Hälsningar från Aira i Etiopien

De senaste månaderna har ju många hjälpstickare arbetat med Sandnes Garns Hjärtefilt som ska skickas till Aira i Etiopien.

Det sjukhuset har jag läst om i ganska många år. När jag var tonåring startade min farfar två hjälporganisationer, först Rotarys Läkarbank och sedan Skandinaviska Läkarbanken, och Aira är ett av de sjukhus som har fått ”låna” ur bankerna.

För ett litet tag sedan hade Erikshjälpens tidning ett reportage från Aira, och då skyndade jag mig att be om att få sprida det här. Varsågoda, alla ni Hjärtefilten-stickare och andra!

***

Doktor Tove under ett kejsarsnitt på Aira Hospital. Foto: privat/Erikshjälpens tidning
Doktor Tove under ett kejsarsnitt på Aira Hospital. Foto: privat/Erikshjälpens tidning

”Många kvinnor kan räddas med små medel”

Till förlossningsenheten på sjukhuset i Aira i västra Etiopen kommer inte så många kvinnor för att föda barn. I de här trakterna, liksom på många andra håll på den afrikanska landsbygden, sköter kvinnor sedan urminnes tider det där med barnafödande på hemmaplan, i bästa fall med hjälp av några andra kvinnor från grannskapet till sin hjälp.

Till sjukhuset kommer främst kvinnor vars förlossningar redan varit igång ett par dagar men där komplikationer uppstått som gjort att kvinnan inte klarar av situationen på egen hand.

– I alltför många fall har barnet redan dött, och då handlar det mesta om att rädda mamman som kan vara mycket medfaren. Men ibland går också barnet att rädda genom kejsarsnitt eller genom att sätta in värkstimulerande dropp, berättar Tove Wallström.

Hon är specialistläkare inom förlossning och gynekologi på Södersjukhuset i Stockholm, och genom Skandinaviska Läkarbanken har hon tjänstgjort såväl i Aira som i Mutomo i Kenya.

– Ett av de problem vi ser är att kvinnor som själva varit undernärda som barn inte fått utvecklas klart och därför har mycket trånga bäcken. När de sedan blir gravida, och tillgången till näring idag är bättre, är risken att fostren blir för stora för dem att föda fram och kvinnorna drabbas av bäckenträngsel. Många kvinnor här är inte längre är 150 centimeter och väger kanske bara femtio kilo som höggravida. De är som tonåringar i kroppen, korta och mycket magra. Att många här ändå fött uppemot tio barn är inget ovanligt, berättar Tove Wallström.

En av avdelningarna på Aira Hospital. Foto: privat/Erikshjälpens tidning
En av avdelningarna på Aira Hospital. Foto: privat/Erikshjälpens tidning

Hon säger att sterilisering ofta är en livräddande insats för dessa kvinnor som annars löper hög risk att dö i barnsäng.

– Upprepade kejsarsnitt och långdragna förlossningar är också farligt eftersom risken att livmodern brister ökar. Så långt gångna förlopp och så allvarliga komplikationer som vi ser här, det möter jag nästan aldrig hemma i Sverige.

Det var under en kurs i globalmedicin i Indien som Tove Wallström blev övertygad om att just obstetrik och gynekologi var hennes område.

– Personalen jag jobbade med på kliniken där var så duktig. Jag blev imponerad över att de hade kvar så mycket av den kliniska kunskap som vi till stor del förlorat idag, att läsa patienten och kunna förstå och känna igen symptom, sådant som läkekonsten från början är uppbyggd på. I den moderna världen förlitar vi oss idag i så hög grad på tekniska instrument.

Intrycken är många, både från Indien och från perioderna av tjänstgöring i Afrika. I många fall får Tove Wallström vara med och hjälpa kvinnor igenom tuffa förlossningar. Inte alltid står barnets liv att rädda men genom uppfinningsrikedom kan i alla fall kvinnan återvända till livet.

– Till sjukhuset i Aira fick jag in en ung, höggravid kvinna. Hon var inte mer än arton år och mycket liten till växten. Hon hade gifts bort till en man i sextioårsåldern. Hon var i otroligt dåligt skick när hon kom till förlossningen. Värkarbetet hade då varit igång i tre dagar. Barnet satt fast och var livlöst. Den enda lösningen var ett akut kejsarsnitt för att rädda mammans liv.  Kvinnan började så smått återfå krafterna men livmodern ville inte dra ihop sig. Det uppstod kraftiga blödningar och de mediciner jag satte in svarade hon inte på alls, berättar Tove Wallström.

Hon fortsätter:

– Hemma i Sverige hade jag i det läget lagt in en ballong som man fyller med koksaltlösning för att komprimera blodkärlen och på så sätt få blodflödet att avstanna. Något sådant har vi inte i Aira, så jag bad en av assistenterna att springa ut på marknaden och köpa en kondom. Jag lade in den i livmodern och fyllde den.

Det fungerade på samma sätt, och blödningarna avtog.

— Kvinnan överlevde och hämtade sig så småningom, även om risken är stor att hon snart kommer tillbaka igen i en ny graviditet, säger Tove Wallström.

Hon menar att ett fungerande preventivt arbete och mödrahälsovård hade kunnat fånga upp den här kvinnan tidigare. Men många bor långt från sjukhuset och tar sig bara dit i absoluta nödfall. Förhållandena liknar de vi hade i Sverige för kanske hundra eller hundrafemtio år sedan.

– Bristen på preventivmedel, och ibland också ovilja att använda dem, gör att kvinnorna tvingas föda väldigt många barn. Att vara tjugoåtta år och föda sitt tionde barn är inget ovanligt i Aira. Det har hänt att vi steriliserat 22-åringar som är inne för sitt tredje kejsarsnitt och som annars riskerar allvarliga komplikationer som i värsta fall kan leda till döden.

Tove Wallström tycker att hon har stor nytta av erfarenheterna från Aira och Mutomo även i sitt jobb i Sverige.

– De ingrepp jag gör i min tjänst för Skandinaviska Läkarbanken är ofta långt mer komplicerade än de jag gör hemma. Det gör mig mer självständig och skicklig i mitt yrke och det ger också ökad kunskap om hela förlossningsförloppet och tvingar mig att hantera många olika situationer när foster ligger fel.

Under sin tjänstgöring i Aira skriver Tove Wallström dagbok som stöd för det egna minnet men också för att efteråt kunna ventilera det som hänt och diskutera med kolleger.

– Första gången en mamma dog under min tjänstgöring var fruktansvärt jobbigt. Det var en kvinna som kom in med svår havandeskapsförgiftning och kraftiga kramper. Vi gjorde verkligen allt vi kunde, men den gången räckte det inte till, berättar Tove Wallström. Varje år dör en halv miljon kvinnor i världen i komplikationer kring graviditet och förlossning. Tre av fyra hade kunnat räddas med ytterst små medel.

Text: Monica Samuelsson                                                               

Text- och bildmaterial publicerat med tillstånd från Erikshjälpens tidning.

1 reaktion på ”Hälsningar från Aira i Etiopien”

  1. Vilken fantastisk insats de här läkarna gör. Som mor till tre barn vet jag att man känner sig ganska utlämnad under en förlossning även hemma i välordnade Sverige och med några fler år på nacken. Man kan bara försöka föreställa sig vad de här unga kvinnorna går igenom!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.