Såhär blir det också

Det är lyckligtvis inte bara omslaget till Julfika som är klart. Faktum är att det var det som blev klart sist — för det var inte helt enkelt att få till någon julstämning i det vackra aprilljuset hemma hos Lena, och inte hos Mikael och Ingrid heller. Magnus fick ta med sig kakor hem, och jag vet inte exakt vad han gjorde, men juligt blev det ju till slut!

Inte utan min långpanna är också ganska julig, tycker jag. Den bilden tog vi hos Johan i hans köksbutik, och det omslaget skulle vara klart före de andra därför att en viktig kund väntade på det, så då fick det liksom välja bild först. Nå, det kanske var dags för en långpannebok med något annat än chokladrutor på!

Det lustiga är att precis på slutet kom jag på att man borde kunna göra en långpannesats av en idé som jag hade sett med chokladbotten, smörkräm och smält choklad — smörkräm med otroliga mängder kokos. Den är som ett slags kusin till de lyxiga rutorna på omslaget till Mer långpannans lov, och de har vad jag förstår blivit ett av de populäraste recepten i den boken, trots att ingredienserna är allt annat än billiga. Jag räknade och räknade och satte sedan igång, och det blev en otroligt maffig kaka. Så den är med i boken nu, men på omslaget är det mjuk pepparkaka med färskostglasyr och lingon. Inte så dumt det heller!

Vår choklad- och Fairtrade-bok Glad i choklad ser just nu ut såhär. Det har blivit lite diskussioner om huruvida en kaka (dessutom en ruta — alltid dessa rutor!) eller något slags chokladgodis är mest lockande. Vad tror ni?

Den här omslagskakan har faktiskt också en liten historia: Carine, som gjorde alla virk- och stickbeskrivningar till Stickcafé, skickade några recept, och ett av dem är det som hamnade på omslaget till Julfika. Ett annat var väldigt likt ett slags chokladrutor med kokoskolaglasyr som var med redan i Kyrkkaffe, så det kunde jag ju inte riktigt använda. Men jag hade träffat min mamma någon vecka tidigare, och hon hade gett mig en stor påse blandade nötter som jag skulle ha på mina tågresor. Jag bestämde mig för att prova att göra chokladrutor med nötkolaglasyr istället.

Smeten blev bra. Men jag hade lånade plåtar och förväxlade en äkta långpanna med en snygg plåt som hade likadana kanter och som inte alls var lika djup … Översvämning i ugnen. Inte en gång utan två. Jag höll på att börja gråta. När jag hade brett ut nötkolaglasyren var jag osäker på om det var någon vits med att grädda klart. Men det gjorde jag — och vilken sensation! Så av nästan-tårarna och skrubbandet blev det en omslagsbild.