En av förutsättningarna för att de ska få vad de behöver är förstås att någon leder de vackra gudstjänsterna och tidebönerna. En annan är att någon dukar, tänder brasan, sätter på stillsam musik i stereon och ser till att det finns mat så att det räcker åt alla.
Veckans fredagsförebild är alla som arbetar i köket på S:t Davidsgården. Det får bli en hyllning till köksarbetare på alla sorters kristna gårdar runtom i Sverige, anställda husmödrar och kockar och köksbiträden och alla volontärer och ideella. Det är de som hjälper så många människor att hitta lite ro och börja andas igen. Viktigt.
(Reportaget och recepten är hämtade ur Tillsammansmat. Sedan det skrevs har det förstås hänt ett och annat på S:t Davidsgården. Men maten är fortfarande lika god, har jag hört!)
***
Men på var och en av sångpärmarna i kapellet sitter en känd ikonbild fastklistrad. Den föreställer Abrahams gäster, dem som Paulus påminner om: ”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som har gjort det har haft änglar på besök …”
Till S:t Davidsgården ett par kilometer från Rättviks centrum kommer människor för att vara tysta. Någonstans mellan femton och tjugo personer anländer varje måndag och torsdag, och när de har fått sina rum och en kort introduktion går de in i tystnaden. På torsdagen eller söndagen avslutas retreaten, och alla börjar tala igen.
Dessemellan har de ätit frukost, lunch och middag tillsammans gång på gång. Serveringsbordet har dukats, och de har stått i kö utan ett ord, undvikit att krocka med varandras tallrikar och slagit sig ner vid det U-formade långbordet. En del har blundat under måltiden, andra har tittat ut genom glasväggen mot meditationsträdgården.
Kaffet på maten har många av dem druckit i grannrummet, där fåtöljer står i rader och där brasan är tänd.
Hela tiden har det spelats musik – irländska sånger, Bach på gitarr, instrumental Taizémusik.
Och allt har de gjort tillsammans, fast utan ett ord.
Bakom köksdörren är det inte tyst. Där har Kristina, som också är utbildad bibliotekarie och arbetar tillsammans med syster Ingrid i Bergets boklåda, satt i gång redan vid halv åtta, samtidigt som gästerna väcks, med att förbereda frukostbuffén. Bergets husfolk kokar gärna gröt på grovt mjöl, kanske med lite kross som legat i blöt sedan kvällen före, och till äppelmos och smörgåspålägg går det åt inte mindre än fjorton olika uppläggningspytsar.
Sedan har Britt kommit klockan tio, tagit hand om frukostdisken och satt i gång med lunchen.
– Ska vi göra extra potatis, så att det blir lite mindre jobb för Jonas i kväll? funderar Kristina när hon och Britt har slagit sig ner med matsedeln för att planera arbetet.
– Är det OK om jag gör råkost? frågar Britt. Jag tycker att det blir så klent med sallad.
Jonas, som arbetar i köket på Meditationsgården den här dagen, kommer in och slår sig ner vid det stora träbordet med ett par kokböcker.
– Jag tänkte göra soppa till meditationskursen i kväll, säger han. Är det någon som har något förslag?
Mycket folk passerar genom köket hela tiden, och pallarna vid det stora bordet åker ut och in: Ingrid, syster Ingrid, volontärerna Ann-Ida (som läser till diakon) och Hanna (som är arbetsterapeut) … Anställda, kursledare, frivilligmedhjälpare och Berget-kommunitetens medlemmar avlöser varandra. Ibland dyker någon gäst upp – på köksdörren står det att alla är välkomna. Så plötsligt töms köket, samtalet tystnar och alla försvinner ut genom köksdörren mot kapellet. Det är dags för lunchbön. Britt läser texten, Hanna tar upp sångerna.
– Man kan nog säga att kapellet och köket är Bergets två hjärtan, säger Jonas. Kapellet för gudstjänsternas skull, och köket för att det är här vi medarbetare ses och arbetar tillsammans och pratar.
– Morgonbön och frukost hör ihop, middagsbön och lunch, vesper och middag, förklarar syster Ingrid. Och så kvällsfika och completorium, för completorium gör dagen komplett. Bönerna och måltiderna är våra två ben. Det är synd om de människor som bara får äta och inte be – de får hoppa på ett ben hela tiden. Och man blir väldigt andfådd av det, eller hur?
Syrrans fisk
”Syrran” är syster Ingrid, som har hand om boklådan på Berget och förser S:t Davidsgårdens och meditationsgårdens gäster med böcker, ikoner och musik.
för 4 personer (lätt att mångdubbla)
600 g torskfile (färsk eller tinad)
1–2 tsk salt
2 msk pressad citron
1 msk osötad senap
2–4 dl creme fraiche
2 msk kapris
1 tsk oregano
svartpeppar
½ dl ströbröd
½ dl riven ost
färsk persilja
citronklyftor
Lägg fisken i en smord, ugnsfast form. Strö salt och ringla pressad citron över. Blanda senap, creme fraiche, kapris, oregano och svartpeppar och bred detta över fisken. Ställ in den i 175 graders ugnsvärme i tio minuter. Blanda ströbröd och riven ost, strö detta över fisken och gratinera den i ytterligare tio minuter. Garnera med persilja och citronklyftor.
Bergets fenomenala sesampasta
Ett superpålägg till alla sorters bröd. ”Det enda dumma med pastan är att det tar sådan tid att göra den. Man håller på nästan en hel dag, och så tar den slut direkt”, säger husmor Britt.
2/3 oskalade sesamfrön
1/3 solrosfrön
solrosolja
salt
honung
Ta så mycket sesamfrön du vill använda. Skölj dem noga. Bred ut dem i en långpanna och torka dem i ugnen på mycket låg värme eller lufttorka.
Rosta dem sedan i 100–120 graders ugnsvärme i ungefär en timme tills de är spröda och doftar gott. Rosta solrosfröna i ungefär en halvtimme.
Mixa lite i taget av fröna i en mixer. Börja med sesamfröna, som tar längst tid. Kör dem tills frönas egen olja börjar binda dem samman till en smet. När alla frön är färdigmixade, tillsätt solrosolja lite i taget tills det blir en jämn konsistens.
Smaksätt med salt och honung.