtvis kan det finnas miljöer där menskoppar är ett alternativ, men det är väl knappast till dessa som hjälpen från din typ av grupp går.”
Jag är mycket tacksam för detta professionella svar och hoppas att alla skall förstå något lite av de svåra problem som finns. Vi vill ju faktiskt också att de unga flickorna skall få del av bindorna så att de kan gå till skolan även dessa dagar.
***
Tack Kristina och Nancy och doktorn!
I Kongo är det ju mycket vanligt att kvinnor blir våldtagna och misshandlade under våldtäkter. I andra länder är istället kvinnlig omskärelse ett mycket större problem. Och i en del grupper kan det vara mycket kontroversiellt att sätta in ett främmande föremål i kroppen. Men hygienproblemen är nog ändå det största hindret för att menskoppen skulle kunna vara en lösning för hela Afrika. Än så länge.
Ungefär likadant kan det vara i flera länder i Asien och Sydamerika, till exempel.