Fyra vinnare och en extra glad flicka

Nu har en slumpvalsgenerator fått dra fyra reflexgarnsvinnare. Jag brukar ta hjälp av en sådan, för jag har så lätt att bli fascinerad av alla fina svar och önska att den och den och den och den ska vinna …

Eftersom bloggen finns både på adressen https://bloggar.hemmetsjournal.se och på adressen https://www.hemmetsjournal.se/LibrisAnna/blogg lät jag svaren på Hemmets Journal-sidan få numren efter svaren här. Och då blev det Ida, Mrs Janne, Erika och Ellinor som vann.

Ida håller just på att lära sig virka — det är hennes syster som lär henne.

Mrs Janne berättar att hennes två barnbarn sprider ljus i hennes tillvaro.

Erika skriver:

Min familj sprider ljus över mig nu. Haft en jobbig vecka då jag fick diagnosen MS och började bromsbehandling direkt men min familj dök upp redan första behandlingsdagen och satt bredvid mig till den tredje och sista dagen för denna gången. Det värmer mig. Jag vill gärna vinna reflexgarnet så jag kan virka hjärtan och bidra till något bra denna hösten. Med medicinens pris har jag tyvärr ingen möjlighet att köpa reflexgarn själv.

Och Ellinor berättar att det inte fanns reflexgarn i den garnaffär där hon frågade och att hon så gärna vill vara med och bidra med Hjärtan som sprider ljus.

Grattis till er allihop — och ett särskilt hurra för dig, Erika, som tänker på andra mitt i det som du har hamnat i. Skicka era adresser, alla fyra, så kommer det en förpackning reflexgarn hem till er inom kort!

Nu måste jag berätta en helt annan sak också.

Alla har hört om terrorattacken i en galleria i Nairobi, eller hur?

Birgitta och Kea är i Nairobi ibland, men de brukar inte gå till den gallerian — den är lite för glassig för dem, skriver Birgitta. Nu har de gått igenom hela bekantskapskretsen, både kenyaner och utlänningar som bor i Kenya, och kommit fram till att ingen som de känner har råkat illa ut. Men de tänker mycket på alla som upplevde attacken och på alla som känner någon som inte överlevde den.

Extra konstigt blev det att allt detta hände i samband med den dag som många människor i världen firar som en fredsdag …

Samtidigt fortsätter allt i Loki: de utsatta barnen och familjerna behöver mat för att barnen ska orka med skoldagen, skolan måste fungera (det var föräldramöte häromdagen — ni som brukar gå på föräldramöten här i Sverige får helt enkelt föreställa er att det var annorlunda!), en rullstol har blivit alldeles utsliten, Birgitta har blivit tvungen att stänga ANA Hotel-restaurangen och har gjort en utbildningssatsning för alla ANA-kvinnorna (bageriet och halsbandstillverkningen fortsätter).

Och så har en av de klänningar som Linda i Umeå sydde tidigare i år gjort en flicka mycket lycklig!

Klänningen har en lite speciell historia:

För ganska länge sedan berättade Birgitta för mig att det nästan inte är någon i Loki som kan sy kläder — eller laga eller sy om kläder.

Lite senare berättade hon om sitt dockprojekt.

Jag tänkte att om man börjar med att sy dockkläder så är det skojigt och enkelt och inte så stort, och så kanske det kan fortsätta och bli barnkläder och vuxenkläder och mycket återbrukssömnad och lagningar sedan. Så Birgitta tog med sig en hög kangas när hon kom till Sverige, och några bloggläsare tog sig an utmaningen: att göra enkla modeller till dockkläder av vävt bomullstyg, sy upp dem i kangatyg och skicka med hållbara mönsterdelar och beskrivningar. Linda var en av våra ”kangadesigners”.

Men jag hade ett par kangas över, och i våras frågade jag Linda om hon ville sy barnkläder av dem. Det ville hon!

Lite senare frågade hon sina bloggläsare om någon ville skicka virkade smådukar som hon kunde använda som dekoration på kläder.

Så kommer det sig att Birgitta har gjort en flicka mycket glad med en klänning som är sydd i Sverige av tyg färgat och köpt i Kenya och som har fått en ficka av en duk virkad av min mamma när hon var tonåring. Antagligen medan min mormor och morfar bodde i just Kenya …

Ja, det blev en lång historia, men ni förstår att jag var tvungen att berätta den!