Får man verkligen göra såhär med garn? Som hade kunnat bli underbara kläder? Va?
Påhittigt är det i alla fall.
Cykeln på bilden hör hemma i Växjö, där den stod och möjligen fortfarande står parkerad vid garnbutiken Umbra som drivs av Kristina Kollind (och som också, när jag var där, hade ett stickat dörrhandtag). Har jag förstått saken rätt så har den också varit på besök på en del andra ställen. Man får gissa att den blev skjutsad och inte cyklad dit, eller hur?
Flera av de stora svenska dagstidningarna har uppmärksammat hur handarbetare klär på träd, lyktstolpar och statyer handgjorda overaller och annat. Här visar DN:s Lars Epstein en känd staty i ny väst, signerad Stickkontakt.
Kyrkkaffevänner på olika håll har skickat roliga läs-och-titta-och-förundras-tips:
Monica läste i julas om japanska gator som plötsligt hade blivit väldigt garniga. ”Why knit sweaters, scarves and baby socks, when you can create sea creatures, bench covers and human hearts?” frågade sig Japan Times reporter.
The Guardian rapporterar om en polskfödd virkerska som får enorm uppmärksamhet för sin genomvirkade lägenhet i New York just nu.
Daniel har läst i Der Spiegel om hur också tyska handarbetare börjar sätta spår i sina städer.
Legendariska brittiska stickbutiken I Knit i London bjöd för några år sedan in stickare över hela världen att vara med och sticka en flod för att dra uppmärksamhet till det faktum att så många människor saknar rent vatten.
Och vi på Libris pratar fortfarande ibland om när Konsthantverkarna i Örebro ställde ut Vivianne Edorsons stickade möbler.
Vad säger ni? Är det knäppt fast roligt eller roligt fast knäppt? Eller helt briljant?