Inget stickat uppstår av sig självt … så här ska ni få se ett av de senaste experimenten i min ryggsäck.
Här har jag provat tre nya saker:
* att sticka ett barnplagg i svensk småskaligt producerad ull (två härvor från Stinas Ull i Odensvi nära Hallsberg) — det testet fullbordas förstås inte förrän efter att koftan har fått uppleva både fiskbullemiddag och tvätt i verkligheten
* att sticka Lilla tuffing med ”vanlig”, låg halsringning
* att sticka en enfärgad knapphålsrad
Resårkanten är stickad utan ökningar. Raglanskärningen börjar först när ”kragen” är klar.
Jag ska erkänna att jag trodde att det vita garnet skulle räcka längre — det är mycket mjukare än det grå och passar nog egentligen bättre till barn. Men jag hade bara en härva, och när jag är tvungen att byta färg tycker jag om att försöka få det att se ut som om jag gjorde det med flit. Tricket är två tvåvarvsränder före bytet.
Och så bytte jag innan det vita garnet hade tagit slut alldeles — så det vita garnet fick fortsätta i de yttersta fem maskorna på ena sidan (man kan också dela på ett nystan och sticka båda kanterna i ”kantgarnet”). Att låta garnerna gå i armkrok såhär var mycket enklare än jag hade trott. Sådana här kanter kommer det nog att bli fler gånger!
Stickor nummer 4 använde jag, och jag tror att resultatet blir lagom till en ett-och-ett-halvt-åring eller kanske en tvååring.
Knapparna är tunga och svala– äkta pärlemor tror jag. Om jag inte minns fel har jag fått dem av min underbara, knappsamlande före-detta-kollega Åsa. Tack Åsa!
Vad tror ni om det här?