… att i höstas stickade jag flera sådana här värmekragar:
Först gjorde jag en prototyp i ett garn som jag hade hemma. Den fick en kollega. Sedan provade jag att sticka den i Järbos Luva. Den tog min bror. Sedan stickade jag en likadan till för att kunna fotografera ordentligt. Den fick en annan bror. Sedan stickade jag en till åt en annan kollega — hon ville ha en helsvart.
Någonstans mitt i allt det där träffade jag en ung kvinna som har något slags autism. Vi fick lite kontakt, och hennes mamma som hade sett modellen sa att hon trodde att dottern skulle tycka om att få en krage. Jag fick veta vilka hennes favoritfärger var, och så stickade jag igen.
Nu har jag fått reda på att kragen inte bara kommer fram varje gång jackan ska på — den ska med upp på rummet och hänga på sängkanten på nätterna också. Det måste nog vara det mest uppskattade som jag har stickat någon gång. Så jag var bara tvungen att berätta!
Komplettering: beskrivningen till den mycket enkla värmekragen finns här!