På tryckeriet

Nu har Mer långpannans lov och Hembakat för alla åkt iväg till tryckeriet! Att göra böcker är alltid en lagsport, och alla de här har varit med i Libris lag den här gången:

Specialfikaspecialisterna Sofia, Mette, Siv, Virginia, Anna och några till har ställt sina erfarenheter och kunskaper och recept till förfogande på olika sätt.

Kjersti, Lena, Willi, Josefina och många, många fler har skickat recept och fått oss att våga prova ett och annat som såg lite osannolikt ut men som visade sig vara väldigt gott.

Sofia, Mia, Laura, Johanna, Maria, Nadine, Ingrid och Elina har varit uthålliga och flitiga bakmedhjälpare.

Ingrid, Benjamin, Axel, Sunniva, Maria och Olof lät oss fylla prästgårdsköket i Viby med plåtar och burkar igen trots att det skulle bli dopkalas – vad roligt det var att se kakorna försvinna så snabbt sedan!

Maria, Per, Anjali och Nadine öppnade ett annat kök för oss några veckor senare och höll oss med sällskap, elvisp, fikagäster från grannhusen och den sorgliga och vackra berättelsen om Annas hus på Toije gård. Vi hoppas att hon skulle ha gillat kalaset!

Våra fikande och vispande fotomodeller var mycket tappra, särskilt Heléne som kom körande med August, Helga, Dahlia och Edith och som gjorde en hjälteinsats vid diskhon.

Magnus hittade ljuset i tvättstugan lika mycket som på glasverandan och fick både kakor och människor att visa sina bästa sidor.

Maria tog emot bilder och recept i massor och satte igång med pusslandet utan att ens antyda att det är risk för sockerchock.

Kerstin hjälpte mig med korrekturläsningen. Korrektur på recept är alltid nervöst.

Inger ryckte in och läste baksidestexter och krävde ”bomber” på omslagen så att det verkligen ska synas vad böckerna handlar om. De nya versionerna kommer att dyka upp här på bloggen i augusti någon gång! Men de är ganska lika de här två.

Henrik är alltid sist i kakstafetten — det är han som gör böckerna klara för tryck. Och gjorde han som vanligt med kort varsel, under tidspress, utan att klaga och utan att få smaka en smula, för då var allting slut. Ni förstår.

Ingrid samordnade det tekniska pysslandet med beundransvärd entusiasm.

Och NU är de äntligen i Riga, båda två, hos Livonia som har gjort finfina insatser med flera av de tidigare böckerna i serien. Puh! Och jag ska ha ett slags semester på en plats där det kanske inte går att koppla upp datorn. Det kommer att dyka upp lite nytt här på Kyrkkaffebloggen ändå, men: vackra sommardagar till alla så länge!