När Fester med rester var ny träffade jag en liten grupp från Utbildningsradion i Stockholm och de spelade in en kort grej om vad man kan göra med det som har blivit över i köket. Jag vet inte vad det blev av det sedan, men det som var intressant, förutom att se hur de arbetade, var att de berättade om det andra reportaget som de höll på med. De hade frågat restaurangägare i Stockholm om så kallade doggy bags, det vill säga när restauranggäster ber att få en matlåda med det som de inte orkade äta upp. Alla sa att tyckte att det var en väldigt bra sak och att gästerna inte alls borde skämmas för att be om det! Ingen såg det som snålhet — alla såg det som ett väldigt gott betyg för kökets arbete.
Igår fick jag ett litet jubelmeddelande från Selina Juul på Stop Spild af Mad i Danmark. Hon och hennes kompanjoner har arbetat hårt med att lansera doggy-bag-idén där den senaste tiden, och nu när de har dragit igång sin stora kampanj blev det till och med en nyhet här i Sverige. Hurra, hurra, hurra!
Nästa gång du får en för stor portion på restaurangen, prova! Jag gör det ofta. Ibland får man betala en tia för burken, men maten är ju värd mer. Är den god så vill man äta upp den, eller hur?
(Känns det konstigt att be om en doggy bag? Det sägs att uttrycket uppstod därför att folk tyckte att det var pinsamt att be om maten till sig själva och låtsades att de skulle ta den med hem till hunden … Men vi kanske ska hitta på ett svenskt begrepp som är både tydligt och trevligt att använda?)
Hej,
För att minska på användningen av plast vore det kanske en bra ide att ta med sig en liten låda i handväskan när man går ut på middag, en låda som man kan återanvända många gånger precis som att ta med sig en tyg/polyesterpåse i väskan när man går och handlar… Jag tar i princip aldrig påsar i affärer längre, varken i mataffären eller om jag handlar kläder eller annat. Har dock alltid en ”reservpåse” i handväskan, en liten en som man kan vika ihop till en liten boll, tar ingen plats alls, allt för att försöka minska på den hemska plasten som sprider sig över vår jord;)
Låter det för krångligt? Jag ska försöka komma ihåg det i alla fall nästa gång vi går till en restaurang här i Wien, oj vad personalen kommer tycka vi är underliga. Men som utlänning kan man bete sig lite ovanligt utan att skämmas…
Svar till Karin-Ida:
Ja, varför inte? Ibland kommer de ju med lådan till bordet och vill att man själv ska lasta över maten från tallriken eller uppläggningsfatet till lådan.
En sak som man absolut kan göra utan att skämmas är att ta vara på den låda som man får. Jag ställde just in en Vapiano-låda i frysen med crêpes i — och de var inte från Vapiano utan från köket här. (Deras lådor är egentligen väldigt opraktiska, för de är höga och rombformade. Men roliga är de! Och så blir man påmind om en trevlig dag när man använder dem.)
För några år sedan var vi i USA och där var det inte alls skämmigt att be om något för maten man inte orkade.
Stärkt av detta vågade jag mig på att fråga om en på just Vapiano. Det var inga problem. Du, Anna, tycker att de har opraktiska. Håller med, men de är väldigt snygga!