Maria berättar om Alma III

Tredje och sista delen av Maria Småbergs presentation av Alma Johansson och hennes arbete bland armenierna vid tiden för folkmordet kommer här. De tidigare delarna finns här och här.
Är det fler än jag som har blivit fascinerade av organisationen Kvinnliga Missionsarbetare och deras missionärer och understödjare?
***

Alma Johansson.
Efter fem år i Sverige reste Alma Johansson ut på nytt 1920 för att arbeta bland armeniska flyktingar i framförallt Thessaloniki i Grekland. Där stannade hon fram till sin pension 1941 för att hjälpa armenier som överlevt folkmordet och nu levde under ytterst svåra förhållanden i flyktingläger, separerade från sina familjer och långt hemifrån.
Här arbetade hon i nära relationer tillsammans med armeniska kvinnor för att hjälpa de nödställda. De delade ut mat och mediciner, men Alma startade också utbildningar och handarbetsindustrier som hjälp till självhjälp.
Hon skriver om flyktingarnas hopplösa tillvaro, men också om vikten att lyssna till flyktingarnas berättelser för att lindra deras trauman.
Efter möten med kvinnor som överlevt dödsmarscherna i öknen skriver hon:
Jag tycker det är Guds stora nåd att de inte blivit slöa och känslolösa. När de får höra att också jag fått dela litet av deras lidanden, och känna att jag har djupt medlidande med dem, då äro vi ej främmande för varandra.
I Alma Johanssons ögon saknar visserligen de armeniska kvinnorna hopp, de är hopplösa, men de är inte hjälplösa. Och framför allt är de inga främlingar. Vi hör alla samman! 
De skandinaviska missionärerna och hjälparbetarna arbetade osjälviskt för att rädda och lindra nöden bland de utsatta. Jag tänker att det i deras hjärtan brann en medlidandets och kärlekens eld. Den elden lever alltjämt och sprider sig när vi får ta del av deras vittnesberättelser, deras minnen. 
Maria Småberg 
(Texten framfördes som tal vid Armeniska kulturföreningens minnesstund vid Fosie kyrka i Malmö den 24 april 2015 och vid Syrianska Arameiska Ungdomsförbundets minnesstund på Sergels torg i Stockholm den 25 april, 2015.)
***
Förra veckan invigdes ett monument i Varberga i Örebro till minne av folkmordets offer — det första sådana minnesmärket i Sverige.