Dags att källsortera våra resor

Marie i Luleå är en av dem som har stickat till Kyrkkaffebloggens insamlingar. Det är något väldigt speciellt med det här samarbetet, tycker jag, för här jublar alla över varandras stickningar och byter beskrivningar och goda råd och idéer hela tiden, och samtidigt finns det sådana osannolika specialkunskaper som nästan inte nämns, specialkunskaper på helt andra områden än stickning alltså. (Jag är ju en av dem som propagerar för att stickning bör betraktas som en högtstående ingenjörskonst.) Några exempel: Maja undervisar i musikteori, Carol är specialist på teckenspråk, Jessica är ingenjör tror jag, Jennifer har arbetat som frivillig inom civilförsvaret (visst var det så?) sedan hon var tonåring, Linda doktorerar i något extremt naturvetenskapligt, Gudrun är journalist …

… och så visar det sig att Marie är engagerad i klimatfrågor och dessutom har förmågan att berätta om dem. Så här kommer ett gästbloggsinlägg. Tusen tack, Marie!

Liten uppdatering: Marie rekommenderar också måndagens Hübinette i SVT, där Pär Holmgren är med och berättar om just klimatfrågan.

***

Som tidigare projektledare för ett klimatprojekt och med tanke på Sandy i USA ägnar jag just nu många tankar åt den pågående klimatförändringen. Den är inte något som jag vill lämna till mina barn, jag tycker att det känns ledsamt att detta är vad de får att förvalta från tidigare generationer. Så slår mig tanken att Kyrkkaffebloggen också skulle kunna ta upp problemet! Det spelar ju ingen roll hur många mössor vi stickar, om vi inte samtidigt försöker förändra våra vanor!

Problemet med klimatförändringen är ju att den till stor del drabbar de som redan ligger. Hungersnöden i länderna runt ekvatorn blir ännu värre och även i ett ”rikt” land som USA blir det de svaga som blir lidande.

Det finns enkla saker vi kan göra här i Sverige som gör stor skillnad.

En är att källsortera vårt resande. De korta resorna med bil är en stor miljöbov (med korta menas resor kortare än 5 kilometer), en kategori resor som dessutom har ökat och som rimligtvis borde vara lätt att ersätta med alternativ som promenad, cykel eller buss. Under den första kilometern släpper bilen ut mer koldioxid, för en kall motor har sämre förbränning än en varm.

Mycket av vårt vardagsresande handlar om vanor. Vi har också en förmåga att jämföra äpplen och päron när vi jämför alternativ. När vi mäter tidsåtgången räknar vi ofta in gångtiden till och från bussen för att göra den resan mer ofördelaktig, medan vi ”glömmer” att räkna tid för att skrapa rutor, parkera och så vidare i tiden för bilresan. Vi jämför bensinkostnaden med kostnaden för bussbiljetten men ”glömmer” att bilen också har andra kostnader. Genom att resa kollektivt kanske man rentav kan klara sig utan den andra bilen, och vilka besparingar för familjeekonomin medför inte det? Det är en omställning att resa kollektivt, man blir mer bunden och får inte samma fritid. Men har vi rätt att välja den friheten på bekostnad av andras välstånd? Jag har svårt att tycka det.

Jag är lite osäker på om kategorin korta resor fortfarande ökar, jag vet att den ökade medan jag jobbade som projektledare, men det är ett par år sedan. Då hade vi också besök av en meteorolog som höll en klimatföreläsning och berättade om hur det kommer att slå och vilka som kommer att drabbas, en skrämmande framtidsbild. När hon var klar sa en man i publiken: ”Det är inte mer än rätt att vi får det bättre häruppe. Då kanske spanjorerna kan resa hit istället för tvärtom.” Man blir ledsen … Vi kommer inte heller här att få ett varmare klimat, extremväder är vad vi får vänja oss vid. Det ser vi ju redan exempel på.

Jag orkar inte längre se program om klimatförändringen, jag har sett alldeles för mycket och jag försöker att tänka på hur jag kan bidra. Om alla gjorde något litet medvetet val skulle vi tillsammans göra en stor skillnad. Tänk den dag alla i Kina, Indien och så vidare gör samma val som vi. Hur ser vår värld ut då? Och vad ger oss rätten att förneka dem det?

Ett annat, enkelt sätt att bidra till ett bättre klimat är att välja lågenergilampor istället för vanliga glödlampor. Nu har ju lagstiftarna gjort det enkelt för oss genom att förbjuda de gamla glödlamporna, men många hamstrade innan de försvann från marknaden. Sorgligt korttänkt, kan jag tycka.

Man kan tänka att det inte spelar någon roll vad vi som små människor gör, när de stora industrierna släpper ut så mycket mer. Men tänk så många människor vi är på jorden! Om vi alla skulle göra samma egoistiska val, hur skulle då vår värld se ut? Ingen kan göra allt men alla kan göra något och genom att se över våra egna vanor kan vi på sikt göra en stor skillnad. Börja med att källsortera resorna, det ger störst effekt!

Hälsningar,
Marie

 

4 reaktioner på ”Dags att källsortera våra resor”

  1. Vad glad jag blir att du ville skriva om detta! Det bekymrar mig onekligen, jag tittar ut genom mitt fönster nu häruppe i Norrbotten och har fem plusgrader i världen där utanför. Vi kan inte bara blunda för klimatförändringen, det är dags att försöka göra något åt den. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

  2. TACK för ett bra inlägg!

    Jag försöker verkligen förklara för min 4-åring varför vi inte ska ta mer mat på tallriken än vi äter och att vi måste vara solidariska med andra människor.
    Under sommarhalvåret så har vi försökt att cykla till dagis (2 km) men så kommer hösten med mörker, väta och lägre temperaturer och så tar man bilen – fast barnen vill åka cykelvagn! Oh vad jag skäms nu! Jag har visserligen motorvärmare och har den på timer de mornar då jag använder den (beräknad temp under 4 grader) men elen ska ju också produceras… Och även om jag ställer bilen på dagis eftersom jag därifrån tar bussen så har jag ju en kallstart där på eftermiddagen.

    Jag måste skärpa till mig – tack för inspirationen!

  3. Vad glad jag blir över kommentaren! Detta är en hjärtesak för mig, det är skrämmande att läsa att vi nu går mot en temperaturhöjning på fyra grader.

    Det som gör mest ont i mig är att det är de redan drabbade som kommer att drabbas ännu mer. De bekostar vår välfärd. Men det gör också ont i mig att tänka på att detta är vad vi lämnar till våra barn att förvalta. Jag hoppas att de gör det med en större klokskap än vad vi har gjort.

    I mycket handlar det om att göra små omställningar i sina levnadsvanor. Ingen begär att vi ska backa hundra år i vår utveckling, det är omöjligt. Men vi kan ta små steg som gör en stor skillnad. Genom resandet gör vi en väldigt stor skillnad till en relativt liten uppoffring ändå. Själva åker vi tåg till föräldrarna i jul, det kommer att ta tid men det går och barnen ser det som ett äventyr (mamman också som ska sitta med hundarna…).

    Att handla lokalproducerat är också ett sätt. Att minska köttproduktionen är ett annat, kanske kan man äta vegetariskt någon dag i veckan? Att fundera över hur man har möblerat hemma, så att inte en stor soffa står framför ett element och förhindrar att värmen fördelar sig i rummet. Det fiffiga med flera tips är att de också kan ha en positiv inverkan på familjeekonomin.

    För den som vill läsa mer finns information hos bland annat Trafikverket och Naturvårdsverket, men även Konsumentverket har bra information och tips. https://www.konsumentverket.se/miljo/

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.