Garnvinnare

Så underbart det var att läsa alla svar som ni skrev i kommentarfältet under garnbilderna!

Det fanns ju sex garnpaket att vinna, och nu har jag dragit vinnarna (man får inte säga lotteri, men det var alltså inte någon prestationstävling — alla som berättade hade lika stor chans att vinna!).

Tävlingsfrågan var: Hur förklarar du hjälpstickning för dina vänner (om du gör det)? Eller hur skulle du berätta om det om du hamnade i en situation där någon ville veta?

DSC_1910

Två röda nystan Debbie Bliss Bella ska få åka till Christina Helldal som skrev såhär:

För mig är det en lyckans avkoppling och ett ”skönt beroende” att fatta tag i stickningen. Alla jag umgås med vet vad stickningen har för ändamål.
Inte bara för mitt eget välbefinnande utan allra mest att värma och glädja medmänniskor som lever ett liv som vi knappast kan förstå.
Jag brukar säga att jag skulle vilja vara en bläckfisk. Åtta händer — tänk er det!

DSC_1913

Det ena paketet med Rowan Classic Siena åker till Susanne Andersson. Såhär skrev hon:

Jag leder ett stickcafé här hemma och jag pratar mycket om att vi kan sticka till välgörenhet. Några av oss har också gjort det. Har även tipsat om gruppen här på fb. Men nu mär jag fått mitt första lilla barnbarn så har stickorna liksom gått en annan väg. Och samtidigt efter branden kom jag av mig helt ett tag så när jag började sticka igen gjorde jag först om det som brunnit upp typ sockor mössor och vantar till min familj. Mitt mål är att sticka toffor etc igen. Som tur var hann jag skicka en hel påse full med stickade tröjor mössor och tossor som jag och min gamla mor gjort innan allt brann upp. 
Men frågan var ju hur jag skulle berätta. Jo så här:

Om du älskar att sticka och virka och släkten tröttnat på alla mjuka paket så finns ett sätt ,nämligen att sticka till behövande som behöver värmande plagg. Det finns hjälporganisationer som man kan lämna sina alster till och som ser till att det kommer de behövande till godo.

Typ så.

Och sedan la hon till:

Glömde skriva in att om ni inte kan sticka eller virka så kanske ni kan bidra ekonomiskt så att stickerskor och virkerskor kan köpa mer garn, till exempel.

Det andra paketet åker till Soili Andersson som skrev såhär:

Vi har startat ett stickcafé här på Turkosen i Solna. Det flesta damerna här har tyvärr sönderväkrta händer och dålig syn … men några har börjat sticka, och det är roligt. Jag berättar om insamlingarna som finns och försöker visa bilder (om det går) samt berättar vad som händer med det vi gör och om allt kommit fram dit det skulle. Stickningen är min huvudsakliga sysselsättning nu för tiden. Försöker göra slut på mitt garnlager.

Oj, ja, Soili, jag hoppas att det inte ställer till det för dig när det blir lite påfyllning igen nu!

DSC_1912

Så fanns det tre paket med Cygnets DK-akrylgarn i 100-gramsnystan.

Det första av dem får Lisa Lidbäck som skriver såhär:

Jag har arbetat som textilsslöjdslärare men tyvärr tappat all känsel i fingrarna. Då jag är sjukskriven försöker jag iallafall sticka så gott jag kan. Har ett nyfött tvillingpar i Ukraina jag stickar åt. Inte mycket, men så gott jag kan.

Det andra av dem får Therese Damm:

Jag brukar säga att jag stickar för att det är roligt och för att hjälpa någon som annars inte skulle ha kläder att ta på bebisen när den fötts. Det ger mig glädje och förhoppningsvis också mor till barnet glädje att kunna klä fint på sitt barn.

Och det tredje får Lotta Åsman som berättar om oväntade samtal på en resa:

När jag och min man tar semester åker vi gärna till någon ö i Medelhavet. Jag glömmer aldrig de möten jag fick vara med om i maj 2015. Jag satt och virkade tossor, en tysk dam kom och frågade om hon fick beställa ett par till sitt kommande barnbarn, klart jag svarade ja. När hon hämtade dom och skulle betala frågade hon vad jag ville ha betalt. Jag svarade 2 €. En äldre svensk man tyckte det var på tok för billigt, men jag förklarade att jag stickar för de som är på flykt, och för de 2 € kan jag köpa ett nytt garnnystan. Vi pratade länge om de som flyr från krigets Syrien. Sista dagen på semestern kom han fram till mig, stoppade en 10 € sedel i min hand, och sa: ”Lova att du aldrig sluta sticka för de som behöver!”. Och det lovade jag, såklart.

Och att sticka och virka när man är på resande fot ger en alltid så härliga kontakter, spelar ingen roll om man är i Årjäng eller i Indien. Första frågan är nästan alltid: ”Är det till barnbarnen?” Och när man förklarar att det är till behövande möts man alltid av så mycket värme.

Skicka era adresser så kommer paketen!

Och ni andra: läs alla tävlingssvaren — jag vågar lova att ni kommer att bli inspirerade av varandra allihop!