Vad var det som hände?
Vet inte riktigt.
Fast jag tror att första och andra gången ökade jag rätt och tänkte helt fel sedan när jag räknade, och tredje gången lyssnade jag för mycket och pratade för mycket så att jag kanske ökade fel någonstans, och fjärde gången … blev det äntligen rätt.
I helgen arbetade jag på ett slags konferens i Uppsala, och eftersom deltagarna under vissa timmar försvann bort från foajén men vi var tvungna att vakta vår utställning tyckte jag att en stickning var lösningen. Våra nyfunna vänner vid bordet bredvid trodde inte sina ögon när jag rev upp alltihop EN GÅNG TILL …
Versionen på bilden tror jag är den som blev kvar på stickorna till slut.
Ni som har varit med ett tag ser direkt att det här är oket till en Femtimmarskofta. Fast kanske — jag har inte riktigt bestämt mig än, det är fem varv kvar på andra ärmen nu när jag skriver — blir det en Femtimmarsolle.
Det här är faktiskt första gången som jag har rivit upp när jag har stickat någon av de här modellerna. Tidigare har det alltid på något nästan övernaturligt sätt blivit rätt. Eftersom jag har lätt för att bli entusiastisk av matematik (sucka inte nu, det finns sådana människor, jag vet några till) tycker jag att det är ett slags skönhetsupplevelse att ökningsrytmen är så tydlig och att allt stämmer så bra. Jag minns mycket tydligt var jag satt och vem jag pratade med (men inte vad som visades på TV, fastän den var på!) när jag stickade koftan utan beskrivning och utan markörer första gången, räknade maskorna efter delningsvarvet och insåg att allt hade fungerat hela vägen. Lite fånigt kanske?
Så ja, jag tycker verkligen om den här modellen — och jag blir glad av att se att så många andra också gör det. Skicka gärna bilder! Och berätta om hur ni har gjort olika variationer, så kan det bli en inspirationslista här snart!