Mer i Dagen

Igår publicerade Dagen sin andra Värma liten-text — en intervju med mig och beskrivningen på en liten vacker filtruta som passar bra till babyfiltar. Som läsaren May snabbt påpekade är ju det som behövs på Panzisjukhuset inte barnvagnsfiltar utan filtar som räcker till att svepa om hela barnet, så ta gärna i när ni räknar ut hur mycket garn som behövs, och gör fler eller större rutor. Här är originalversionen av intervjun. Nota bene att den gjordes innan insamlingen satte igång — hade det varit nu hade jag förstås bubblat över av glädje över allt som har hänt på bara en vecka!

***

Sveriges syföreningar har på sina håll svårt att locka nya medlemmar, men stickcaféer och blogginsamlingar bär traditionen med gemenskap och arbete för nästan vidare.

– Att ha fått lära känna den här rörelsen blev en rolig bieffekt av arbetet med vår syföreningsbok för några år sedan, säger Librisredaktören Anna Braw. 

 

Stickkramare (foto: Magnus Aronson)

Anna Braw, redaktör på Libris och för böckerna Värma varandra, Värma en liten och Restvärme, kan man tala om en sticktrend?

– Ja, de som äger garnaffärer gör det åtminstone. Efter mohairmolnet på 1980-talet hade de tydligen några svåra år, men nu är det folk i alla åldrar som köper garn. Man får anta att de förbrukar det också! Det jag har sett mest av är massor av annonser om stickcafé och massor av handarbetsbloggar. Jag arbetade med en syföreningsbok för några år sedan, Kärlek, nål och tråd, och det var då jag började läsa bloggar och förstod hur stort det hade blivit. Det var en rolig bieffekt! Kanske kan det vara så att möjligheten att blogga och visa vad man gör och dela med sig har gjort handarbetarna mer synliga fastän de har funnits hela tiden – men jag tror att det är många nya som blir inspirerade också. Det är en generös värld där många uppmuntrar varandra och bjuder på sina uppfinningar och idéer.

Stickcafé istället för syförening – varför det?

– Föreningslivet i Sverige har nog försvagats på fler håll. En gissning kan vara att många drar sig för att gå med i en förening och vara ”tvungna” att dyka upp på möten, vara valberedning och ta ekonomiskt ansvar. Men gemenskapen är nog fortfarande lika viktig. Så en öppen inbjudan till ett café där alla betalar för eget fika kan vara mer lockande, även om det är samma stickning som får följa med, och många går regelbundet. Det är ett okomplicerat sätt att träffas, och det verkar som om de flesta lyckas med att hålla det öppet för nykomlingar. Till ett stickcafé där jag har hälsat på, på en gård i Granhammar utanför Örebro, är man välkommen en gång utan handarbete, men kommer man tillbaka måste man ha med sig något att arbeta med. Sedan är det många som är beredda att hjälpa till om man skulle köra fast …

Men när man har lagt timmavis på att förvandla nystan till kläder, vill man verkligen lämna resultatet ifrån sig då?

– Många berättar att handarbetandet är lite beroendeframkallande och lätt resulterar i överproduktion. Blogginsamlingar som Hjälpstickan i Stockholm. Stickhjälpen i Trelleborg och nu i vår Hjärtekatten har fått en enorm respons. Så jag tror att insamlingen till Kongo kan bli stor! Saker till nyfödda är ju små, så man kan hinna med mycket på en sommar. Och göra av med en del av sitt dåliga garnsamvete, om man har sparat överblivna nystan eller köpt för mycket! 

 
 
 

Tittifilten (foto: Magnus Aronson)

Tittifilten

När Titti Ångman i Örebro var nyfödd fick hon en grönvitrutig filt. Förra året fick hennes dotter Ines sova under den. Den är tätare än en vanlig mormorsfilt och lätt att virka för den som har tålamod nog att göra samma sak många gånger …

Soili Andersson i Stockholm har hjälpt till med beskrivningen.

Tittis filt väger nästan 200 gram – det går alltså åt ett hekto vardera av två olika färger – och verkar vara virkad i akrylgarn. Rutorna är ganska små – man kan naturligtvis också virka fler varv på varje ruta och istället göra färre rutor.

Virka 6 lm och slut dem till en ring med 1 sm.

Varje v börjar med 3 lm, som räknas som 1 st.

Varv 1: 3 lm (=1:a st), 2 st, *3 lm, 3 st*, upprepa från * till * 2 ggr, 3 lm, sm i 1: a st.

Varv 2: 3 lm (=1:a st), 2 st, *2 st om lmbågen, 2 lm, 2 st om samma lmbåge, 3 st*, upprepa från * till * 2 ggr, 2 st om sista lmbågen, 3 lm, 2 st om samma lmbåge, sm i 1:a st. Nu ska det vara 7 st mellan alla lmbågar.

Tittifiltruta (foto: Magnus Aronson)

Varv 3: som v 2, men nu med 7 istället för 3 st på kvadratens sidor, alltså 11 st mellan alla lmbågar.

Gör 54 rutor i vardera färgen. Var noga med att alla får räta hörn.

Sy ihop dem först till rader och sedan rad mot rad till en filt.

***

Du som hellre vill sticka en filt: det kommer snart en beskrivning på enkla och smarta rutor som gör det möjligt att använda upp restgarner av olika slag!

3 reaktioner på ”Mer i Dagen”

  1. Anna, om jag förstått saken rätt så kan man göra både filtar och mössor till babysarna i Kongo?

    Svar till Carina:
    Hej Carina! Precis: filtar och mössor. Och koftor och västar och andra babykläder också om man vill — med hänsyn tagen till att det kan vara kallt på nätterna i Kongo men att klimatet ändå inte precis är vintrigt. Så tjocka halsdukar behövs sannolikt inte, men gillar du att sticka små tossor eller strumpor så kan de komma till användning!

  2. Pingback: Inspiration: virkade babyfiltar | Kyrkkaffe

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.