Hemma hos en superstickare

Foto: Daniel Bäckrud

I förrgår svepte min kollega Daniel och jag in oss i halsdukarna och pulsade genom snöovädret ett kvarter bort, till Magasinsgatan i Örebro. Där bor Ingvill Alstadbakk, som lärde sig sticka som fyraåring i Narvik, som var sju när kriget bröt ut och som har stickat och stickat och stickat sedan dess. Hon är med i Adventskyrkan i Örebro, och adventisternas hjälporganisation ADRA har levererat hennes sockor till frysande människor på olika platser i världen i många år.

Förra året blev hon ombedd att sticka till tre fängelser i Moldavien och att själv följa med och leverera. Hon blev klar med 800 par sockor, men eftersom gruppen flög ner kunde bara 320 par komma med i den omgången. De delades ut tillsammans med frukt, tandkräm, tvål och tvättmedel på ett kvinnofängelse, ett fängelse där både män och kvinnor satt och ett mansfängelse. Det bodde åtta personer i våningssängar i varje cell, och barn upp till tre år bodde med sina mammor i deras sängar, fast ett av adventisternas hjälpprojekt har varit att bygga till kvinnofängelset så att mammor och barn kan få bo för sig själva. Ingvill visade bilder.

Foto: Daniel Bäckrud

— Jag hade sagt att jag skulle sluta sticka eftersom jag är så gammal. På flyget hem sa jag till Elsie, som jag åkte med: ”Nu har jag bråttom hem! Jag måste sticka mer!” sa Ingvill och skrattade.

Nu har ADRA bett henne att sticka till Ukraina, men själv skulle hon helst vilja åka tillbaka till Moldavien och hälsa på alla sina nya vänner igen.

Hela intervjun med Ingvill kommer i vårboken Restvärme — stickat och virkat av det som blev över, och förhoppningsvis kan vi också bjuda på Ingvills snabba sockmönster där.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.