Välkommen till oss

Ja, nu har jag kommit hem från Brasilien! Utan bagage, visserligen, men fullproppad av nya vänner. Det firar vi med en gammal debattartikel som Johan Hakelius beställde när han var debattredaktör på Aftonbladet. Den går fortfarande att läsa där (Johan Hakelius hade hoppats att det skulle bli debatt, men effekten uteblev …), och jag tyckte att den skulle finnas här på Kyrkkaffebloggen också. Håll tillgodo!

***

Välkommen!

Ja, du kan ta av kavajen om du vill. Det går bra att hänga den bredvid Amandas nya jacka, ovanför barnvagnen där borta.

Nej, du behöver inte portföljen. Inga papper. Du kan stänga av mobilen också. Och om du hade tänkt hala upp laptopen i detta nu, så slipper du det. Det finns förresten ingen storbildsprojektor, så det kanske kvittar.

Du kan sätta dig där, vid det runda bordet hos Doris och Camilla och Gunnar. Det är möjligt att Camillas dotter Amanda häller ut saften, så håll ögonen öppna!

Du letar efter dagordningen? Nej men, där kommer Gerty med kaffetermosen. Ska det vara en kopp? Och så skickar vi runt bullkorgen. Oj, nu greppade Amanda den. Hon vill visst ha alltihop. Kan du lirka bort hennes fingrar och ge henne en halv bulle till att börja med? Ta bullen med handen och bryt, precis – det går bra.

Just det, nej, vi har ingen dagordning. Du kan sitta här en stund och fråga Doris hur veckan har varit. Hon har precis gått i pension nu, så hennes son tycker att hon kan ta hand om barnbarnen de tre första semesterveckorna. Börjar i morgon. Doris är lite orolig för hur det ska gå. Fråga henne om det, du, och lyssna en stund och säg att hon verkar vara världens bästa farmor och fråga om biblioteket har öppet.

Antecknar du? Strunta i det. Bara prata med henne.

Gunnar hör lite illa, men han ska få en ny hörapparat utprovad efter sommaren. Han vill nog gärna vara med ändå.

Nej, vi har ingen dagordning. Och inget policydokument.

Men oj, här kommer Gerty igen! Och Emma från ungdomsgruppen – titta, de har bakat kladdkaka! Ta en bit! Och en liten klick glass! Amanda kan få smaka. Ge henne inte för mycket bara! Och akta saften!

Var var jag? Inget policydokument? Vi har ingen krisgrupp heller. Eller krisplan, för den delen. Det sitter en utrymningsplan på väggen – känns det bättre då? Vad bra.

Och vi kommer inte att utvärdera. Inte just i dag i alla fall. Inte varandra och inte dig.

Här sitter vi runt vårt bord. Och runt de andra borden sitter andra och pratar om andra saker. Och runt oss alla svävar Gerty och Emma och några andra som har bestämt sig för att vi ska få vila en stund nu på söndagseftermiddagen.

Det kallas kyrkkaffe. Vi är jätteglada att du kom hit i dag, och vi hoppas att du inte ska i väg på något möte direkt nu, för vi vill gärna vara med dig en stund till. Höra hur du har haft det i veckan och vad du tänkte på under högmässan nyss.

Du kan prata lite om dina barn om du vill, eller om vad du brukade göra på sommarlovet när du var liten. Du kan fråga Camilla om hur det går att få med Amanda på motorcykelturerna som Gunnar vet att hon gör jämt, och om du tindrar lite extra med ögonen kan kanske Gerty avslöja sitt och Emmas favoritkladdkakerecept. Sådana är ju bra att ha, eller hur?

Det finns platser i Sverige dit du kan gå utan personnummer, agenda och kameramobil. De är inte så många längre, men när du väl har vant dig vid att skratta med en tant och torka upp spilld saft efter en unge du bara känt i en kvart, då tror vi att du kommer att gilla det. Lite grann i alla fall. Du vänjer dig. Kanske blir du beroende precis som vi.

Nej, alla är inte supertrevliga eller oerhört spännande eller ens särskilt talföra. Det är kanske inte du heller? Du är välkommen ändå. Varmt välkommen. Ska det vara en kopp kaffe till?