”Jag hittade den här för tio kronor”, sa Kerstin när vi sågs i måndags.
Och så gav hon den till mig!
Har ni sett den förr? Jag tycker nog att jag minns den lite vagt, antagligen med hårda bibliotekspärmar (ni vet, kanter och rygg i plastad väv, oerhört hållbart).
En hel bok med bara raka, rätvinkliga och företrädelsevis rätstickade stycken som stickas efter mått och mallar och sedan sys ihop på alla möjliga sätt enligt skisserna!
Ett par barnsockor, till exempel. Ja, ett dåligt exempel eftersom de flesta plaggen i boken är fyrkanter och inte åttkanter, men i alla fall.
Eller en barntröja som kanske kan vara en enkel variant av den så kallade Pippitröjan.
Eller en vuxentröja med sjalkrage — ni som alltid har undrat hur man får till en sådan krage kan få en idé här.
Maj-Britt Engström, född 1942, gjorde en liten succé med Sticka lätt på nytt sätt. Den gavs ut på Prisma 1975 och kom i en ny upplaga 1977, och den översattes till danska (den danska titeln betonar rätstickningen) och engelska (Simple knitting fick den heta, helt enkelt) också. 1981 gav hon tillsammans med en annan textilhantverkare ut en motsvarande bok om att väva och sy sina egna kläder.
När jag var på kortkurs med Tant Kofta, Lotta Blom, för några år sedan, fick jag en liten stickuppenbarelse. Hon förklarade att många ser stickning som att man stickar de tygstycken som ska sys ihop för att bli ett plagg — som om det enda som går att göra är att tillverka platta ytor. Istället, sa hon och visade hon, kan man ju forma det stickade medan man stickar det och på det viset slippa alla sömmar.
För mig har det blivit poängen och det roliga med stickandet: att man med några enkla grundregler kan få det att passa på människans kropp som ju lever helt i avsaknad av räta vinklar.
En del av orsaken kan vara att jag tycker att det är svårt att sy ihop stickade delar …
Men jag är fascinerad av Maj-Britt Engströms filosofi. Jag tycker att Tant Koftas grundbeskrivning till tröja och kofta snabbt gör en väldigt självständig — man ser ju vad man gör och hur det blir, och man kan prova när man vill och anpassa så att det blir lagom, och ingen behöver tala om för en att det kommer att bli snyggt bara man gör exakt som det står i beskrivningen.
Maj-Britt Engström vill också ge inflytandet tillbaka till den som stickar.
”Nu är vi hänvisade till att köpa beskrivningar tillsammans med garnet”, skriver hon (ja, det är alltså mer än 40 år sedan) i förordet, ”och vår egen förmåga att välja garn, färg och utseende på plagget har nästan helt försvunnit. Denna bok vill ge den som stickar möjlighet att själv välja garn, färg och kvalitet.”
Sympatiskt eller hur?