… för då är det 50 år sedan Martin Luther King höll sitt I have a dream-tal. Här är sammanhanget:
Jag bodde nära The Mall i ett år runt millennieskiftet och har varit där många gånger både innan dess och efteråt. På min arbetsplats var ett av projekten en pjäs om Marian Anderson, en sångerska som trotsade alla fördomar mot amerikaner med afrikanska rötter och blev ett slags föregångare för Martin Luther King. Henne hade jag aldrig hört om här hemma i Sverige, men jag såg pjäsen på en liten teater en bit utanför stan när den var på turné och insåg att jag och min svenska skolundervisning hade missat något stort:
Det är svårt att förstå hur enskilda personer kan ha en så avgörande inverkan på ett samhälles utveckling. Men titta på dem som lyssnar — de är också där, och utan var och en av dem skulle det inte ha blivit samma sak.
Här kommer några rader från broder Alois som leder den ekumeniska kommuniteten i Taizé i Frankrike:
So each person is invited to ask themselves: what steps forward am I asked to take now? It is not necessarily a matter of doing more. What we are called to is to love more. And since love requires our entire being to express itself, it is up to us to find ways of being attentive to our neighbour, and to do so without waiting a moment longer.
Pingback: Martin Luther King | Kyrkkaffe