Det är många som har bidragit till och läst och kommenterat den här bloggens inlägg om stickning och virkning som rehabilitering de senaste veckorna. Jag måste säga att det är något alldeles fantastiskt hur mycket som kan hända när vi hjälps åt!
Och nu har min väninna, hon som satte igång alltihop genom att envisas med att sticka efter sina migränattacker, letat upp ett par artiklar som jag också gärna vill dela med mig av. Jag har inte ägnat mig åt någon seriös källkritik, men är det någon av er som har möjlighet att göra det så tar jag gärna emot hjälp!
Idag tänkte jag berätta om den första, som min väninnan hittade här. Den bygger i sin tur på en radiointervju i Arizonas NPR med tilllhörande artikel som finns här.
Ann Futterman-Collier forskar i klinisk psykologi vid Northern Arizona University. Bild tagen av Bonnie Stevens och lånad från KNAU — Arizona Public Radio.
Det är Ann Futterman-Collier på Northern Arizona University som har studerat stickandets, virkandets, vävandets och kviltningens (kviltade lapptäcken är ju en jättestor hantverkstradition i USA) effekter på människors känsloliv. Hon har gjort det inom ramen för forskningen på universitetets Well Being Lab.
"Människor får helt enkelt semester från sina problem", säger hon i intervjun. "De kan glömma det som oroar dem, och de går in i något som för stunden ger dem energi. Det leder till att deras sinnesstämning 'repareras'."
Hon har studerat 60 kvinnor som led av stress i olika utsträckning, och hon bad dem att ägna sig åt textilhandarbete, läsa eller meditera (det verkar som om alla provade alla tre). Under de olika aktiviteterna iakttog kvinnorna själva sina sinnesstämningar. Forskarna tog också salivprover, höll koll på deras hjärtfrekvens och mätte ytterligare en sak som kunde påverkas.
Sedan jämförde Ann Futterman-Collier effekten av de tre olika aktiviteterna. Hon upptäckte att textilhandarbetet gav både ökningar i positiv sinnesstämning och minskningar i negativ — och att när det dök upp en stressfaktor blev den inte lika "farlig" för dem som höll på med ett handarbete.
Spännande eller hur?
Nu finns det ytterligare några artiklar som jag borde läsa, men jag tänkte att jag måste dela med mig av det här så länge!
Ni som har erfarenheter som liknar det som Ann Futterman-Collier talar om, eller erfarenheter av att bli väldigt stressade eller ledsna eller arga av handarbete (!), skriv gärna och berätta!