I höstas ägnade jag mycket tid åt de båda nya stickböckerna som kommer i slutet av mars — och arbetade samtidigt med Malina Stahres bok Det är som det är. Lite tvära kast, kan man kanske tycka, men egentligen passade det väldigt bra. Malina berättar om sin väninna och hennes sjukdomstid och om hur hon själv försöker hitta sin plats som ”omgivning” eller ”närstående” till en människa som håller på att dö. Enkelt är det inte, men det är kanske inte meningen heller.
Alldeles bortsett från att de flesta kyrkkaffevänner någon gång hamnar i situationer som liknar Malinas, för det gör nog var och en som tycker om människor, har Det är som det är en speciell plats här på Kyrkkaffebloggen. Malina och hennes väninna möttes nämligen som elever på en skola som drevs av nunnor, och när de hittar varandra igen som vuxna kallar de sig Systrarna av Tårtorden och ser till att fira sin gemenskap med riktigt goda saker att äta. Hurra för en så bra idé!
En av de första recensionerna av boken kan man läsa i Sydsvenskan.