Handarbetsterapi

Ganska många läste min fråga om handarbete på demensboenden som en fråga om handarbete som arbetsterapi. På det boende som jag hade hört om var det bara personalen som handarbetade, men här kommer några tankar om hur bra och ibland sorgligt det kan bli när man erbjuder gamla och/eller demenssjuka människor garn och stickor och virknål.
Först Kicki:
De som inte kan sticka kan alltid hjälpa till med att nysta garn. Virka långa kedjor och så kan någon sy ihop dessa till blommor. Påta halsduk kan vara lättare om man helt glömt stickning, annars brukar rätstickning sitta kvar länge.
Sedan Elsmarie:
Jag jobbar med dementa och har fått damer som är konstant oroliga att ta ett par stickor. En av dem stickade med ett leende på läpparna och lysande ögon.
— Det här var längesedan, sa hon.
Den natten sov hon lugnt!
Under höst och vinter har jag ett stickcafé en gång i veckan på vårt äldreboende.
Och Pia:
Jag jobbar inte på en demensavdelning, men hos oss fick "garntestet" andra reaktioner. Våra patienter blev så ledsna över de inte längre kunde sticka eller virka själva. Det blev ångestskapande istället för roligt.
Anette skriver:
Förr i världen fanns ju ett dagcenter på vartenda hem för de gamla. Där fick de både handarbeta och måla. Så det är ju ingen ny tanke — problemet är att allt detta har "sparats" bort.
Lovisa svarar Anette:
Ja, det är mycket som går förlorat i den sparivern. Aktiviteter är viktigt, och att de kan få se lite olika ut, allt för att passa de olika individer som ofrivilligt kommit att bo tillsammans.
Camilla har kommit på en drömtjänst:
Jag tror att många blir kvar hemma i ensamheten för länge innan de kommer vidare till något boende. Då tappar de kanske det värdefulla i handarbete på vägen.
Tänk er: "Sökes: stick- & virkterapeut"! Ja, jag hade kämpat för en sådan anställning …
I rätt sammanhang verkar alltså handarbetsterapi kunna vara något riktigt, riktigt bra. Är ni fler som vill berätta något om det eller skicka med ett tips eller en fundering? Skriv gärna i kommentarfältet. Själv funderar jag på om den här sortens verksamhet skulle kunna vara något som volontärer kan hjälpa till med — skulle arbetsterapeuterna kunna fungera som handledare i så fall?