Eftersom Sticka och skicka-insamlingen resulterade i så jättemycket — 20 000 filtar och plagg! — har Erikshjälpen och Human Bridge bestämt sig för att när allt som behövs på Mpongwe-sjukhuset har reserverats för Mpongwe-sjukhuset ska nyfödda på andra platser i världen få ta del av resten. Det kommer att fördelas bland annat på det viset att svenska läkare som åker ut för att arbeta för Rotarys Läkarbanks eller Skandinaviska Läkarbankens räkning får med sig en extraväska och uppgiften att se till att de barn som behöver kläderna mest får dem.
Nu har Maria Cederlund, som är underläkare på kirurgkliniken vid Falu lasarett, åkt till Nepal för att arbeta i några veckor på sjukhuset i Dadeldhura där det behövs extrahjälp, och här berättar hon om vad Sticka och skicka-kläderna får vara med om där.
***
Hej!
Här kommer bilderna från Dadeldhura!
Så roligt att få ha med sig så fina presenter från Sverige, det är så uppskattat!
Innan jag började dela ut kläderna var jag och en indisk kollega här hemma hos två kvinnor som bor nära sjukhuset och visade upp några av plaggen för dem. Kvinnorna är förlamade och mestadels sängliggande efter olyckor som skett i ungdomen. De har lärt sig att sticka och får då och då i uppdrag att sticka exempelvis ett par stycken enklare barnplagg som sedan skänks till patienter som är i stort behov. Dessa kvinnor var glada att få se lite nya modeller, och förhoppningsvis kan de senare sticka något liknande själva.
Jag skickar över bilder på Harina Panero som precis har fått sitt tredje barn, en liten pojke. Harina säger att hon är glad över att få kläder till sin son.
Det finns förståelse för att det är omsorgsfullt arbete som krävs för att kunna sticka sådana små fina kläder.
Ur min synvinkel sett är spädbarnen de mest utsatta patienterna, och att de hålls varma är essentiellt för att de inte ska drabbas av exempelvis infektioner. Här i Nepal är kylan svår att tackla, framför allt nu vintertid då det ofta är frost på nätterna och man oftast inte har varken kläder eller bostäder som är anpassade till detta.
Under gårdagen kom det in ett svårt sjuk pojke, fem dagar gammal, som hade fått blodförgiftning och var mycket illa däran. Han föddes här på sjukhuset och var frisk då, men när han och hans mor skrevs hem från sjukhuset fick de, enligt en gammal tradition som fortfarande tillämpas i vissa byar, sova ute i kylan och smutsen bland getterna under de första nätterna efter förlossningen, vilket senare med all säkerhet bidrog till att den lilla pojken fick blodförgiftning och sedan dog under natten till idag. Det är ett mycket sorgligt men tydligt exempel på vikten av att spädbarn hålls varma.
Hälsningar,
Maria Cederlund
underläkare, Kirurgkliniken, Falu Lasarett
Åh, vad roligt att se och läsa!
Verkligen roligt att se var sakerna hamnar som vi stickat!
Är det något nytt stickprojekt på gång, en väninna här i Wien frågade…
Svar till Karin-Ida:
Vi kanske ska försöka få reda på om någon organisation i Österrike har något? Eller åtminstone Tyskland? Annars kan du berätta för din väninna om Slättmissionens Hjälpande Hand och barnen i Rumänien. Där behövs det alltid kläder, och jag ska snart skicka lite till dem själv. Hälsa henne så mycket!
Det värmer mitt hjärta ….att det är ordnat så att allt kommer fram ordentligt.Var i världen dom värmande sakerna hamnar spelar ingen roll.Huvudsaken ärju att allt kommer fram.
Man kan väl fortsätta att skicka till Human Bridge ??….har för mej att jag läste det i något inlägg.
Svar till Soili:
Ja, Human Bridge tar gärna emot, helst kompletta babypaket. Du kan kanske gå ihop med någon som gärna köper eller syr handduk, blöjor, ”body” etc?
Så roligt att läsa att sakerna kommer fram till de som verkligen behöäver de och att de uppskattas!
Tipsa mig gärna när det blir ny insamling så ska jag göra mitt för att bidra, både med att sprida information om det och att tillverka. 🙂
Är så roligt att kunna bidra lite!
Svar till Krajamaria:
Härligt! Slättmissionens Hjälpande Hand tar ju alltid emot, och PMU och Erikshjälpen/Human Bridge tar emot kompletta babypaket, men vi ska väl se om någon vill arbeta för ett särskilt ställe snart igen! Behoven finns ju, ingen tvekan om den saken.
Man blir rörd till tårar och såna här inlägg inspirerar till att fortsätta sy, virka och sticka.
Svar till Klockarbarn:
Å vad bra. Jag blev helt omskakad av detta att det finns en tradition att inte låta en nyförlöst mamma och hennes barn komma in i huset. Ännu viktigare med filt och kofta och mössa då … DET är något som vi kan ordna, även om vi inte kan åka dit och ändra på hela samhällets syn på mammor och nyfödda! 🙂
Härligt att få ”höra” en sådan berättelse!
MEN… Med all respekt för kulturer och traditioner och att vi västerlänningar inte ska komma och ”veta bäst” i alla lägen… Vissa saker hoppas man ju sannerligen kan ändras med hjälp av information och utbildning från de som faktiskt vet bättre.
För sorgen över ett barn som dör är ju lika tung i vilken kultur och med vilken tradition man än lever.