Fredagsförebild IX: Paul Gustavsson, bullbakare

När vi skulle göra Påtår var det någon som skickade ett tidningsklipp om en pensionerad pastor, Paul Gustavsson, som hade slutat predika och bakade bullar till församlingen istället. Det visade sig vara ännu bättre än det lät.
Tänk om fler gjorde så! Paul hade slutat baka i kyrkan redan när jag intervjuade honom, men då hade han bakat flera hundra bullar var tredje vecka i fyra år …

OBS! Det fantastiska receptet kommer efter intervjun!

*** 

Först vill Paul Gustavsson inte berätta om sina år som kyrkbullebagare.

– Det finns så många kvinnor som gör det arbetet hela tiden, säger han. Det enda som är ovanligt med min insats är att jag är man!

Men sedan medger han att hela historien är ganska osannolik och rolig, och så berättar han ändå. Så här var det:

Paul Gustavsson hade predikat och predikat och predikat i hela sitt vuxna liv. Han var först evangelist och sedan pastor i olika församlingar som tillhörde Svenska Alliansmissionen, ett av våra mindre samfund.

Strax efter det att han hade gått i pension kom plötsligt en röst till honom: ”Paul, det här var din sista predikan.”

– Det kanske låter konstigt, men så var det, säger han. Jag förstod att jag inte skulle predika mer.

Först var han verkligen pensionär i ett halvår, men sedan kände han att det var obehagligt att gå sysslolös.

Så när Skarpnäcks Frikyrkoförsamling i Stockholm, en församling som Paul hade haft kontakt med tidigare, bad honom om hjälp med församlingsarbetet, då sa han ja. Men det var inte en pastor församlingen sökte, utan en ”resurs för att skapa gemenskap”.

– Jag började åka dit var tredje vecka, övernattade i ett rum i kyrkan och hjälpte till med det som behövdes.

Under en av sina första veckor som församlingsmedhjälpare frågade han diakonen, som också var husmor, vad hon ville ha hjälp med. Hon frågade om han kunde tänka sig att baka bullar.

– Jag ringde hem till min fru Inga-Maj för att få ett recept. Det blev alldeles tyst i telefonen. ”Du har väl aldrig bakat förr?” sa hon.

Det var kanske sant, men en viss köksvana hade Paul: har han alltid varit intresserad av matlagning, förklarar han, och särskilt släktmiddagar har han tyckt om att ordna.

Men receptet hemifrån satte han i gång i församlingsköket. De första bullarna blev aningen kantiga, ojämna och hårda, men ätbara. Och så fortsatte det. Med tiden blev de riktigt bra, tycker Paul.

– Det började ju som en alldeles spontan handling, men sedan blev det så att jag bakade i princip varje gång jag var uppe och arbetade, mellan 350 och 400 bullar varje gång, två eller tre dagar i följd var tredje vecka. Det höll jag på med i fyra år.

Till Skarpnäckskyrkans kyrkkaffen bakade församlingsmedlemmarna själva. Pauls bullar hamnade i frysen och användes i det löpande arbetet, vid föredrag och sammanträden, när grupper som hyrde lokalerna beställde fika eller när personalen skulle samlas. Paul lagade dessutom ofta frukost och middag åt församlingens medarbetare.

Han poängterar en gång till att om en kvinna hade gjort samma sak skulle det inte ha väckt så mycket uppmärksamhet – men att folk kom ut i köket och pratade och frågade och kände igen honom var ju just gemenskapsbyggande.

– Vi hade roligt tillsammans! säger han. Man kan predika genom att baka bullar, genom att finnas till för andra.

Och att han, pastorn, ställde sig med degen i köket blev kanske också ett vittnesbörd:

– Jag tänker att som pensionär behöver man inte vara så fastlåst. Livet kan få nya perspektiv. Man måste våga prova nytt!

Numera är det församlingsvärdinnan Tanja Hagert som bakar i Skarpnäck. Men Paul och Inga-Maj har fortsatt tillsammans hemma i Jönköping.

– Jag rör till degen, hon bakar ut.

Pastor Pauls snäckor
Degen kräver en större degassistent – den som Paul använde kom från ett bageri. ”Har man inte tillgång till assistent ska man blanda jästen med degspadet”, skriver han. Han har bakat saffransbullar efter samma recept – då har han lagt till tre kuvert saffran och en eller två matskedar dragon som han stött med socker var för sig och siktat ner i mjölet.

150–175 bullar
Jäsning: två gånger
Ugn: ca 200º

400–500 g smör
7½ dl mjölk
2 burkar kesella
4–5 stora ägg
150 g jäst (röd)
ca 2 ¼ kg vetemjöl
4–5 dl socker
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat

fyllning:
smör
kanel
socker

pensling:
ägg
pärlsocker

Smält smöret, rör ner mjölk och kesella och värm till fingertemperatur. Smula jästen och lägg den i degbunken. Häll i hälften av mjölet samt socker, salt och ägg. Häll sedan i degspadet och sätt på assistenten. Tillsätt bikarbonat och sedan resterande mjöl tills degen har lagom konsistens. Låt assistenten gå i 12–15 minuter och låt sedan degen jäsa i bunken i ungefär 40 minuter (låt assistenten arbeta igenom degen någon eller några gånger under tiden).

Ta upp degen på bakbordet och kavla ut en bit i taget till en platta. Bre på smör och strö kanel och socker över. Vik plattan dubbel, skär den i remsor och sno ihop dem. Lägg dem i pappersformar eller direkt på bakplåtspapper och låt dem jäsa. Pensla dem med ägg och strö på pärlsocker. Grädda dem i 200 graders ugnsvärme.